Tungan fast vid gommen

"Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.

Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga. De som plågade oss bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"

Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång i främmande land?

Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela. Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje." (Psaltaren 137)

I mina tankar kom psaltarpsalmen där Israels barn hängde sina harpor i pilträden. Man kunde inte sjunga sions sånger där i Babels land. 

I psaltarpsalmen möter vi sions döttrar mitt i Babel. Och sången tystnar. Sångförfattaren vill låta sitt hjärta vara i Sion. Babels ande ger ingen glädje. 

Aatu Laitinen sjunger i en Sions sång. "Lyft dig, min ande, från jordens strid upp till himlen, Guds eviga frid."

Han låter sin klagan höras: "Ej harpans toner blir klara när uti jordiska hyddor jag är."

I hjärtat finns en törst: "Jag ofta suckar och irrar här uppå resan som hemåt mig bär, men ditt kors lyser klart här på vägen för mig och mig leder på himlens stig."

Korsets väg. Den vägen som Jesus gick..