Satamaan kun saapuu laiva

"När mitt skepp i hamnen glider öppnas ljusa hemmets borg, där jag glömmer jordens strider, all min smärta, nöd och sorg."

"Satamaan kun saapuu laiva, koti taivaan aukeaa. Unohtuu jo tuska, vaiva, taivaan riemu valloittaa."

En Sions sång har några dagar varit i mina tankar och jag har fått gnola på det goda budskapet. En kristens livsresa är ju i Guds goda händer och Jesus själv leder mot himlahamnen.

Igår lät Gud mig få uppleva ett litet annorlunda möte. På bussen från Umeå till hamnen hade jag möjlighet att delta i ett möte med bröder i Herren via "meet". Två bröder i Herren har i tre års tid planerat och organiserat en resa till Israel. Då jag också är anmäld deltog jag i informationsmötet som också innehöll bön.

Kontakten uppehölls under bussresan, vid incheckningen och när båten lämnade hamnen i Umeå. Ute på havet fick vi avsluta med att gemensamt nerkalla Herrens välsignelse.

Om Gud så vill får jag om tre månader fira nattvard vid Trädgårdsgraven, sjunga Sions sånger i det heliga landet och åka båt på Gennesarets sjö. Visst kändes tanken fin när jag satt där på det glittrande havet.

Vi lever ju i märkliga tider och Guds barn får alltid lämna sina planer i Guds goda händer. Men ett är säkert. Gud har kallat oss till det himmelska Kanaan. Tack vare det som Jesus gjorde när han vandrade här i det jordiska Kanaan, det land som han med ed lovat Abrahams efterföljande får vi en gång gå in i ett härligt land.

Satamaan kun saapuu laiva, koti taivaan aukeaa..

Tacka Herren, evig är hans nåd

I bibelläsningen möter vi nu kung Josafat. Den andra Krönikeboken beskriver från kapitel 18 framåt hur Gud på ett mäktigt sätt strider för sitt folk.

Kung Josafat uppmanar folket att förtrösta på Herren: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni.”

Josafat mönstrar en märklig här som består av sångare och gick framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ”Tacka Herren, evig är hans nåd.” Och Gud gav en seger.

I slutet av sin regeringstid gick ändå Juda kung Josafat i förbund med Israels kung Ahasja, trots att Ahasja levde ogudaktigt. Det förbundet blev inte till någon välsignelse. 

Har vi då något att lära oss av kung Josafat? Visst. Också idag får vi tacka Herren för hans eviga nåd. Vi kan inte så mycket åt det bedrägliga spel som bedrivs här i världen. 

Men vi får tacka Herren för hans nåd. Den är evig. Vi får be för Nordens folk att Gud ännu skulle ge väckelse och en hunger efter Guds ord.

I dessa dagar fylls Västvärldens länder av märkliga parader. Människor och företag uppmanas att stödja dessa. Vi vill inte gå med. Gud har en annan uppgift åt sitt folk.

Vi får knäppa våra händer och be. Vi får lyfta fram Herren som hitintills har bevarat dem som flyr till honom med sin nöd och brustenhet.

Tacka Herren, evig är hans nåd!

Ett bedrägligt spel, men Guds ord uppfylls

Den israeliska tidningen Jerusalem Post skriver igår om Turkiets märkliga spel. 

Tidningen antyder att Turkiet eftersträvar en ny militär operation i Syrien  för att få nya eftergifter från USA och Nato, och även för att komma närmare Ryssland och Iran.

Till Moskva kan man säga att om de ger dem mera av Syrien, så kan Ankara stödja Rysslands invasion. Turkiet säger till Nato att om det stöder invasionen så kommer det att låta Finland och Sverige gå med i alliansen.

Turkiet säger till Iran att de kommer att stödja det att ta över södra Syrien så att de kan hota Israel. Turkiet säger sedan till Israels utrikesminister att man kommer att arbeta mot iranska komplotter på turkisk mark.

På så sätt använder Turkiet varje land mot det andra – Nato mot Ryssland och Iran mot Israel – och Ankara spelar båda sidor för sin egen fördel.

Så långt tidningen Jerusalem Post. Vad säger då Guds ord om den yttersta tidens händelser? 

I profeten Joels boks tredje kapitel läser vi:

"Ty se, i de dagarna och på den tiden, när jag gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap, skall jag samla alla hednafolk och föra dem ner till Josafats dal."

Josafats dal betyder Domens dal. Namnet Josafat betyder Herren håller dom.

Joel fortsätter: "Där skall jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel Israels, skull, som de har förskingrat bland hednafolken. De har delat mitt land och kastat lott om mitt folk."

Senare i kapitlet skriver Joel: "Ropa ut detta bland hednafolken, kalla till helig strid. Väck upp hjältarna, låt alla krigsmän komma.och rycka fram. Smid era plogbillar till svärd och era vingårdsknivar till spjut. Låt den svage säga: "Jag är stark."

Igår kunde vi läsa hur Nato ökar sina beredskapsstyrkor i Europa från 40 000 till 300 000 man. Och vi vet att Ryssland i hemlighet mobiliserar. Idag ser vi ett vapenskrammel som ej tidigare setts på denna jord, samtidigt som maten hotar att ta slut. Vi lever i en tid som fylls av rykten om krig och varningar för hungersnöd. 

På annat håll stärker länderna i Öst, speciellt Kina sin militära makt.

Joel fortsätter: "Skynda er att komma, alla ni hednafolk häromkring, och församla er. Sänd, Herre, dina hjältar dit ner. Låt hednafolken resa sig och dra ut till Josafats dal, ty där skall jag sitta till doms över alla hednafolk häromkring.

Låt lien gå, ty skörden är mogen. Kom och trampa, ty pressen är full, presskaren flödar över, ty deras ondska är stor. Det är skaror på skaror i Domens dal, ty Herrens dag är nära i Domens dal.

Solen och månen förmörkas, och stjärnorna mister sitt sken. Herren ryter från Sion, från Jerusalem låter han sin röst höras, så att himlen och jorden bävar.

Men Herren är en tillflykt för sitt folk, ett skydd för Israels barn. Och ni skall förstå att jag är Herren, er Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg.

Jerusalem skall vara heligt, och främlingar skall inte mer ta vägen genom henne"

Vi lever i märkliga tider. Guds ord talar kraftigt. Av Guds ord lär vi oss att allting vilar i Guds goda händer. Därför behöver vi inte frukta. Men det är gott om vi ser vad tiden lider.

Det är gott om vi lyfter blicken och låter den vila på Herren Jesus..

Allians med en märklig man

Längs stranden vajar den svenska flaggan. Jag befinner mig i Sverige den dagen då Nordens länder sluter avtal med Turkiet.

Vad betyder det på lång sikt att två av de mest Israelfientliga länderna i världen ingår en allians? När jag bläddrar i mitt arkiv hittar jag en skrivelse från hösten 2019.

Texten och bilden från 2019 nedan. Vi lever i en märklig tid..

- -

Jag brukar inte tycka om att spekulera så mycket men Erdogan är en märklig man. Hans hat mot Israel har delvis samma proportioner som Haman hade.

Han har nog stora ambitioner, men även han förmår inte mera än vad Gud tillåter. Han har en helt annan syn på Israel än vad Gud har.

Som kristna får vi också minnas att be för Israel. På bilden förklarar han Israels "rätta" gränser. Det gröna är palestinier.

Ingen förändring i godhet och ljus

I Jakobs brev läser vi: "Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. 

I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat. Detta vet ni, mina älskade bröder."

I mina tankar kom tryggheten i en evig Gud som står orubbligt fast vid sina beslut och vid sin goda vilja. Oberoende av våra känslor, vårt sinnestillstånd, vårt humör o.s.v. är Gud den samme. Hans nåd står oförändrad, likaså hans ord.

I en psalm i den finlandssvenska psalmboken ljuder orden: 

"Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt.

Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar når."

I en annan sång sjunger vi: "Jag har inga sorger i världen då Jesus har blivit min vän" 

Det är stort att tänka på en godhet som aldrig ändras, som aldrig sviktar. Gud pånyttföder i kraft av sin goda vilja. Det eviga livet, det nya livet i gemenskap med Fadern genom Jesus Kristus börjar här. Men det fortgår hos Gud.

Tänk att vi får sätta vår egen lilla hand i denna väldiga Guds goda, stora eviga händer..

I Herrens gårdar

"Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom."

Så börjar dagens bibelläsning från Kolosserbrevets tredje kapitel. Aposteln lyfter fram hur Kristus är vårt liv. Redan nu är vi delaktig av hans seger. 

Vi lever våra liv i honom här nere på jorden. Det är vår lott idag och det är en salig lott. Aposteln lyfter fram hur allt blir synligt då Kristus träder fram. Jag tänker att han menar då Jesus kommer i härlighet.

Medveten om att den dagen är nära förestående undervisar Aposteln oss:

"Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn."

Gud vill inte att vi skall leva som folk lever här i världen i synder och laster tjänande den här världens avgudar. Nej han visar på det nya livet:

"Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan.

 Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. 

Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. 

Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom."

Så får vi tacka Herren för en ny nådens dag. 

Levande eller död?

"Guds rike, som ytterst handlar om gemenskap med Gud, begränsar sig inte till det hinsides, alltså till himlen, utan denna gemenskap med Herren får vi vara med i och glädjas över redan här på jorden. Gemenskap med Herren och samtidigt med alla Guds barn. Himlen börjar redan här, kunde vi säga!"

Texten ovan lånar jag från Kristian Nymans bloggskrivelse igår. Copyrighten till Guds rike har ju Gud själv och jag tror att Gud gläds då / när vi reflekterar över hans rike och bjuder in de människor han skapat.

I en predikan igår sade predikanten att midsommarhelgen är en helg där människorna sällsynt tydligt delas i två hoppar. De som hör till Guds rike och de som är utanför. 

Jag tror att det är bra om vi känner sorg och vemod över att en stor del av mänskligheten valt att leva utanför Guds rike och saknar gemenskapen med Gud som erhålls genom tron på Jesus Kristus.

Samtidigt behöver vi / jag komma ihåg att endast Gud som ser till hjärtat vet vilka människor som är delaktiga av Guds rike eller himmelriket. Jesus beskriver också i en liknelse hurudant himmelriket eller Guds rike skall vara vid tidpunkten för hans återkomst. Jesus berättar en liknelse därom i Matteus 25:

"Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga."

Vi vet hur liknelsen slutar. Vid Jesu ankomst visade det sig att de fem oförståndiga inte hade en levande tro på Jesus. De var inte kända av Herren Jesus och gick därför förlorade.

Jesus måste säga: "Amen säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."

Nu är det inte meningen att vi skall vandra omkring osäkra huruvida vi hör till Guds rike eller inte. Vi vet ju vem vi tror på. Vi vet ju vem vi behöver varje dag och varje stund. - Vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Och han överger inte de sina. Nej han är trofast som ordet vittnar. 

Men jag tror att vi alltid har orsak att pröva oss inför Ordet. Vi får vända om från det som ordet uppenbarar som synd, så att det inte går så att synden förhärdar oss och relationen till Jesus, d.v.s. tron dör.

Igår hörde jag mycket allvarligt Guds ord. Ord som granskade åhörarna. Ord som förde åhörarna närmare Jesus. Jag tänkte igår och jag tänker idag. Är det månne så att tiden är kortare än vi tror? Är det så att nådens tid är kortare än jag tror?

Endast Gud vet det. Men vi får tacka Gud för hans godhet. För allt han välsignat oss med under helgen. Vi får leva nära Gud och i gemenskap med honom, i hans rike.

Vi får tacka honom för att vi får känna hans närhet och för att han uppenbarar sig för oss i sitt ord. 

Utanför Guds rike finns inget verkligt liv. Att leva utan Gud och utan tro på Jesus är ett dött tillstånd. Gud är den som ger liv och Jesus ger liv. Ja han är det eviga livet som börjar redan här på jorden då vi får leva i Kristus, som en lem, en liten del eller gren i hans kropp som är församlingen.

Hem till Gud

Det är bra att någon gång stanna upp och betänka den kallelse som vi fått: En kallelse från Gud att komma till honom. Paulus definierar kallelsen som Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. 

När Paulus berättar om denna mäktiga kallelse talar han om ett segerpris: Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

Gud använder alltså sitt ord när han kallar och bekräftar sin kallelse. Vi har alltså fått kallelsen både muntligt och skriftligt. 

I psalmen sjunger vi: "Kallelsen ljudit. Den har oss bjudit till Lammets stora bröllopsfest i himmelen. Den bibliska definitionen av kallelsen som en bröllopskallelse öppnar ännu upp vad kallelsen i Jesus Kristus verkligen handlar om.

Vi har en rik Fader i himmelen som bjuder alla människor. Alla människor som fötts till denna jord. Vi som skickat kallelse till ett jordiskt bröllop vet hur svårt det kan vara att välja ut de som skall kallas, då det inte finns rum för alla.

Hela bibeln är som en stor bröllopsinbjudan. Och ju längre vi läser desto tydligare och klarare blir kallelsen. 

Bibeln sista kapitel beskriver staden där bröllopet firas. Genom staden rinner livets vatten, klar som kristall. Allting utgår från Guds och Lammets tron. 

Vidare intygas det att festen snart börjar. Det vittnas om hur de är saliga som tvättar sin kläder och den som vill får komma:

"Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet."

Och slutligen får vi välkomna brudgummen Herren Jesus som kommer för att hämta sin brud hem till Gud, hem till Fadern, till bröllopet och hem till boningen i himlen: "Amen, kom, Herre Jesus! 

En gudomlig kallelse

"Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son."

Så proklamerar Hebreerbrevets författare. Vi kan alltså säga att Jesus är Guds tilltal till oss. 

Vi läser vidare att Jesus utstrålar Guds härlighet. Jesus är arvtagaren. Jesus uppenbarar hurudan Gud är.

Jesus uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Han bär allt genom sitt mäktiga ord läser vi i en annan översättning. 

Och ännu: "Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Jesus har alltså all makt i himmelen och på jorden. Guds ord har alltså en gudomlig auktoritet. Den här söndagens tema är kallelsen till Guds rike och vi läser i kyrkohandboken:

"Texternas centrala tema är kallelsen till Guds rike och vårt svar på denna kallelse. Uppgifterna och lockelserna i det jordiska livet kan hindra oss att ta emot den kallelse som Jesus ger oss. Om man tvekar och dröjer kan tillfället gå förbi."

Guds gudomliga kallelse bjuder in oss till Guds rike. Han som har all makt i himmelen och jorden kallar oss. Den som tar emot kallelsen blir en medarvinge. Honom har han insatt till att ärva allting skriver Hebreerbrevets författare.

I Romarbrevet skriver Paulus. "Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom."

Det är ett ljuvligt budskap som möter mig i ordet denna nådens söndag..

Guds nåd sådan den är

"Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, när vi ber för er. Vi har hört om er tro i Kristus Jesus och om den kärlek ni har till alla de heliga, på grund av hoppet som är förvarat åt er i himlen. 

Om detta hopp har ni redan hört i det sanna budskapet, det evangelium som har kommit till er och finns i hela världen och växer och bär frukt. Så har det också gjort hos er från den dag ni fick höra det och lärde känna Guds nåd sådan den verkligen är."

Paulus skriver till de kristna i Kolosse, som hade fått känna Guds nåd sådan den verkligen är. För en kristen är det gott att bli påmind om nåden, grunden för tron.

Paulus fäster blicken vid Herren Jesus: "Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder."

"Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus."

Välsignad Midsommar!

Se on täytetty! - Det är fullbordat!

Igår fick jag betrakta altartavlan i Lillkyro kyrka. En altartavla med bild av den korsfäste frälsaren och med en talande text ovanför: Se on täytetty! (Det är fullbordat!).

Evangelisten Johannes skriver: "När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan."

Evangelisten Matteus skriver angående Jesu sista ord innan han dog: "Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan."

I en psalm av Olof Kolmodin sjunger vi i sista versen: 

"O Jesus, det blodet som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig!"

Under dagen tänkte jag på Jesu milda kallelse. Jag tänkte på hur han i församlingen står utanför dörren och klappar: "Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Denna Jesu milda kärleksfulla kallelse finner vi i Jesu sista brev till församlingarna (Uppenbarelseboken 3). 

Jesus talar till människan som i sig själv är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. : "Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig."

Jesu röst, den gode Herdens röst är mild. Jesus själv är tålig och mild när han närmar sig människorna som han älskar. Hans budskap är att allt är fullbordat. 

 

Från Abraham till Jesus

I Apostlagärningarnas sjunde kapitel läser vi om Stefanus långa tal innan han stenades. Stefanus börjar med Abraham och han slutar med att vittna om Jesus. Talet om Jesus var mera än vad Stora rådet kunde tåla och Stefanus dödades, men i dödskampen var hans blick stadigt fäst vid Jesus.

Igår lyssnade jag i bilen till delar av Stefanus tal som började med orden:

"Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran, och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig."

När vi lyssnar till Stefanus förstår vi att Abram fick sin kallelse redan medan han bodde i staden Ur i Mesopotamien. Abram var en ättling i tionde släktledet till den rättfärdige Noa.

Men Abram bodde mitt bland avgudadyrkare. Josua vittnar därom: "Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar. Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik."

Herren, Israels Gud hämtade Abram och förde honom till Kanaans land, det land där Jesus skulle födas. När evangelisten Matteus beskriver Jesu släkttavla skriver han:

"Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son."

Hoppet hör till kallelsen

Paulus skriver om hur ett hopp också tillhör kallelsen. Vi kallades till ett hopp, det som tillhör vår kallelse.

Profeten Jesaja vittnar att till hans namn, alltså till Jesu namn skall folken sätta sitt hopp. Likt Paulus bär vi också på hoppet om de dödas uppståndelse.

I Romarbrevet skriver Paulus: "Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet."

När vi idag nu lever i tro på Jesus har vi ett levande hopp, ett hopp som är förankrat på himlastranden. Gud är trofast och det hoppet låter han inte komma på skam.

Kallelsen vi fått

"Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått."

Paulus ord i Efesierbrevets fjärde kapitel är också riktat till vi. För vi har ju också fått en kallelse "Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus."

I Kristus Jesus är vi satta i den himmelska världen, för att en gång också få gå in i själva himlen.

Hur lever vi då värdigt kallelsen? Aposteln förklarar: "Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. 

Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla."

I den himmelska världen

"Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre. I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud."

I Efesierbrevets tredje kapitel skriver Paulus om hur vi i Kristus genom tron på Jesus frimodigt och med tillförsikt kan träda fram inför Gud. 

I Efesierbrevet finner vi också uttrycket "Den himmelska världen. Vi förstår att det är den värld som ännu är osynlig för våra ögon. Där i den himmelska världen finns härskare och väldigheter.

Gud har i Kristus välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse. Gud har uppväckt oss med  Kristus Jesus och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus.

Även den här morgonen är vi genom tron på Jesus satt i den himmelska världen. Genom tron kan vi smaka något vad det innebär.

Gud är god!

Ett nytt brev att förundras över

"Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.

I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden."

Igår påbörjades läsningen av Efesierbrevet i folkbibelns bibelläsningsplan. I kapitel 2 lyfter aposteln fram hur tron på Jesus förenar oss med Guds familj. Gud har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är vi frälsta! 

Gud har uppväckt oss med Jesus och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus. I kommande tider visar han sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.

Efesierbrevet är dyrbar läsning. Vi har en god Gud som vill oss så väl. Vi får förundras över hans godhet..

Kyrkobesökaren

Den saliga tron

Helmi Mäkeläinen skriver i sin sång: 

"När mitt namn står skrivet där i Hans bok, jag lycklig är. Jag i Jesu namn och blod synderna förlåtna tror."

Det är ett ljuvligt och bibliskt budskap som sången framför. Helmi föddes i Helsingfors 1879. När Helmi föddes flyttade familjen till Petersburg.

Helmi gick ändå i skola i Helsingfors där hon bodde hos sin moster, konstnären Fanny Lundahl. När mostern flyttade till Åbo fortsatte hon skolgången där i en svensk skola.

1902 gifte sig Helmi med Albin Mäkeläinen och boningsorten blev Sievi. Helmi och Albin fick fyra barn av vilka två dog som små. Albin dog 1927 och Helmi gifte om sig 1929.

Helmi blev väckt i mitten av 20-talet och 1925-1927 skrev hon tre sånger. Sången "Jesusnamnet dyrast är blev klar 1926 eller ett år för mannens död. 

Helmi gick hem till Jesus 1957. Hennes sånger bär fram den förtröstan som ett Guds barn får ha på Jesu försoningsverk.

I en annan av sina sånger skriver hon om nådens tron:

"De bördor som oss plåga ger vid nådens tron vi lägger ner och stämmer upp en fröjdesång, då syns ej vägen hem så lång."

När jag läser om Helmi inser jag hur Gud kan använda det konstnärliga. Här i världen lyfts kanske det fula och vulgära mera fram inom konsten. Även inom musiken är den kärlek som lyfts fram sällan den kärlek som Jesus hade.

Men Gud som är alltigenom god vill leda och styrka sina barn genom det som är gott. Guds folk får glädjas och fröjdas över Jesu verk, över att vägen till himmelen står öppen.

 

Att leva i tron

"Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet."

I det sista kapitlet i sitt andra brev till korinterna uppmanar aposteln församlingsmedlemmarna till att pröva sig själva om de lever i tron.

En kristen människa behöver var medveten om att Kristus lever och verkar i henne. Om det inte är så är människan inte kristen. 

Uppmaningen är kraftig men nyttig. Allt Guds ord är nyttigt. Paulus skriver också att senast då han var hos dem varnade han dem som syndade. Han skriver att han varnade alla. Och nu varnar han dem igen.

En kristen kan / skall inte leva i synd. Den kristne behöver kämpa mot synden som bor i henne. Gamle profeten Gustaf Westerlund beskriver den här kampen med orden:

"I Herrens namn och blodets kraft vi kämpar mot all ondskans makt. Förlåtelsen, vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav."

I en tidigare vers skriver han att vi ser att världens larm och syndens ljud bortgömmer nådens sol från Gud.

Ja synden bor ännu i en kristen. Vem skulle då varna för synden om inte Kristus genom sitt ord.  

Kristi ord tillåter inte människan att sluta fred med synden. Redan i Moseboken utanför paradisets portar kommer en kraftig uppmaning till att inte ge efter för synden.

"Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”

Synden lurar alltså vid dörren. Den har begär till en människa. Och om synden får bli rådande föder den död. Jakob skriver: "Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder."

Guds ord lär alltså att synden föder död, eller leder till döden. Men Jesus, Guds Lamm ger liv och åter liv.

Utgående från Guds ord kan vi alltså hävda att om vi helt ger efter för synden och vill leva i den så bor Kristus inte i oss. Men om kampen ännu finns, ja om den än rasar hård så är Kristus i oss och han själv leder kampen genom sitt ord.

Morgonens bibelstudie gladde mig. Tänk att vi får glädjas då vi uppmanas till kamp mot synden som stör, bryter ner och tröttar ut oss. Vi har en mäktig Gud som bär och tar bort världens synd. 

Han vill bo i en syndig människas liv. Och han kommer med sin ljuvliga nåd. Kärlekens apostel Johannes skriver: 

"Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er unga: ni har besegrat den onde.

Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga: ni är starka, och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde."

Bilderna är från Pojo kyrka i Raseborg.

Petrus sluthälsning

Petrus andra brev är ett avskedsord från en apostel som snart skall lägga ner vandringsstaven. Vi läser: 

"Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla, för ni får en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.

Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. Jag ser det som min plikt att väcka er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält, för jag vet att jag snart ska lägga av mig mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång alltid ska minnas detta."

Petrus mindes nog sina fall. Han insåg att den jordiska kropp han ännu bar endast var likt ett tält, en tillfällig boning. I den himmelska staden, hos Gud, hos Jesus skulle han få en ny och evig kropp. Den insikten gjorde att han vågade möta döden.

Den Jesus som visade sig för honom på förklaringsberget skulle han åter få se. Och då skulle han få bo där med Jesus. Då har han en boning som han själv inte ens behöver bygga. Det som Gud berett i Jesu Kristus.

Altartavlan i Raumo kyrka visar Jesus i himlarymden tillsammans med Mose och Elia. Och är det inte Petrus som sträcker upp sina händer?

Snart skall vi också få se Jesus komma på himmelens skyar. Då får också vi sträcka upp våra händer. Då har det heller ingen betydelse om vi har avsomnat i Herren eller lever i tro på Jesus. 

Då börjar det eviga livet. Och vi vet att det är gott..

Tempeltiggaren och Petrus toppjobb

I Apostlagärningarnas tredje kapitel läser vi om en lam man som varje dag sattes vid Sköna porten för att tigga av dem som gick in i templet. 

Han får se Petrus och Johannes gå in i templet. Vi läser:

"Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" 

Petrus grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Mannen hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. 

Där vid Sköna porten skedde ett Guds under i Jesu namn. För Gud är ingenting omöjligt. Vi skall inte stänga våra ögon och hjärtan för nöden i världen, varken för den andliga eller lekamliga nöden.

Tempeltiggaren fick möta Herrens apostlar och det förändrade hans liv både andligt och lekamligt. 

Vad berättar bibeln då om Petri liv. I Apostlagärningarna läser vi att han blev fängslad tre gånger. I kapitel 12 läser vi om hur han lämnar Jerusalem.

När Johannesevangeliet skrivs är Petrus redan död och Johannes antyder också på vilket sätt Petrus dog. Han dog martyrdöden. Johannes återger Jesu ord till Petrus:

"När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." Detta sade han för att ange med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!"

Aposteln Petrus liv var i Guds händer. Han skulle följa Jesus. Den tjänst han hade skulle man idag kanske kalla för ett "toppjobb" i den kristna kyrkan. 

Men det var nog ett annorlunda toppjobb än de som tidningarna (ÖT) skriver om idag. Kanske vi har något att lära oss av bibelns beskrivning av tjänsterna i Guds rike. 

Jag vill inte vara elak eller peka finger. Men nog inser vi när vi läser dagens tidningar att den linje som dagens kyrkor tar inte nödvändigtvis är vad Gud vill.

Ja vad sade Jesus till Petrus vid den "anställningsintervju" som Johannes återger? Petrus meritförteckning var inte heller så välskriven. Han hade förnekat sin Herre. Och djävulen hade talat genom Petri mun så att Jesus strängt måste tillrättavisa honom. I Markus 8 läser vi: "Men Jesus vände sig om och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort från mig, Satan! Dina tankar är inte Guds utan människors."

Jesu ord till Petrus vid "anställningsintervjun" återges av Johannes:

Jesus ställer frågor:

- Älskar du mig mer än de andra?"

- Simon, Johannes son. Älskar du mig?

- Simon, Johannes son. Har du mig kär?

Inför de orden får vi som kristna begrunda vad olika tjänster i Guds rike handlar om. Och Guds ord är nog verksamt. Det prövar. Det avslöjar och det leder vidare.

Petrus föll i tårar. Johannes återger: " Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?", och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete."

Men Petrus var då ännu intresserade av hur det skulle gå för de andra tjänarna. Jesus såg detta och visade Petrus var fokus måste vara:

" Petrus vände sig om och såg att lärjungen som Jesus älskade följde efter, han som vid måltiden hade lutat sig mot Jesu bröst och frågat: "Herre, vem är det som ska förråda dig?" När Petrus såg honom frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?"  Jesus svarade: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!"

Följ du Jesus! Här har vi, här har jag mycket att lära..

En kyrkomålning i Raumo kyrka antyder att Petrus var den äldste av apostlarna

Tiggerskan

I skuggan invid torget sitter hon tidigt på morgonen, en gammal kvinna och tigger. Jag antar att hon är rumänska.

Språket förstod jag inte. Jag har inga pengar med mig tänkte jag, men sedan jag gått förbi insåg jag att jag nog hade haft en liten sedel i fickan.

Och visst hade jag bankkortet och säkert fanns det bankautomater där invid torget. 

Jag vet inte varför hon måste tigga. Var hon ett offer eller var det hennes arbete? Var hon hungrig liksom jag?

Jakob skriver i sitt brev: "Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern."

Jakob undervisar också att om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen brhöver vi nog ge dem vad de behöver.

Tiggerskan blev en påminnelse om nöden här i världen. Åtminstone fick jag be för henne. 

Har hon mat och husrum? Känner hon Herren Jesus? 

Tidningen Uusi Tie skrev nyligen om att SLEY börjat idka diakoni i Helsingfors. Diakonin var också med redan på apostlarnas tid..

Trohet mot Kristus, Kristi vanära

Mose såg fram mot lönen. I dagens bibelläsning möter vi "trohet mot Kristus".

Vad är då trohet mot Kristus? I en predikan på pingstmötet talades det om två slags kallelse, kallelsen till tro på Jesus och kallelsen att följa Jesus.

Paulus skriver: "Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom. Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus."

Troheten mot Kristus är nog något som allt mera tappats bort idag. Hebreerbrevets författare talar om Kristi vanära. Mose räknade Kristi vanära som en rikedom.

En världslig kyrka vill inte bära Kristi vanära. Vad är då Kristi vanära?

Profeten Jesaja öppnar upp vad det kan handla om:

"Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad?

Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till.

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.

Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen.

Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott? Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun.

Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand.

Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder.

Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe."

Obesmittad av världen

I psaltarpsalmen 119 ställs en fråga och ett svar ges också: "Hur kan den som är ung hålla sitt liv rent? Genom att hålla sig till ditt ord.

Jag söker dig av hela mitt hjärta. Låt mig inte villas bort från dina bud."

En kristen människas liv avviker från livet i världen. I Hebreerbrevet läser vi om Mose:  "I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen."

När man vandrar i en storstad ser man många olyckliga livsöden. Man ser hur alkohol och droger slår ut människor redan i unga år. 

Mose hade sin blick riktad på lönen. Den unge Mose kunde inte göra något ont och synda mot Gud. Guds ord lär en kristen hurudant liv som är behagligt för Gud och gott för människan. 

Vid morbrors grav, Guds kallelse står fast

I en psalm sjunger vi om hur Guds kallelse står kvar. Den står kvar i barndomens gryningsår. I ungdomens orosfyllda, löftesrika vår står den fast. Den finns i mognadens bråda sommar och även i höstens och ålderns dar.

Igår kväll besökte vi morbrors grav. Han levde sitt vuxna liv där i garnisionsstaden. Under militärtjänstgörningstiden var hans hem en fristad för många. När de andra pojkarna tillbringade kvällspermissionen på stadens krogar kunde släktens pojkar vika in dit för en prat- och kaffestund.

Han kom på besök då mina studier var avklarade. Han och frun kom till BB då vårt första barn fötts. Det är nu snart 14 år sedan han fick hembud. Herren Gud glömde inte den pojken, som var den förstfödde i sin familj, mammas storebror och buren av många böner och Jesu förbön.

Innan han skulle gå in i Evigheten fick han ännu besök av "himmelska" gäster. På sin dödsbädd fick han höra att synderna var förlåtna i Jesu namn och blod. Talförmågan hade han mist för länge sedan. Men en tår lämnade hans ögon.

Guds ord är inte overksamt. Där på gravgården värmde försommarsolen skönt efter kvällens regn. Min övertygelse är att tron på Jesu försoningsverk förde morbror till vilan i Abrahams sköte och till himlen. Guds ords vittnesbörd är att tron på Guds frälsning i Jesus Kristus bär till himlen.

Guds ord är inte overksamt. Gud är god. Jesus har försonat världens syndaskuld. Ordet vittnar: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd."

Besöket vid morbrors grav var en viktig del av min resa. Där vilar stoftet av älskade släktingar och vänner, som visade stor gästfrihet här på jorden. 

Jag tänker på den himmelska släkten. 

"Jag har hört om den snövita dräkten. Och om glansen av gyllene kronor. Jag har hört om den himmelska släkten. Och en gång, tänk en gång är jag där. Halleluja! Jag fröjdas i anden. Jag kan höra den himmelska sången. Och det sliter i jordiska banden. Ty jag vet, jag skall snart vara där."

I en sång som brukar sjungas vid Guds barns gravläggningar ljuder orden:

"Slumra ljuvt i jordens sköte, dyre broder/syster, sov i frid! Trött av färden lägg dig neder, vila tryggt en liten tid. Ängelns röst, basunens ljud snart skall väcka Jesu brud.

Sädeskornet göms i jorden, gror och spirar upp igen. Stoftet, som här sänks i graven, viges åt förgängelsen, skall, så är vårt fasta hopp, snart på Jesu bud stå opp.

Alla uti Herren döda skall få uppstå innan kort. Vi som lever då förvandlas och med dem sist ilar bort till att möta Brudgummen, Herren uti himmelen."

Här på jorden finns inget högre, inget värdefullare, inget dyrbarare än att genom tron få vara förenad med Herren Jesus. Ta den skatten till dig. Bevara den i ditt hjärta. För den tron bär till himmelen. 

Guds kallelse till himlen genom Jesus Kristus.

25 år senare

Jag har nu förmånen att besöka orter jag besökte för 25 år sedan. Idag skall vi också besöka den stad som vi flyttade från för 25 år sedan.

Det finns saker som inte förändrats under tiden. Men mycket verkar annorlunda och själv är jag ju också 25 år äldre.

Men Jesus är den samme. Ja han förändras inte om än vi förändras. Men hur skulle det vara om jag inte hade fått leva i gemenskap med honom under de här 25 åren?

Hur skulle det vara om jag inte skulle ha fått höra hans ord och läsa det? Tänk om jag skulle ha glömt honom eller övergett honom. Tänk om jag inte hade fått ha honom med på resan och han inte genom tron skulle bo i hjärtat.

Tänk om jag glömt att hans nåd är var morgon ny. 

Med några vänner har jag diskuterat omvändelsens och bättringens budskap. Tänk att vi har den förmånen att varje dag få ändra kursen. Tänk att Jesus varje dag kallar på oss med sin goda varma  stämma. Tänk att vi får vakna till den gode Herdens röst.

Har då människan eller samhället blivit bättre på 25 år? Om kunskapen om Jesus och Guds nåd i honom fått bli befäst i hjärtat lever vi i en bättre värld..

Livgivande vatten

 "Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?

Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den uppgift som Herren har gett. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. 

Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad." (Första Korinterbrevet kapitel 3)

Jag har nu en tid fått ta del av Paulus undervisning till församlingen i Korint, som var en både brokig och splittrad församling. Många i Korint hade också vänt ryggen till Paulus. Men aposteln ville ändå fullfölja det uppdrag han fått.

Paulus insåg att olika tjänare har sin särskilda uppgift i Guds rike. Guds rikes tjänare är inte formstöpta. Guds vilja är att evangeliet skall nå ut till olika människor. Men evangeliet och budskapet är ändå det samma, Guds livgivande ord.

Förtrösta på Herren

I Ordspråksboken kapitel 3 finner vi en uppmaning att förtrösta på Herren:

"Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd. Tänk på honom var du än går, så skall han jämna vägen för dig."

Denna uppmaning finner vi sex gånger i bibeln. Vi får alltså hoppas på Herren. Vi får förtrösta på Herren. Han Herren bereder en väg för oss genom livet. Ja den vägen är redan beredd.

Vi får vandra på Jesusvägen i full förtröstan på Herren. Ja vi hoppas och förtröstar på Herren Gud och på Herren Jesus som vill vara Herre i vårt liv..

Hoppas på Herren

"Hoppas på Herren och håll dig på hans väg, så upphöjer han dig och du får ärva landet."(Psaltaren 37:34)

I gamla testamentet möter vi sju gånger uppmaningen att hoppas på Herren. Det är ett hopp som aldrig kommer på skam. 

När jag nu på morgonen tog en sväng in till kontoret för att reda upp några saker inför semestern fick jag också ta del av ett bibelord som uppmanade till att hoppas på Herren, att förtrösta på himmelens Gud.

I Hebreerbrevet kapitel sex läser vi: "När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig. Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat.

Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.

Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden, där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. 

Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget. Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek."

Här på jorden finns det alltså en hoppets väg som vilar på Guds löften. Gud kan inte ljuga. I Herren Jesus går Guds löfte i uppfyllelse. Honom tror vi ju på. Så får vi då redan gripa tag i detta levande hopp. 

Hoppets väg är en banad väg och den leder ända fram till honom som gav människan ett hopp, en framtid och ett hopp.

När Jesus kommer

"Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga."

På ett stormöte blir det många möten. En man som jag blev bekant med för ett antal år sedan under vandringsresor i norr sade ungefär så här: Vi behöver också människomöten vid sidan av mötet med Guds ord.

Och nog är det så. Det ena utesluter inte det andra. När vi får möta medmänniskor, andra himlavägsvandrare på en plats där Guds ord liksom är normen och håller sin välsignande hand över skaran ger också människomötena glädje och mod på livsresan.

En gång kommer också Jesus hit till jorden med alla sina heliga. Redan Enok eller Henok vittnade om denna händelse. Judas skriver därom:

"Henok, i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: "Se, Herren kommer med sina tusentals heliga för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom."

En dag kommer Jesus. Sommarens möten bereder oss också för detta möte. I tron ser vi redan den dagen. Då förändras allt. Då sker en slutlig förvandling. 

För Gud folk blir det en stor och härlig dag. Herren Jesus bereder också sin väntande brud för den dagen.

Ja ett sommarmöte rymmer många tankar, många böner och ett förnyat hopp och mod..

Ett helgat folk

"När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud."

Orden är från dagens bibelläsning enligt folkbibeln, det andra Korinterbrevets sjunde kapitel. Aposteln talar om en helgelse i vördnad för Gud. 

I en helgelse enligt Guds sinne finns vördnaden för en helig Gud med. I en psalm sjunger vi: 

" Den enda väg att frälsning få, det enda sätt att friden nå, den enda rening som är god är Jesu Kristi kors och blod.

Den enda visdom som jag vet, den endaste rättfärdighet, den enda sanna helgelse, den får vi med vår Frälsare.

Det enda sätt att dö med frid, den enda tröst i domens tid, den enda trygghet inför Gud, det är att vara Kristi brud."

Ordet helgelse finner vi inte i gamla testamentet, men det Guds verk som definieras som helgelse finner vi sju gånger i nya testamentet. I Romarbrevet finner vi det två gånger och sedan ännu i fem andra brev..

Den levande Gudens tempel

"Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk."

Aposteln Paulus vittnar för korinterna om hur Gud vill bo bland sitt folk. Det här är ett löfte som gäller för kristna utspridda över hela jorden i olika församlingar.

När jag igår var på stormöte med några tusen andra och såg ut över skaran kom det i mina tankar. "Finns det någon i den här skaran som jag inte skulle vilja möta i himlen?"

Om Kristi kärlek får verka och omsluta oss svarar vi nej på en sådan fråga. När Gud får bo bland sitt folk skapar han en gemenskap trots olika traditioner, något olika tolkningar o.s.v.

Gud vill vara vår Gud, din och min Gud och vi skall vara hans folk. Gud har gjort något så att detta kan lyckas. I det första brevet till korinterna skriver han: "Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Där i skogen hade Gud berett en mötesplats, fri från den här världens larm för en del av sin världsvida kyrka.

Jag tänkte på de himmelska mötena där i Evigheten. Gud har nog en plan hur de skall ordnas och firas. Johannes fick se något av detta och han skriver:

" Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis.

Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar."

Vi har det så gott

Motsatser till ordet nåd är "onåd, ogunst, misshag, missnöje, ogillande, förtrytelse"

Gud visar sin nåd till oss människor i Kristus Jesus. När nåden och tron samverkar leder det till frälsning. 

Här i tiden är frälsningen kopplad till tron. Vi tror att för Jesu skull är vi nu frälsta. Om vi rycks bort härifrån jorden och ställs inför Guds domstol blir vi frikända för Kristi skull. 

Efter frikännandet vid domen är frälsningen evig. Ingenting kan hota det saliga tillståndet.

Den åldrige Herrens tjänaren Per Gustav Vasara vittnade igår under sin predikan på pingstmötet om hur han i en dröm fick möta sin kära hustru som flyttat ur tiden i tro på Jesus. 

Hon hade ett budskap: "Jag har det gott!" Hon väntade på uppståndelsens dag där på den andra sidan. Hon väntade på uppståndelsen i ett saligt tillstånd. Hon väntade tillsammans med andra i tron insomnade i Abrahams sköte.

Jesus vittnar om att där råder ett saligt tillstånd. Låt oss se vad Jesus vittnar:

"Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida.

Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss."

Jesus vittnar om att Lasarus får tröst där i det saliga tillståndet i väntan på uppståndelsens morgon. Ingenting kan hota hans salighet. Den åldrige predikantens dröm var alltså en hälsning från Gud. 

Den som somnat in i tro på Jesus har det gott. Jesus är uppståndelsen och livet. Han ger den nya uppståndelskroppen den dagen då han visar sig på himmelens skyar.

Där i de saligas vila råder redan en evig nåd. De i Herren insomnade möter inte onåd, ogunst, misshag, missnöje, ogillande, förtrytelse. Allting är gott. Uppståndelsen återstår.

Snart ljuder orden: "Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

Vi som tror på Gud och Herren Jesus lever i nådens tid på frälsningens dag och i ett behagligt tillstånd. Trötthet och synder känner vi ännu av. Men Jesus bär den bördan. 

I tron hör vi redan de ljuvliga orden: "Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

Så får vi nytt mod, nu glädje, himmelsk frid och även en ny mötesdag. En nådens dag..

I nådens tid

Aposteln Paulus skriver till den kristna församlingen i Korint: "Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag."

Uppmaningen är intressant. Det lilla ordet "också" antyder att uppmaningen hör ihop med det som Paulus sagt i kapitel 5.

Där uppmanar Paulus till försoning med Gud. Med fullmakt av Kristus Jesus själv skriver Paulus: "låt försona er med Gud!"

Kristus har utfört ett försoningsverk och det är som vi sjunger i sången: "Mildaste Jesus min salighetsklippa, jag din förtjänst mig tillägnar som min."

Det som vi kallar tro är alltså att ta emot Jesu Kristi försoning. "Gud är försonad och vi har då nog." Otro är alltså att inte tro på det som Jesus gjort. Otro är att inte tro att det gäller mig.

Av orden i kapitel 6 förstår vi att Kristi verk blir människan till nytta när hon tror att det är sant som det predikas. Vi förstår att nåden också har en tid. Nåden är gränslös. Den räcker för all synd, men vi förstår att otron stänger ut människan från nåden.

Det är ett förskräckligt tillstånd att inte vara delaktig av nåden, att genom otro stänga ut sig själv från nåden.

Gud bönhör oss i nådens tid. Han hjälper oss på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden.

Nu är frälsningens dag. Guds ord predikar alltså tro. Det visar på synden och framställer människan som syndig.

Men Gud satte synden på Jesus. Han gjorde sin son till synd i vårt ställe. 

Så får vi alltså tro och leva i nåden. Att leva i Guds nåd är ett härligt tillstånd. Vi får alltså fröjdas på nådens dag..

Ett land som Gud visar

När Gud kallade Abram fick han befallning att bege sig till det land som Gud ska visa honom. 

Och i Moseboken läser vi om hur Abram begav sig av mot Kanaans land.

När jag läser om dessa trons vittnen och deras livsresa ser jag så tydligt Guds ledning, hur Gud kallar. Han ger ett löfte om ett nytt land och han är med på vandringen mot det utlovade landet.

I mina tankar den här morgonen kommer orden från ett Kållbymöte för några år sedan. Det var före coronatiden. Prästen målade i predikan upp det himmelska Kanaans ljuvliga stränder.

Tills vi ser det himmelska Kanaans stränder. Här under vår livsvandring i tro blir konturerna av det nya landet tydligare.

Aposteln vittnar om hur vi här lever i tro, utan att se. Men vi är ändå vid gott mod.

Gud visar oss det himmelska landets konturer. Vi får se Jesu härlighet. Jesus leder oss på färden och..

Ja vi når fram till det land som Gud visar oss.

Pingstmöten 2022

Ikväll börjar pingstmötet i ett nybyggt bönehus. På nätet läser jag om att den 15. maj 2021 hölls en välsignelseandakt på bönehustomten.

 

Under märkliga tider har bönehuset sedan byggts och är nu klart för att användas för möten med Gud i och genom Guds ord.

I en av pingstens gammaltestamentliga texter läser vi: "Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. På Sions berg skall finnas en skonad skara, så som Herren har lovat."

Budskapet om denna räddning går nu också ut från Bosund denna helg. Gud är trofast.

En evig boning i himlen

"Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand."

I bibelläsningen för dagen från andra Korinterbrevet kapitel 5 skriver aposteln om den eviga boningen i himlen. Han talar om en byggnad från Gud. Något som inte är gjord av människohand.

Ja vi vet att denna boning finns. Tron är en visshet om ting som man inte ser. Tron är en övertygelse om det man hoppas.

Och varför hoppas vi? Jo för Kristi skull. Och det hoppet kommer inte på skam.

Ljuset från Kristus

"Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.

Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. 

På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen."

Det sista stycket i citeringen av en del av Jesu bergspredikan gör nog människan till en syndare. Det där ljuset lyser nog inte riktigt. Men finns det då något i människan som kan lysa. Var kan vi finna Kristusdoften?

Är det inte det att jag behöver Jesus, att världen behöver Jesus som en Frälsare. 

Sådan här är jag. Kantstött och sliten, men älskad av Gud för Jesu skull. En syndare får lyfta fram Jesuskortet. En syndare får vittna om Jesus för Jesus säger själv till fariseerna:

"Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Således är det Kristus och behovet av honom som får lysa. Saltet är där att frälsaren behövs. Att världen och människan behöver räddning. Och att den räddningen finns.

Någon har beskrivit Jesus som en livboj som driver på havet. Den människan som griper tag i livbojen sjunker inte. Och Gud kastar ut denna livboj till oss.

Tron på Jesus för till himlen. Tron på Jesus bär här i tiden..

Jesus vill jag sjunga

"Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.

Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den."

I Matteus 13 beskriver Jesus himmelriket eller Guds rike med två olika liknelser. Vi förstår av bilderna att himmelriket är mera än allt här i världen.

Genom Jesus har himmelriket kommit in i världen. Skatten och pärlan finns alltså här.

I sången sjunger vi: "Sen jag, döda, kalla, såg i tron dig svalla, rör min tunga sig, sjunger helst om dig."

Kiruna- Lasse

Vem var denne Kiruna - Lasse? På nätet hänvisas till en artikel i tidningen Såningsmannen. Där beskrivs hans teorier om träning och livsstil. Han ansåg att kroppsarbete var den bästa träningen för att stärka fysiken. Han verkade ha förespråkat ett sunt liv och undvika att dricka alkohol.

Jag citerar: "1936 var verkligen "Kiruna- Lasses" år; han vann detta år 12 av totalt 19 lopp. Han tilldelades Svenska dagbladets bragdmedalj för sitt olympiska lopp, men själv ansåg han att tremilen under SM i Luleå 1936 var hans bästa lopp, en bedömning som delas av idrottskännare Även 1937 och 1938 blev lyckade år för "Kiruna-Lasse", och efter att ha upplevt en kortare formsvacka, ansåg han sig vara i mycket god form julen 1938. Men nu inträffade något oväntat:

Trettondagshelgen 1939 deltog Erik i ett laestadianskt bönemöte i Kurravaara. Under detta möte upplevde Erik väckelsen. Han sade själv senare, att han vid detta tillfälle fick kristendomen helt och fullt. Nästan genast beslöt han sig också för att sluta tävla, eftersom han inte längre kunde fördra den jakt på ära och berömmelse sporten hade blivit. 

Naturligtvis kom väckelsen inte som en blixt från klar himmel. Erik Larsson var uppvuxen i ett laestadianskt hem, och även om han till en början inte varit så religiöst lagd, hade religiösa grubblerier en längre tid grott inom honom. 

"Kiruna-Lasses" beslut att upphöra med tävlandet togs inte väl emot av idrottsföreningen. man ansåg allmänt att hans handlande var besynnerligt, ja nästan absurt, men Erik Larsson kunde inte handla mot sin kallelse" Citatet slut.

Lasse hade fått en kallelse. På nätet finner jag att den församling där han hade sitt andliga hem hörde till västlaestadinismen, en rörelse som idag främst finns i Gällivaretrakten men som också är stark i södra Finland och Lahtistrakten.

På något vis verkar det som om det var berömmelsen som Lasse fick avsmak för. Om Lasse finner jag också att han senare verkade som en lokal bönhållare eller byapredikant i den västlæstadianska församlingen i Kiruna. Han var far till predikanten Lars Larsson (1937-2020) i Luleå. Lasses modersmål var finska.

Lasses liv fick en annan vändning än Mika Myllyläs och Matti Nykänens. Tomheten efter framgången fylldes inte av sprit utan av Jesus. 

Ett vet jag, att om Lasse fick nåden att fullfölja sitt lopp och fann Jesus sådan han här så förde tron på Jesus honom till himlen.

Där fick han av Guds nåd en segerkrans som han villigt vill bära. Historien om Kiruna-Lasse är intressant. Själv tycker jag också om att skida. Där har jag ofta fått begrunda Guds ord och tron. Människan mår bra av att röra på sig. 

En kristen människa har en frihet. När människan av Guds stora nåd får följa Jesus får också de naturliga fritidsintressena sin rätta prioritering. När idrotten eller något annat i livet börjar ta Guds och trons plats i livet leder den Helige Ande till de rätta valen. 

Hoppeligen så visar också vittnesbördet om Kiruna-Lasse på vilken kraft tron kan vara i en kristen människas liv. Tron bär ända in i himlen.

Gud är god! Han vill oss så väl. Och Jesus är vår vän den bästa.

Förd till Jesus

"Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden."

Paulus skriver i andra Korinterbrevets tredje kapitel om den förvandling som Herren kan göra. Han skriver om Andens nya förbund, om Anden som ger liv.

I Johannes evangeliums första kapitel finner vi en mäktig bild av denna förvandling genom Herren: "Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. Och han förde honom till Jesus."

När en människa blir förd till Jesus sker stora ting. Det är livsavgörande saker. Livet får en ny dimension. Livet får innehåll och mening. Paulus skriver att slöjan tas bort. Ja det sker i sanning när en människa genom tron får förenas med Jesus.

I väckelsetider har detta varit klart synligt. I tidningen ÖT nämndes igår Kiruna - Lasse. En man vars liv förändrades radikalt

Jag citerar texten i ÖT:

"– Erik Larsson var en talangfull skidåkare som bland annat vann OS-guld 1936. Han gjorde en raketkarriär som skidåkare för att bara några år senare plötsligt avsluta karriären i samband med ett laestadianskt bönemöte där det gick upp för honom att det var omöjligt för honom att kombinera gudstron med toppidrott. Det här har varit ganska vanligt inom rörelsen: en omvälvande och dramatisk omvändelse resulterade ofta i viljan att helt bryta med det gamla livet." Citatet slut.

Vem var denne Erik Larsson?