Ökenvandringen (4)

"Här så ofta under ökenvandrandet mörka dimmor skymmer kära hemlandet, men när Jesus med sin Ande tröstar mig måste alla mörka dimmor skingra sig.

Se, då lyser löfteslandet, stranden ren, för mig såsom solen i sitt klarhets sken! Tack och lov jag, käre Jesus, prisar dig att du mig i kärlek kallat: Kom till mig!" (Sions sånger 162)

När jag igår körde från Purmo mot Bennäs tänkte jag på bilden av det kristna livet som en ökenvandring. Vägen till det utlovade landet är utstakad men inte den rakaste och snabbaste. Men den som tror på löftena kommer fram. Under färden ansluter sig nya resenärer till skaran. Jag tänkte på midjaniten Hobab.

" Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.”

"Men han svarade honom: ”Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt.” Mose sade: ”Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du ska bli vårt öga.Om du följer med oss ska vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss.” (Fjärde Moseboken 10)

Namnet Hobab betyder vän. Hobab kände öknen. Han visste var det finns viloplatser. Gud lät Hobab vandra med Israels folk på vägen mot Kaanan. Bibeln vittnar inte om Hobab kom fram, men hans ättlingar fick bo i Kaanan.

Hobab fick bli ett öga för Israels barn under ökenvandringen. Hobab var en ökenspecialist. Han var ingen framgångsteolog. Han visste att resan genom öknen är besvärlig.

Mörka dimmor kan skymma målet. Guds Ande skingrar dimmorna. Hemlandet lyser åter klart.

Ögat är viktigt i Kristi kropp. Ögat är en del av huvudet som är Kristus. Mänskliga ögon kan tröttna. Ögat kan få brytningsfel. Ögat behöver ögonsalva.

Ögat är ordet och Anden. 

Nog är det bra att ögat hör till huvudet som är Kristus. Vi är inte beroende av våra egna lerögon. I Guds ords ljus ser vi klart.

Ögat leder handen så den finner foten. Armen leder handen till den ömmande foten, som fått blåsor under färden och bränts av ökensanden.

Gud är god. Tänk att vi får vara hans barn. Tänk att vi redan nu får se konturerna av hemlandets sköna stränder. 

"Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. 

Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite."  (Markus 6)