I natt var jag i drömmen i min barndoms landskap. I höstsolen stod vi i värmen på sydsidan om hallen, i trädgårdslandet där det växte vackra morötter.
Min bror var också där. Jag minns inte vad vi diskuterade. Men i slutet av drömmen började han sjunga och det var en oerhört vacker melodi.
Det var en mäktig sång och inget solo. Sången spred sig och dess toner var ljuvliga.
"De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden." (Uppenbarelseboken 14)
I följande kapitel skriver Johannes om Lammets sång: " Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:
"Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig. Rätta och sanna är dina vägar, du folkens Kung.
Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn? Bara du är helig, och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar