Guds folk har mycket att vara tacksamma över. För det första får vi genom tron på Jesus leva i gemenskap med Gud. Fastän det finns mycket ondska i världen och vi lever i tider av avfall får vi av Guds nåd hålla fast vid tron på Jesus och Guds ord.
Aposteln Petrus uttrycker det så här: "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan."
När Jesus får bo i hjärtat får vi betrakta världen med "andra" ögon. I sången sjunger vi.
"När Jesus i hjärtat jag äger då ljusnar den mörkaste natt. Tack, Jesus, nu hjärtat blott säger och kvittrar likt lärkan så glatt. Från döden han frälst mig och livet mig gav, min synd har han sänkt i förlåtelsens hav. Han Jesus, min Jesus, han Jesus, min Jesus, än vårdar sin älskade hjord."
Om Gud är för oss är det gott. Då kan vi sjunga vår lovsång: " Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?
Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?
Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss.
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Romarbrevet 8, Guds utvalda lovsång)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar