"Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott." (Uppenbarelseboken 18)
Johannes hade sett jorden lysas upp av strålglansen av en ängel som kom ner från himlen. Vi förstår att ängeln kom från Gud. Han sändes till jorden och tiden av Gud. Ängelns budskap var "Fallet, fallet är det stora Babylon!"
Babylon, allt som står emot Gud skall falla. Domen är säker och Gud vet när tiden för domen är inne.
På olika sidor de senaste dagarna har David Wilkerssons profetior om Amerikas fall och Rysslands koncentration av kärnvapen i Arktis lyfts fram.
Guds ord däremot talar om Babylon och dess fall. I Guds ord finner vi många profetior som kommer att uppfyllas i tiden runt Jesu återkomst.
Profeten Amos skriver:
Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?
Ty Herren, Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.
När lejonet ryter, vem skulle då inte frukta? När Herren, Herren talar, vem skulle då inte profetera?"
Vi vet att de profetior som Gud gett uppfylls, medan de utsagor som är blott mänskliga inte har något större värde.
På vilket sätt skall Guds folk gå ut från Babylon så att de inte drabbas av de plågor som Gud mätt ut för den gudsfrånvända staden?
Jag tror att det centrala är att vi har vår identitet i Jesus Kristus. Vår glädje är det som Gud gjort i Jesus Kristus. Vi får ha vår glädje i Guds ord.
Av bibelns profetior om Babylon, ett andligt och världsligt Babylon är det den andliga sidan som vi behöver sätta mera tyngd på. Guds ord vittnar om att Gud nog upprätthåller sin kyrka och församling ända till tidens slut.
Jesus säger inför Pilatus: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." (Johannes 18)
Vi lever i en tid som påminner om världens sönderfall. Inför våra ögon sker saker som ingen riktigt kunnat ana och mycket sker mänskligt sett förvånansvärt snabbt.
Däremot tror jag inte att Guds folks uttåg ur Babylon är kaotiskt. Gud har berett en väg. Vi får hålla fast vid den vägen som är Jesus. Jag tror inte att vi skall sätta för mycket på fokus huruvida vi skall och behöver lämna olika kyrkosamfund eller inte.
Om än Gud flyttar ljusstaken så är ändå Jesus alltid ljuset. Den som är i Jesus Kristus är trygg och säker. Gud tar hand om sitt folk den tid vi skall vara här på jorden. Det har han lovat. Däremot skall vi aldrig böja knä för det antikristliga var än det framträder.
Guds folk har en kallelse, att gå ut och göra alla folk till Jesu lärjungar. I den uppgiften skall vi inte fästa blicken vid det yttre, det som i världens ögon är mäktigt och stort.
Nej, vi skall följa den korsfäste, han som var död men lever. Han som säger min frid ger jag er..
Babylons synder hade nått upp till himlen. Tiden för Babylons dom kommer. Men Guds folk får bekänna sina synder och tro dem förlåtna i det slaktade Lammets blod.
Idag får vi håll fast vid allt vad vi har i Jesus Kristus. När vi så gör tar ingen vår krona. Vi behöver inte frukta för Babylons fall. Vi får glädjas över Lammets bröllop.
När Babylon faller får Guds folk glädjas. "Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."
Om USA och delar av Kanada slås ut ger det ingen glädje åt Guds folk. Aposteln Paulus däremot skriver: "Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.
Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss." (Apostlagärningarna 17)
Det som vi alltså vet är att alltid är det rätt tid att söka Gud och hans vilja, hans goda vilja. Vi får med tacksamhet ta till oss den frälsning som är beredd i Jesus Kristus..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar