”Här min själ förnimmer glädjens nya ton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron.” I radion kommer den vackra psalmen där författaren funderar: ”Månne Gud förkastar någon enda själ som till honom hastar?”
Svaret ljöd över den snövita landsvägen: ”Herrens nåd står kvar. Trygg är den som lämnar sig i hans förvar.” Den snövita tronen är inte här tänker jag, men jag ser ett skimmer.
När jag kommer ut från butiken möter jag
en prövad broder och vi hälsar på varandra med Guds Frid.
Nog är det viktigt att vi har blicken mot den snövita tronen
inser jag. Här nere kommer lyckan och den går, ja ibland vänder den sig hastigt
och plötsligt bort. Då får vi minnas att någon sitter på den snövita tronen.
Bär varandras bördor säger Jesus. Det ordet bär vi med oss
när vi strävar vidare mot den vita tronen. Johannes ser skaran där inför tronen
och han skriver: ”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För
hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag
såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och
ännu en bok öppnades, livets bok.”
Den rätta glädjen är att namnet är skrivet i Livets bok hos Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar