En annorlunda Valborg

Av olika orsaker firar vi en annorlunda Valborg och jag har tid att umgås med ordet och nu på eftermiddagen inför ett mycket viktigt tema: "Hur människan blir rättfärdig inför Gud. 

Det är en kunskap och insikt genom vilken Kyrkan står och faller. För människan är det en stor nåd att få begrunda Kristi verk och bli styrkt i tron.

Människan kan inte bli rättfärdig inför Gud genom egna krafter, egen förtjänst eller egna gärningar.

Däremot rättfärdiggörs människan helt gratis, för Kristi skull och genom tron. Alltså inte av egna krafter utan av nåd eller gratis.

För det andra rättfärdiggörs människan inte av egna förtjänster utan för Kristi skull. Alltså människan kan inte komma med något eget som duger inför Gud. Allting beror på Kristus, hans fullkomliga liv här på jorden, hans offerdöd och naturligtvis också hans uppståndelse.

Och vidare för det tredje så blir människan inte rättfärdig genom gärningar, utan genom tro.

Rättfärdiggörelse beror inte på det vi gör, utan rättfärdigheten tas emot genom tro. Människan rättfärdiggörs av nåd, för Kristi skull genom tron.

Och det sker då människan tror att hon upptas i nåden, alltså att Gud är nådig och att synderna förlåts för Kristi skull.

Vad betyder det att tro? Man kan beskriva tron så att den innehåller tre moment. Man måste veta vad man skall tro på, eller ha insikt och kunskap däri:

- Att Gud  är nådig för Kristi skull genom det Jesus gjorde på Golgara. 

Der andra handlar också om att instämma i kunskapen. Naturligtvis behöver vi få nåden att inse att det som Kristus gjorde på korset gjorde han i mitt ställe. Han tog det straff som jag hade förtjänat.

Det tredje är sedan förtröstan. Vi får av hjärtat tro att det här gäller mig. Inte bara för alla eller de andra utan för mig.

Allt detta vill Gud ge dig och mig för att han älskar oss och vill ha gemenskap med oss genom tron här på jorden och sedan i åskådan och fullkomlighet i himlen och i Evigheten på den nya jorden, under den nya himmelen.

Det är gott då Nådens sol får lysa och värma våra kalla hjärtan. Nu lyser och värmer också den naturliga solen. Och munkarna var också goda. Även det är nåd att kunna äta lekamlig mat och lekamligt gott..

Hoppet på Jesus kommer aldrig på skam

"Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.

Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött.

Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. Därför räknades det honom till rättfärdighet.

Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull."

Aposteln Paulus skriver i Romarbrevets fjärde kapitel om Abraham som trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.

Aposteln skriver om hur rättfärdighet också kommer att tillräknas oss som tror på Gud som uppväckte Jesus för vår rättfärdiggörelses skull. Med andra ord gör Gud oss rättfärdiga. Jesus uppväcktes för att vi i Honom, genom tron på Honom skulle göras rättfärdiga. 

Och vilken rättfärdighet? Jo rättfärdighet inför Gud eller med andra ord "dugliga" eller godkända och accepterade av Gud.

Abraham "dög" endast för trons skull. Jag duger endast för trons skull, för den tros skull som Gud gett mig.

Av nåd duger jag. För Kristi skull duger jag. För att Gud uppväckte Kristus duger jag och görs rättfärdig för att Gud uppväckte Jesus.

Aposteln skriver att Jesus utlämnades till att dö för våra synders skull. Gud stod bakom detta. Det var inte judarnas och romarnas plan eller "förtjänst" att Jesus utlämnades till att dö den försoningsdöd som han blev människa för att utföra.

Hoppet på Jesus kommer aldrig på skam. Den som hoppas på Jesus och fäster sitt hopp endast på Jesus han blir frälst eller förklaras rättfärdig på domens dag.

Gud gör verkligen inte skillnad på människor, men han rättfärdigör i Jesus Kristus de människor som han frälser på domens dag. 

Han gör dem rättfärdiga som tror på Gud som uppväckte Jesus från de döda. Han gör de rättfärdiga som tror att Gud utlämnade Jesus för våra synders skull.

Livets väg öppnas endast i Jesus, genom den tro som Gud ger på honom, sin älskade son. På trons väg är trons subjekt endast Jesus och Guds verk i honom.

Endast Guds ord och därigenom Gud själv kan öppna livets väg där porten är Jesus.

Nog är Evangeliet verkligen en Guds kraft till frälsning för var och en som tror..

Därför behöver omvändelse och evangelium predikas för alla folk. Och såsom Luther skriver får Guds folk leva i daglig omvändelse och tro.

Vid den sköna porten

"Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus."

Orden är från Petrus tal vid den sköna porten (Apg3) där aposteln vittnar om Livets furste. Tänk om denna predikan ännu skulle ljuda i Finlands och Sveriges kyrkor och bönehus. 

Tänk om folket i första hand skulle söka sin trygghet och sin säkerhet i Herren Jesus och om Guds ord skulle predikas till omvändelse och tro. 

Tänk om predikanter, präster och biskopar skulle få den nåden att predika Guds ord och inte människotankar. Om Livets furste Jesus skulle lyftas upp och få bli förhärligad. Vem skulle då vilja vara dödsgudinnans tjänare?

Vem skulle då vilja bygga sitt liv på sanden, på halm och strå och olika ismer som blomstrar en tid och sedan efterföljs av en annan, i stället för på klippan Kristus som håller då slagregn och stormar drar fram över jorden?

En predikant lyfte för någon vecka sedan fram hur bibelns ord håller och är färskt och dagsaktuellt i alla tider. Däremot är det som produceras i media färskt i några minuter eller timmar. Sedan drunknar det i nyhetsflödet.

Petrus och Johannes verkade och predikade vid den sköna porten. Och visst öppnas den sköna porten alltid då Herren Jesus förkunnas. Guds folk har en fristad här i världen vid den sköna porten, vid Jesu fullbordade verk.

Därför får syndare ännu idag omvända sig och komma in på Livets väg, på den vägen där synden blir förlåten i stället för tillåten. Den som predikar tillåtelse till synd är inte sänd av Gud. 

Ja den som vill rättfärdiga och förhärliga synden må pröva i vems tjänst han går.

Politisk teologi

I dagens tidning noterar jag ett nytt begrepp: "politisk teologi". Jag tänkte till först att det är ett tryckfel, men det visar sig nog vara sant. Källan till artikeln i tidningen är verkligen docent i politisk teologi.

Vi har hört och läst om den politiska teologin i Ryssland. Vi har sett bilder då den ryske presidenten firar påsk och gör korstecknet medan människor slaktas i Ukraina. Det känns märkligt att man på detta sätt drar ner det kristna budskapet i smutsen.

Nu lyfts en annan politisk teologi fram i våra nejder. Biskopen vill genom sin närvaro på en regnbågsgudstjänst befästa den Lutherska kyrkans närvaro och välsignelse i och över Priderörelsen. Han talar om mod då det besluts att samtliga kyrkor och lokaler där Vasa församling håller förrättningar är öppna för kyrklig vigsel eller välsignelse av samkönade par.

Vad skulle det betyda i Pedersöre eller Jakobstad om ett motsvarande beslut som i Vasa svenska församling skulle fattas här? Med den tolkningen skulle de bykyrkor och bönehus där det hålls gudstjänster i församlingens regi stå öppna för samkönade äktenskap. 

Är det möjligt? Politisk teologi var ett nytt begrepp för mig. Vad det beslut som tagits i Vasa svenska innebär om man vill tolka det såsom det beskrivs i tidningen är också nytt.

Nu äger inte församlingen bykyrkorna eller bönehusen utan de ägs av fristående bönehusföreningar. Därför kan inte beslutet tolkas så, men vi ser hur snaran dras åt.

Den politiska teologin är ingen vacker upptäckt. Det som sker i Borgå stift idag är inte vackert. Det som drivs fram under kärlekens täckmantel är antikristligt. Herren Jesus och hans försoningsverk och kraften i Jesu namn och blod byts mot mänskliga samtyckanden och mänsklig välsignelse.

I Ryssland är allting möjligt. När laglösheten tilltar blir allting också möjligt här i världen tills Gud sätter den gräns som bibeln vittnar om.

Aposteln Paulus vittnar därom i andra Tessalonikerbrevet:

"Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son,  motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 

Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.

Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst.

Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. 

Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

För Guds folk gäller det att tro på sanningen, att tro på Herren Jesus som försonat hela världens synd och som friköper sitt folk från syndens slaveri.

Vem vill njuta av orättfärdigheten? 

Ge mig själen!

"Kungen i Sodom sade till Abram: "Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv."

I radion hörde vi igår bibelläsning från första Moseboken, kapitel 10-15. För mig har det blivit en höjdpunkt på morgonen att lyssna till bibelläsningen. Gud talar nämligen genom sitt ord. 

Igår var de första orden jag hörde orden ovan om Sodoms kung. Första Moseboken är verkligen är en mäktig bok, som öppnar upp bibelns budskap. Och vi får också veta vilka som bodde i Sodom. Vi läser tidigare i det tionde kapitlet att Sodom befolkades av Kanaans ättlingar. "Senare utbredde sig kananeernas släkter ytterligare så att deras område sträckte sig från Sidon mot Gerar ända till Gaza och mot Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim ända till Lesa."

Över Kanaan vilade en förbannelse. Guds profet, den rättfärdige Noa hade ju tidigare profeterat. "Förbannad vare Kanaan, en slavars slav skall han vara åt sina bröder!"

Noa sade vidare: "Välsignad vare Herren, Sems Gud, och Kanaan skall vara hans slav! Gud skall utvidga Jafet, han skall bo i Sems tält, och Kanaan skall vara deras slav."

I Moseboken läser vi hur Gud kallade och sände Abraham till detta dystra Kanaan, förbannelsens land som befolkades av syndens slavar. "Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran. Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land."

Sodoms kung hette Bera. Nu vittnar inte bibeln direkt om denne Bera var en kanane. Men vi förstår att han ville härska över folket där på slätten. Och folket i Sodom var syndens slavar. Och även den rättfärdige Lot ville man binda vid synden där i Sodom.

Abraham hade befriat Sodoms folk från en ännu grymmare härskare, nämligen Kedorlaomer, dödsgudinnans tjänare. Sodoms kung sade till Abram: Ge mig folket! Ordagrant översatt blir det Ge mig själen!

Bibelläsningen i radion styrkte mig. Bibelordet gladde mig och jag fick en bekräftelse på vad striden om äktenskapet handlar om. Det handlar om människornas själar. Det handlar om av Jesus dyrköpta själars frälsning, som man nu åter vill binda vid synd och olydnad. Och man vill välsigna och stadfästa förbund som Guds ord inte känner till.

Man byter ut Jesu verk mot en mänsklig akt. Sodoms kung vill utvidga sitt område, men Abram som har blivit styrkt av fridens konung står emot Sodoms kung.

I dagens tidning märker vi hur striden fortgår (se bilden). Man vill öka trycket på de övriga församlingarna. Vasa har fallit. Trycket mot Jakobstad och dess grannkommuner ökar.

Ge mig folket. Ge mig själen. Acceptera synden. Byt ut Jesus mot något som kallas kärlek. Byt ut Guds ord mot den kultur som tagit över i västvärlden.

Har du mod att följa Jesus

I tidningen läser vi om hur människor definierar mod. I en kristen sång sjunger vi om modet att följa Jesus. En teolog som numera bor i Sverige skriver på svenska Yle om hur de som motsätter sig förändringar hamnar i marginalen, eller lämnar utanför. Jag citerar svenska Yle:

"Enligt Hagman är kostnaden för den som motsätter sig förändringen ganska hög.

- Åtminstone i offentligheten är samhället så massivt för samkönade äktenskap. Ska man göra ett motstånd och grunda det intellektuellt så ska man ifrågasätta så mycket av det som den gemensamma kulturen bygger på, säger Hagman.

Enligt Hagman hamnar de som motsätter sig samkönade äktenskap i marginalen där man paras ihop med andra som också har alternativa åsikter, som till exempel Trump-anhängare och vaccinmotståndare.

- Med min känsla för hur kyrkfolk i allmänhet är så tror jag att den stora majoriteten av dem inte trivs i de extrema lägren, säger Hagman."

Citatet slut. Analysen visar väl nog hur människor tänker idag. Men den säger ingenting om vad biblisk kristen tro eller Guds sons tro är. Apostlarna fruktade inte för folkviljan och de anpassade sig inte efter den. Kristi kärlek tvingade dem att hålla fast vid den sunda läran.

I en sång sjunger vi om modet att följa Jesus och modet att hålla fast vid ordet och inte välja döden. Sångens namn är: Har du mod att följa Jesus? Det modet är en Guds gåva som Gud vill ge till sin församling. Att hålla fast vid Guds bud, också äktenskapsbudet och vid tron på Jesus. Gud ger aldrig ett mod att strida mot Guds ord.

Nedan två verser ur sången:

"Har du mod att följa Jesus?" ljuder frågan mången gång; Hör dock här en annan fråga, framställd i min enkla sång: Har du mod att bliva borta, när din konung kallar dig, Kallar dig till evig glädje, evig salighet hos sig?

Har du mod att välja döden, när dig livet bjudes än? Har du mod att låta Jesus ohörd vända om igen? Har du mod att vända ryggen till Guds rikes bröllopssal. Och i stället sorglöst vandra mot ett djup av evigt kval?"

Stor är Guds trofasthet!

Fri från tidens bördor tunga

"Fri från tidens bördor tunga skall jag där ditt namn lovsjunga". Så sjunger vi i en psalm som vi finner i finska psalmboken "Som du vill o Herre min".

Nu kommer jag till det mycket sorgliga och ledsamma som vi kunde läsa om i gårdagens tidningar. Bland annat i ÖT läser vi att biskopen predikar under Vasa Pride. Jag citerar tidningsskrivelsen"

"Under Prideveckan i Vasa i juni kommer Åstrand hålla en högmässa i Trefaldighetskyrkan, på både svenska och finska. Han fick förfrågan om att göra det och ser fram emot uppdraget." Citatet slut.

Biskopen lyfter fram att det är kärleken som förenar oss. I tidningsartikeln kommer han nog fram med mycket märkliga och verkligen sorgliga påståenden. Hans agenda för hurudant han vill att det stift han leder skall vara blir mycket tydligt.

Tron på Jesus förenar Guds folk. Tron på en obiblisk kärlek och ett obibliskt äktenskap är däremot något som vi finner i en avfallen kristendom. Det strider mot Guds ords klara och tydliga budskap.

Kärlekens apostel Johannes skriver i sitt andra brev: "Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist. Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön. Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar."

Så långt aposteln Johannes. Biskopens ihärdiga strävan att förändra stiftet och kyrkan är mycket beklagansvärd. Men Kristi lära står fast och orubbad. Den kan ingen jordisk biskop ändra. 

Endast i Herren Jesus blir människan fri från sin börda. Synden skiljer människan ifrån Gud. Därför behöver människan bekänna all synd. Aposteln Johannes skriver i sitt första brevs första kapitel om nödvändigheten att vandra i ljuset:

"Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss."

Det är verkligen mycket allvarligt att göra Gud till en lögnare. Vi lever i en märklig tid då kyrkliga ledare vill blanda ljus och mörker, synd och nåd och då folkets vilja är ledstjärnan i stället för Guds ord och Herren Jesus.

I psalmen jag hänvisade till sjunger vi:

"Som du vill, o Herre kär,

om det blott till hemmet bär.

Fri från tidens bördor tunga

skall jag där ditt namn lovsjunga

för din nåd och trofasthet,

som består i evighet."

Det blir ej mörkt i himmelen

"Det blir ej mörkt i himmelen och resan vad betyder den, Halleluja".

Det är underbart att få vakna med de orden och den vackra melodin i tankarna. Orden finner vi i en sång skriven av Nils Frykman. I den versionen som finns i Sionsharpan ljuder orden i den andra versen:

"Nog blir det mörker mången gång, ej solen skiner jämt. Nog får vi känna tidens tvång, men ett är dock bestämt: det blir ej mörkt i himmelen, och resan, vad betyder den! Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!"

Om författaren Nils Frykman läser jag att han påverkades av Paul Petter Waldenström, en svensk kyrkoledare som sorgligt nog hade en avvikande åsikt i försoningsläran. Waldenströms avfall är en mycket sorglig sak, men detaljerna där är okänd för mig och till den saken får jag återkomma.

Men sången som jag vaknade till heter "O sällhet stor som Herren ger". Sången beskriver glädjen i att få följa Jesus. Den glädjen är evig för ett Guds barn..

Tankar under veckan

"Kristus, uppenbara för oss undret med din offerdöd, ur syndafallet gör oss fria i din kärleks glöd. Låt oss ständigt, vill vi be, fast i tron mot korset se."

Orden ur den i Finland välkända psalmen ljuder i rummet. Psalmens ord bekräftar det som vi under en helg fick diskutera. Jag kan konstatera: Gud lade verkligen sina egna ord på tungan på sjömannen från Hailuoto, Gustaf Skinnari.

I mina tankar kommer den gångna helgens studier i ordet, gemenskapen som vi hade i det lilla rummet. Åter en gång stämmer jag upp i den andra versen.

"Mörkrets dysterhet försvinner, natten flyr för dagens bloss, och när Kristus segern vinner öppnas himmelen för oss. Med sitt blod, så är vår tro, på sitt kors han ger oss ro."

Jag har läst Romarbrevets åttonde kapitel som så tydligt beskriver den nya och levande vägen till himmelen. Vägen där Herden går före:

"Alltid tar den gode herden hand om vilsegångna får, håller vård om flocken, ger den tålig ledning var den går. Jag får tro att också jag skall få se hans anletsdrag."

En ny lång arbetsdag väntar och jag låter den fjärde versen ljuda:

"Här bland frestelser och plågor skall min tro ej tryckas ner. Inga tvivelsjuka frågor ställer sig mitt hjärta mer. Med försoning hel och full är jag trygg för Kristi skull."

Där i Kristus hade också sjömannen sin trygghet. Vid rodret står en väldig gestalt. På sina händer har han tecknat oss: 

"Över stormig färdled kan den fasta tron se fram emot lugnet på den andra stranden där min längtan kan få bot. Må jag snart nå målet, där inga stormar längre är."

Med förtröstan på Gud möter vi en ny dag. Den får vi lägga i hans händer. Vilans dag är nära: 

"Du ger tron som jag behöver, viljans kraft att hålla ut, och du råder också över frälsningen vid vägens slut. Trött av mödor får jag då friden i din himmel nå."

Tankar om väckelsekristendom

Det finns en stor skillnad mellan sann och sund väckelsförkunnelse och de teologiska strömningar som åter allt mera verkar befästa sin ställning i ledningen för kyrkan.

Hos Johannes döparen finner vi en bild på sann och sund väckelseförkunnelse. En förkunnelse som förhärligar Kristus och inte den i synd fallna människan. I Johannes evangeliums tredje kapitel målas Johannes döparens förkunnelse för oss och Johannes döparen vittnar:

"Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. 

Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. Han måste bli större och jag mindre.

Den som kommer ovanifrån är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. 

Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot. Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann." Så långt Johannes.

I sann och sund väckelseförkunnelse riktas blicken mot Jesus, den fästs på Jesus. Han Jesus måste bli större och tjänaren, kyrkans tjänare måste bli mindre. Både tjänaren och församlingen böjer sig under ordet och Kristus är den ende som växer.

Inom de teologiska strömningar som allt mera tar över betonas att människan skall växa. För Paulus och apostlarna var det här en främmande tanke. När Petrus började växa i sig själv förnekade han sin Herre.

Till kolosserna skriver Paulus: "Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset."

Den apostoliska läran om tillväxt är när vi växer till i kunskapen om Gud. Då förklaras den i synd fallna människan allt mera syndig. Den gamla människan eller köttet kan inte bli bättre. Om hon börjar växa ifrågasätter hon Guds ord och vill bli lik Gud.

Detta var djävulens synd. Till sådan synd vill han också föra dig och mig. Men Gud vare tack så är det aldrig Guds vilja..

Kristus Jesus är varje människas enda hopp. Han är det hopp som aldrig kommer på skam. Han står fast då människor faller. Inför Honom får vi böja våra knän.

Ett avslöjande kapitel

Romarbrevets sjunde kapitel är ett avslöjande kapitel. Det avslöjar hur omöjligt det är för människan att leva enligt Guds vilja. 

I vers 13 så beskriver Paulus hur Guds lag eller buden verkar. Ja hur Gud vill att Guds bud skall verka i människan: "Så skulle synden genom budordet framstå som i högsta grad syndig."

Med andra ord är det en stor synd att tro att Gud inte är Gud. Människan är verkligen syndig då hon missbrukar Guds namn och då hon inte helgar vilodagen. Hon är den störste syndare då hon stjäl och dödar. 

Att begå äktenskapsbrott och vittna falskt om sin nästa är verkligen synd och I högsta grad syndigt, liksom det är helt oförsvarbart att ha begär till en annans egendom.

När Guds vilja är att synden skall framstå som syndig skall vi också omfatta den tanken. Det är hälsosamt och nödvändigt för människan att likt Paulus bli tvungen att säga: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 

Och det svar som ges är verkligen ljuvligt: Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!

Den bibliska teologin lyfter fram hur människan, ja alla människor verkligen är en stor syndare. Men den människa som flyr till Guds nåd i Kristus Jesus och därigenom blir omsluten av Jesus och Guds helighet och rättfärdighet är friköpt från synden och syndens slaveri.

I Jesus Kristus vår Herre är människan fri från syndens förbannelse. Jesus har tagit straffet och den kristne är en benådad syndare.

Ja, kapitel sju är ett avslöjande kapitel och verkligen bibliskt kärnbudskap. 

Gärningar som väcker häpnad

Han stillar strider. Bibelordet kommer I mina tankar och jag finner det i psaltarpsalmen 46 där Koras söner skriver: 

"Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet, om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror."

Vi förstår att Koras söner upplevt mycket. De fick se sin egen far levande gå in i dödsriket. I Anden ser de glädjen i Guds rike:

En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. Gud bor där inne, den vacklar inte.

Den stad där Gud bor kan inte vackla och vi läser vidare: "Gud hjälper den när morgonen gryr."

"Hednafolken larmar, riken vacklar, han låter sin röst höras, då smälter jorden. Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela."

"Kom och skåda Herrens verk! Gärningar som väcker häpnad gör han på jorden. Han stillar strider över hela jorden, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, vagnarna bränner han upp i eld."

Han stillar strider. Sådan är han, Fridsfursten. Och psalmisten avslutar:

"Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden."

Likt psalmisten får säga: "Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg." I Guds barns psalm sjunger vi att Jakobs Gud skall bevara. Ja han är mäktig därtill..

En hjord och en herde

I Johannes 10 läser vi Jesu ord: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 

Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 

Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 

Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader."

En hjord och en herde. Så är det ännu i Guds rike, i den osynliga kyrkan som Jesus ännu vårdar och leder och där fåren följer Herden.

Herre lyft vår blick så att vi kan se. Fäst vår blick vid Herden. Tack för att du bevarar, beskyddar och leder då vargen kommer. 

I psalm 167 sjunger vi om kyrkans grund i Kristus, Frälsaren. Hon är Guds egen byggnad,den nya skapelsen. Hon har en enda Herre och en bekännelse. Hon går till löfteslandet med samma resekost.

Den kyrkan hjälper och helar vid världens sönderfall. I psalmen ber vi: "Må kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ, en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.

"Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor."

För den kyrkan har även små herdar gett sitt liv. För den kyrkan gav Överherden sitt liv. Därför står den ännu idag. Helvetets portar kan inte få makt över den.

Tänk att vi ännu idag år 2022 får vara en liten lem, en medlem i den, i Kristi kyrka. Gud är god, stor är hans trofasthet!

Vi får be..

Vi får be att.. De orden kan nog ibland kännas så märkliga. Igår kväll hade vi ett möte angående bykyrkan och bönehusföreningen i byn. 

När mötet var slut lyfte någon fram att vi nu igen får välja en ny kyrkoherde. Då fortsätter någon med att vi får be att hon stannar kvar. Jag behövde inte säga något då och inte behöver jag nu heller. Men jag fick gå ut i den friska luften och tänka och det gör jag nu också.

På mötet hade vi beslutat om renovering av läckande fönster och funderat över söndriga rännor och ytterväggar som behöver målas.

I vårt land finns hundratals bönehus som förfaller och plikttroget försöker man hindra fastigheterna från förfall. Det som tidigare generationer byggde vill man på något vis bevara.

Ett bönens hus, ett bönehus men bönen förenar inte. Kyrkan har blivit en "tjänstemannakyrka" där innehavarna av tjänster och ämbeten delar städer och byar. Någonstans blev det fel och plikttroget åtgärdar man läckande fönster och försöker be.

Lärjungarna kom till Jesus och sade: "Herre lär oss be". Och Jesus lär dem att be den fullkomliga bönen. "Ske din vilja såsom i himmelen och på jorden". Så ber vi ännu, men det händer att någon får gå bedrövad ut.

I psalm nummer 388 sjunger vi: "O liv, som blev tänt i kristtrognas bröst, dig har världen ej känt. Det ljus, som vårt jordiska öga ej tålt, dock lever inom oss, fast skumt och fördolt. Gud råder: allt skall under honom bli lagt med kärlekens makt."

Det finns ett ljus som ännu lyser i världens mörker. Ett ljus som ger mod då styrelsemöten känns så märkliga och främmande. Ett liv som brunnit i kristtrognas bröst och gett mod och kraft att bygga bönehus och gemensamt be.

I det skenet har väckelsens eld dragit genom städer och byar. Det livet finns ännu. Jesus är det livet och livet finns i Jesu namn.

Gode Gud, ge oss den nåden att kunna be såsom du vill. Ge oss nåden att be och verka i enlighet med ditt ord och din vilja. Ge oss ännu bönehus, kyrkor och församlingar där människornas odödliga själar är viktigare än tjänsteinnehavare och där ämbetet är ditt. Låt oss ännu av hjärtat få sjunga "tack och lov" då vi lämnar styrelsemöten och gudstjänster.

Herre ske din vilja! Herre lär oss be..

En kropp som överlever kärnvapen och världskrig

"Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet."

I läsningen enligt folkbibelns bibelläsningsplan lyfter aposteln fram hur dopet förpliktar till ett nytt liv där Jesus lär oss kämpa mot synden. Vi är döpta till hans död. Han skriver att i dopet är vi begravda med Jesus.

Och en ny människa stiger fram. Den nya människan uppväcks av Gud. "Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans."

Den döpta människan skall leva med Jesus. Nog är det mäktiga ord som lyfts fram. "Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus."

En fattig syndare får leva för Gud i Kristus Jesus. Tänk vilka löften i en tid då den ryske Lavrov varnar för världskrig och användande av kärnvapen. Oron, rädslan tar Herren Jesus hand om. Du och jag får leva för Gud i Kristus. Det livet slutar inte i nöden. Det fortsätter i himlen. 

Idag lever vi för Gud i Kristus Jesus. Apostelns undervisning försäkrar oss om att det gör vi också i morgon om Gud ger en morgondag.

Nog känns himlen nära nu. Hur skulle det inte göra det då vi är i Kristus Jesus. Den onde ryter. Han är en lögnare. Trängd som han är hotar han med de hemskaste vapnen och döden, då Ordet säger: du skall inte dräpa.

Men vi får leva våra dagar uppståndna med Jesus. En dag för han oss till himlen. En dag kläder han oss i den himmelska kroppen. Den förstörs inte i världskrig där kärnvapen används. 

"Allt ju vilar i min Faders händer". I Jesus har vi både tryggheten och livet.

Mitt bland ljusstakarna

I morgonens bibelläsning möter vi det kristna kärnbudskapet. Aposteln skriver i Romarbrevets femte kapitel där överskriften är frid med Gud:

"Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss."

Genom Jesus har vi tillträde till nåden. Och då står vi också upprätt mitt i de lidanden som också möter ett Guds barn. 

Idag ber vi för alla som lider för Jesu namns skull. För de som möter förakt och motstånd för Jesu vittnesbörds skull. 

Herren Jesus är mäktig att uppenbarara sig mitt i lidandet där han också styrker sina tjänare. Aposteln Johannes skriver: "Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos,för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 

På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade: "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea."

Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet. 

Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten. 

I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft."

Styrk dina bröder

Evangelisten Lukas återger diskussionen mellan Jesus och Petrus då Jesus förutsäger Petrus förnekelse:

"Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."

Och det gick som Jesus förutsåg. Petrus förnekade verkligen Jesus. Alla fyra evangelister återger Petrus fall. Men Lukas återger hur Jesus vände sig om och såg på Petrus strax efter fallet. "Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig."Och han gick ut och grät bittert."

Petrus grät ångerns bittra tårar. Och Jesus dör ett knappt dygn senare. Petrus var sedan den förste som gick in i den tomma graven. "Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt."

Emmausvägsvandrarna vittnar sedan också om hur Jesus under uppståndelsens dag visade sig för Petrus.  När de kommer tillbaka till Jerusalem frambär de ett mäktigt budskap. "och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet."

Från himmelen följde man noga med vad som hände med den stackars Petrus. Jesus följer med. Jesu böner omslöt Petrus och han fick nåden att omvända sig efter sitt fall. Han grät ångerns bittra tårar. Han fick en kärleksfull blick av Jesus. Han fick förundras över att graven var tom och Jesus visade sig för honom. 

I sången sjunger vi: "Än räcker Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."

En helg runt försoningens ord

I går kväll fick jag tillsammans med 15 bröder vara församlad för att begrunda Jesu försoningsverk och Kristi kors.

I Jesu försoningsverk ser vi ett offer. Jesus är Guds Lamm som bär världens synd. Där sker ett friköpande. Där finns full försoning. Jesu kamp är en envis kamp som leder till seger. Och där ser vi en kärlek så ofattbar.

Det är fullbordat. Var fri du friköpta skara. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Döden är uppslukad och segern vunnen. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 

Visst är det mäktigt då vi tar hela Guds ord med. Då blir kärleken inte urvattnad utan helig och ren. Då blir inte synden vacker utan framställs så ful som den verkligen är. Då vill den friköpta leva i enlighet med Guds ord. Då är frälsningen och försoningen så fullkomlig att ingenting behöver eller får läggas till. 

Idag fortsätter skolningen. I morgon får vi glädjas över att få gå till Guds hus. Här får jag ännu en kort tid lära känna Jesus bättre, tills ögat får se honom sådan han är.

Vi får lära oss sjunga den nya sången till Kristus, offerlammet redan här i förgängelsens land. Där hemma ljuder den nya sången säll och klar:

"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. Du har gjort dem till ett konungadöme, till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden."

"Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen."

"Honom som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter."

"Amen". 

Guds barn för evigt

Lukas återger Jesu möte med lärjungarna: "Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 

Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har." 

När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: "Har ni något att äta här?" Då räckte de honom en bit stekt fisk, som han tog och åt inför deras ögon.

Läkaren Lukas återger hur fullkomlig uppståndelsekroppen är. Lärjungarna fick röra vid Jesus. Han hade kött och ben och han åt. Men Jesus kom genom stängda dörrar. 

Har du tänkt på hurudana väldiga krafter som är i rörelse på Uppståndelsens morgon. Vilken kraft har inte konungarnas konung då han framträder på den yttersta dagen..

Jesus talar i Lukas 14:14 om de rättfärdigas uppståndelse. "Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."

Likaså återger Jesus i Lukas 20 hur uppståndelsekroppen är odödlig. "Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn."

Guds barn kan inte dö för Jesus har övervunnit döden.  

Johannes skriver i sitt första brevs tredje kapitel: "Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren."

På uppståndelsens morgon blir Guds barn Jesus lika. I väntan på den dagen får vi leva det nya livet som också innebär en kamp mot synden. Synden byts mot nåd. Reningen sker i Jesu blod, det blod som utgjöts till sista droppen.

Nog är det nåd att få vara ett Guds barn som lever i väntan på uppståndelsens morgon. Tänk hur det sedan skall bli..

Spikarnas lovsång

I dagens bibelord från Apostlagärningarna 4:33 märker vi hur lärjungaskaran verkligen får kraft från höjden: "Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla."

Spikhålen i den Uppståndnes kropp finns ännu kvar. Det märker vi i Uppenbarelsebokens beskrivning: "Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat."

Spikhålen

"Men han svarade dem: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro."

Lärjungen Tomas har svårt att tro. Han var inte med när den uppståndne Jesus visade sig för lärjungaskaran den första gången. När lärjungarna vittnar för honom "Vi har sett Herren" Så kan han inte tro.

Tomas har svårt att tro att Jesus har uppstått. Men Jesus visar sig sedan också för honom. 

Lukas återger den uppståndne Jesu ord då han visar sig för lärjungarna: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 

Och Jesus talar vidare till lärjungaskaran: "Ni är vittnen om detta. Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

Jesus lämnade inte sina lärjungar ensamma när han sedan stiger upp till himlen. Han sänder sin egen Ande till dem. Och när den Helige Ande sedan på pingstdagen sänker sig över församlingen löses tungan. Även lärjungen Tomas är då med i skaran som för ut evangeliet i hela världen. 

Jesus styrker sin församling..

Utsänd av Jesus.

I helgens evangelietext kommer Jesus in i lärjungaskaran. Han visar sig för dem och sänder dem ut. "Som Fadern har sänt mig sänder jag er."

Jesus kallar och han sänder. Så verkar han ännu i sin församling. Det är en intensiv vecka och morgonens stunder med ordet känns verkligen viktiga.

"Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er."

Liv i Jesu namn

"Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn."

Inkommande söndags evangelietext från Johannes 20 avslutas med orden ovan. Johannes lyfter fram hur tron och livet hör ihop. Genom tron på Jesus får vi liv i hans namn.

Tron är det att vi tror att Jesus är Messias, alltså Kristus frälsaren. Definitionen av tron är intressant. Vi tror på det som Guds ord vittnar om.

Genom tron berör vi Jesus. Vi hör hans röst: "Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!" 

Kom med ditt finger, rör mig. Se mina sårmärkta händer. Sträck ut din hand, ja stick den i min sida. Ordet blir verkligt personligt. Det är levande nu. Det är ord fulla av kraft.

Efter påsken uppmanas vi att leva med den uppståndne. Han är verkligen närvarande nu. Han kommer till oss i ordet.

Vi får sträcka ut fingret, handen och genom tron se. Ja det är verkligen Jesus. Han lever. Lärjungarnas och uppståndelsens vittnens budskap är sant.

Sträck ut din hand. Låt ordet leda dig. Tro!

Profetians ande

"Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna." Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder som har Jesu vittnesbörd. Gud ska du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."

Uppenbarelsebokens 19. kapitel beskriver hur Johannes hörde en stark röst från en stor skara i himmelen. Skaran lovar Herren och uppmanar att lova Herren "Halleluja!"

Själv är Johannes förvisad bort från det normala livet i världen för Jesu vittnesbörds skull. Men hans vittnesbörd om Jesus det blir starkare och starkare. Ingen kraft i världen kan skilja en Jesu vän från Herren Jesus. Bandet är evigt redan här i tåredalen.

Johannes får höra att Jesu vittnesbörd är profetians ande. Bibeln handlar om Jesus. När vi tar del av Guds ord omsluts vi av Jesus. Och vi kan inte annat än vittna om Jesus.

Jesus sitter på sin Faders tron. Han har bokrullen i handen. Han öppnar bokrullen. Hans folk får liv, tröst och glädje av bokrullens budskap. 

Johannes hade nog också själv fått insikt i bokrullens budskap. Han fick en egen liten bokrulle att äta, och i hans mun var den söt som honung. Men när han hade ätit den sved det i hans mage. 

Det är förunderligt att vittna om Jesus. Vi kan inte göra det av egen kraft. Budskapet om Jesus är hans eget ord. Han själv är ordet.

I sången sjunger vi: "En liten stund med Jesus och livet får en ny och ljus gestalt. Jordens sorger förbleknar när Jesus har blivit vår vän.

Ja Jesus är verkligen en vän. Han frälser, han bevarar. Han omsluter, han leder. Han för hem. Han är livet. Ja Jesu vittnesbörd är profetians ande..

Och se en gulblek häst

Medan jag lyfter in sommardäcken i bilens bagagelucka tänker jag på orden jag skrev i dagboken på morgonen. Nog var det ett kraftigt budskap som Gud gav sin tjänare Jesaja.

Nog är det kraftigt ännu inser jag. Det är med en viss bävan man betraktar dem. Med bävan återger vi dem. Borde vi mera lämna bort det allvarliga Gudsordet och endast trösta människorna? Nog blir det bra ännu.. Inte behöver vi möta krigets fasor.. 

I de tankarna sätter jag på radion. Och bibelläsarens röst ljuder: "Och se en gulblek häst".

Jag hoppar till. Vi ser ju hur dessa Uppenbarelebokens ryttare liksom värmer upp i Ukraina. 

Jag lyssnar vidare. Jag hör om den vita dräkten som de som blivit slaktade för Guds ords skull blir iklädda i. Jag hör deras rop: "Hur länge Herre?"

Jag hör hur konungarna och stormännen förgäves försöker gömma sig för Lammets vrede. För Honom som sitter på tronen.

Jag lyssnar vidare och hör om sigillet som sätts på Guds tjänare. Jag hör om den stora skaran som kommer ur nöden och står inför tronen klädda i vita skinande kläder.

Då blir jag åter stadfäst i Ordet. Inget ord som går ut ur Guds mun går ut fåfängt. Det bereder mig, det bereder folken för Konungens återkomst.

Och än en gång får jag skriva: "Där uti Jesus bevarad jag är".

När bergen inte mera finns

Alla höjder försvinner och marken bli jämn. Och människor i tusental, miljarder samlas. Och Jesus vännen, konungen, domaren framträder.

Hos vännen ser vi en kärlek så underbar. Hos konungen en kraft och majestät så ofattbar och hos domaren en blick som genomskådar allt.

Jag tänker på den syn som jag hörde återges på måndagen. Jag förstod att någon upplevde budskapet som skrämmande. Visst var det en avslöjande och avklädande syn som mannen hade fått se.

Men budskapet var så skönt. Endast Jesus var kvar. Allting som är nödvändigt och värt att spara var kvar.

"Gömd uti Jesus bevarad jag är."

En ny himmel och en ny jord där endast rättfärdighet bor. Guds domar är rättfärdiga. Ingen synd, inget syndigt kan bestå. Synden och dess lön döden utplånas för evigt.

Den människa som förkastat Jesu försoning visas bort från Guds ansikte. En plats som är beredd för Djävulen och hans änglar.

Vi bygger vår livsresa på det som Guds ord uppenbarar. Om och då Gud bekräftar sitt ord med drömmar och syner som är i enlighet med Guds ord tackar vi honom för det.

Hebreerbrevets författare beskriver: " I begynnelsen lade du, Herre, jordens grund, och himlarna är dina händers verk.

De ska gå under, men du ska bestå. De ska alla nötas ut som kläder, du ska rulla ihop dem som en mantel och de ska bytas ut som kläder.

Men du är densamme, och dina år har inget slut."

Gud skall föra bort människan från den jord han skapade. Gud byter ut den i synd fallna skapelsen mot något nytt som han bereder i Jesus. Grunden för det nya ser vi på Golgata och vid den tomma graven.

En ny himmel och en ny jord vittnar ordet om. I kapitel 34 beskriver Jesaja med kraftiga ord vad som en gång väntar jorden:

"Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag! Jorden och allt den rymmer ska höra, världen och allt som växer där.

För Herrens vrede riktas mot alla hednafolk, hans harm mot alla deras härskaror. Han viger dem åt förintelse, han utlämnar dem till slakt.

Deras slagna ska kastas bort, stank stiger från deras döda kroppar, bergen flyter av deras blod.

Himlens hela härskara går under, himlarna rullas ihop som en bokrulle. Hela dess härskara faller förvissnad ner som vissnade löv från vinrankan, som vissnade blad från fikonträdet.

För mitt svärd har druckit sig rusigt i himlen. Se, det far ner över Edom, över folket jag vigt åt förintelse för att bli deras dom.

Herrens svärd dryper av blod, det är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i talg från baggars njurar, för Herren har ett offer i Bosra, en stor slakt i Edoms land.

Också vildoxar slaktas liksom oxar och starka tjurar. Deras land dricker sig rusigt av blod, deras jord blir dränkt av fett, för dagen kommer för Herrens hämnd, ett vedergällningens år då han utför Sions sak.

Då förvandlas Edoms bäckar till tjära och dess jord till svavel, dess land blir till brinnande tjära. Varken natt eller dag ska den branden slockna, ständigt ska röken av den stiga upp.

Från släkte till släkte ska landet ligga öde, aldrig i evighet ska någon vandra där. Pelikaner och hägrar ska ta över det, uvar och korpar bo där.

Han ska spänna linor och lod över det till förödelse och ödeläggelse.

Av dess ädlingar finns ingen kvar som kan utropa någon till kung. Alla dess furstar blir till intet.

Dess palats fylls av törne, nässlor och tistlar växer i dess borgar. Det blir en boning för ökenhundar ett tillhåll för strutsar.

Öknens djur möter där hyenor, raggiga bockar bräker till varandra. Där kan tornugglan slå sig till ro och finna en viloplats åt sig.

Där ordnar pilormen sitt bo och lägger sina ägg, kläcker ut ynglet och samlar det i sitt beskydd.

Där samlas gamarna, den ena efter den andra.

Sök i Herrens bok och läs! Inte ett enda av dem ska utebli, det ena ska inte sakna det andra, för det är hans mun som befaller det och hans Ande som samlar dem.

Det är han som kastar lott för dem, hans hand tilldelar dem deras mark med mätsnöre. De ska ha den till besittning för alltid, de ska bo där från släkte till släkte."

Det är en kraftig beskrivning som Gud ger åt Jesaja. Men Gud gör det för Sions skull.

 "Gömd uti Jesus bevarad jag är."

Gömd uti Jesus bevarad jag är

Orden i sången blev som en bekräftelse: "Gömd uti Jesus bevarad jag är." I en annan Sions sång sjunger vi: "Det finns en härlig viloplats beredd på Golgata i Jesu Kristi försoningssår."

Ett Guds barn är gömd uti Jesus. Där i Jesus är den kristne gömd i livet själv. 

En vän berättade åter om hur hon inte tycker om påskhögtiden. Speciellt besvärlig är långfredagen. Vi hade inte möjlighet att diskutera så mycket.

Men då man får sitta i ett fullsatt bönehus på långfredagen och sjunga: "Med sitt blod på långfredagen, Jesus allas lösen bragt". Då blir långfredagen kär, för Jesus krossade all mörkrets makt.

Gömd uti Jesus bevarad jag är. Människorna idag flyr påskens budskap i stället för att söka en fristad där. Profeten Jesaja skriver i kapitel 26: " Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi."

Vi skall inte gömma oss för Jesus här i nådens tid. Vi får gömma oss i honom. Där har en syndig människa som törstar efter nåd och frid en fristad.

Jag har tänkt mycket på den avklädnad som vi människor tvingas möta. Igår hörde jag om den käre gamle predikanten som opererades. När han vaknade måste läkaren säga: "Jag är ledsen, men operationen lyckades inte".

De livsuppehållande organen kunde inte räddas. Och det fanns endast litet tid kvar. Sångens ord ger ett svar: "Gömd uti Jesus bevarad jag är."

När allt det egna som vi behövt här i jordelivet avkläs, då finns endast Jesus kvar. Den onde vill klippa banden till Jesus. Den onde hatar långfredagens och påskens gudstjänster för ordet leder oss till Jesus. Ordet gömmer oss i Jesus där den onde inte kan nå oss.

I dag ser vi också hur hela världen avkläds. Coranaepidemin pågår ännu och kriget accelererar åter. Hur skall det gå? Hur skall allting sluta? 

Gud vet och sångens ord förklarar den tillflyktsort som vi har: "Gömd uti Jesus bevarad jag är"

 

Golgatan veressä voima on

Solen värmer i bilen. Solen värmer på parkeringsplatsen. När vi öppnar dörren hör vi sången: "Golgatan veressä voima on, voima niin siunattu, verraton"

"Golgatablodet stor styrka har, signade kraft o så underbar."

Sex timmar senare går vi ut genom samma dörr. Jag väntar ett ögonblick, för där vid dörren välsignar då ännu profeten med rösten som en basun en äldre trött himlavägsvandrare. En himlavägsvandrare som personligen ville få bekräftelse på förlåtelsen i Jesu namn och blod.

Det blev en annorlunda dag, en dag med många människomöten. Guds folk är ett annorlunda folk, ett folk som är gäster och främlingar här på jorden. Men ett folk som får vara Guds gäster. Gud själv kallar till sin sons bröllopsfest i himmelen.

"Karitsan häihin jo kutsu soi, Karitsan häät kohtaa alkaa voi"

"Kallelsen bjuder till himmelen, himmelska festen kan börja ren"

Min återlösare lever

"Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet."

Orden kommer från den hårt prövade gudsmannen Job. Han fortsätter: "När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta."

Påskhelgen är förbi och vardagen väntar. Men tanken och blicken är ännu längre fram. Jag tänker på den dag då vännen, konungen och domaren kommer.

Igårkväll fick jag sitta i kyrkbänken och ta del av orden på avslutningsmötet. Den storvuxne mannens röst var som en basun, men där fanns en värme. Han talade om livet, om Jesus.

Om de ting som inte förgår. Om den stund som förestår då Jesus till sist framträder över en ödelagd jord och folken samlas inför honom. Då Jesus till sist står på mullen.

Vi har ett mäktigt Guds ord nedskrivet. Det blir aldrig föråldrat. Det lyfter fram det som verkligen är viktigt i livet, att leva med och i tro på den uppståndne.

Det finns kraft i Guds ord, det ord som skapade himmel och jord. Samma ord kallar också folken inför honom som har ögon som eldslågor. Inför Honom kan vi inte dölja något. Det finns ingen annan tillflyktsort än den nåd som han själv berett.

Guds ord håller att leva på. Det håller i döden och då jord och himmel upplöses. Guds ord är också en tillflyktsort när Konungen kommer.

Han gav ju sitt ord till människosläktet för att vi i tro skulle ta emot det livgivande ordet. Guds ord ger liv för dagen. Det ger liv i vardagen. Vår framtid och salighet finns i Guds ord.

Hjärtat fylls av tacksamhet till Gud. Han är så god..

Norrut i Jesu namn

Av Guds stora nåd får jag idag starta resan norrut, för att delta i påskmöten tillsammans med bröder och systrar i tron.

I mina tankar kom orden från Josuas bok:

" På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker. Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. Mannat upphörde dagen därpa, när de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan."

I sången sjunger vi: "Från vaggan till graven är Herren mitt stöd". Ja Gud är trofast..

Stanna kvar hos oss

"Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna."

På uppståndelsens dag på kvällen får Kleopas och hans medvandrare höra Jesus förklara skrifterna. 

I Folkbibelns förklaring läser vi att Kleopas troligen är identisk med Klopas, som enligt fornkyrkliga källor var bror till Josef, Jesu adoptivfar. Kleopas hustru Maria var med vid Jesu kors. Enligt traditionen efterträdde deras son Simon på 60-talet Jakob som ledare för församlingen i Jerusalem.

Mycket hände på uppståndelsens dag. Vi vet att det endast är en bråkdel som är nedskrivet i skriften. Men det som Gud vill att vi skall veta finner vi i skriften. 

Ja vi finner den uppståndne på bibelns blad. I profetiorna vittnar ordet om han som skulle lida och dö och sedan gå in i sin härlighet.

Jesus vi behöver dig också idag på uppståndelsens dag. Han Jesus kan göra våra hjärtan brinnande när han kommer till oss på vägen. Likt Emmausvägsvandrarna får vi säga: Stanna kvar hos oss..

Jesus vi behöver dig, du som var död men lever..

Varför gråter du?

"Men Maria stod utanför graven och grät. När hon gråtande lutade sig in i graven, fick hon se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudändan och den andre vid fotändan. 

De frågade henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."

När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han."

Jesus ställer samma fråga som änglarna: "Varför gråter du?"

Evangelisten Johannes beskriver tårarna vid den tomma graven. Senare när han får se det nya Jerusalem finns inga tårar mera och han hör en stark röst från tronen som proklamerar: "Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."

Jesus lever! Han var död, men se han lever. Han sitter på tronen invid Fadern. 

Välsignad Påskhelg!

Påskmöten, avskedsmöten

"Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det." 

Orden är Jakobs. Herrens broder påminner oss om att allting ytterst vilar i Guds händer. Att vilja delta i Guds barns möten är en god sak. Många har sett fram emot påskens möten. Men alla kan inte delta fysiskt.

Många har upplevt hur mörka moln plötsligt tornar sig på himlen. En del tvingas inse att krafterna inte mera räcker till. Även påskens glädje kan fördunklas av sjukdom och trötthet här i förgängelsens land.

Ändå får vi alltid lämna allting i Herrens händer. Guds folk väg går ofta genom lidande till seger. Och segersången hör vi ofta liksom i fjärran.

I sången sjunger vi: "Påskens stora högtid minnas vi med fröjd". Den sången lyfter vår blick mot större sammankomster eller "Isot Seurat som H Jussila beskriver i "Siionin matkalaulut".

"Lähtöseurat vielä Öljymäellä, pidetään ne kerran kiitosäänellä. Jesus itse saapuu, tempaa meidätkin, pilvein teitä kantaa kotikaupunkiin. Kiitos Herra siitä! Kiitä sieuluni, kieleni. Hoosianna aamen.

Om Gud vill får vi ännu delta i Påskmöten här nere. Men det vet vi att Gud vill att vi firar påsk ovan molnen, i Guds stad. Avskedsmötet inför den resan hålls på Oljeberget. Jesus själv kommer. Han lyfter oss med. I molnen bär han oss till hemstaden.

Var glad min själ. Tacka min själ. Tacka min tunga..

Måltiden i Guds rike

Jag står i solen utanför grovköksingången. Det är vår och långfredagsmorgon. Grannens pojke har kommit på besök. Det är över 40 år sedan den morgonen.

Båda förstår vi att det är en speciell dag. Det är egentligen inte tid för lekar. Det är kanske opassande att vara ute. Men han hade kommit cyklande.

Genom gruset på gården sticker små stubbar upp. När tjälen har lossat lyfts de små snubbarna uppåt. Vi trampar på dem. Marken gungar. Inne i huset bereder mamma måltiden.

Jag minns inte orden, men stämningen där ute i solens sken är fastnaglad i minnet. I solen en långfredagsmorgon stod vi och trampade på stubbar och reflekterade över långfredagens budskap. Jesus var död. Inte anade vi då att grannpojken också skulle vara död tjugo år senare.

En människas liv är kort. För syndens skull är vi endast på en kort genomresa här på jorden. Därför är långfredagens segerbudskap så oerhört viktigt. För i det budskapet finns en bro till det eviga livet.

Jesus är inte död idag. Han dog på långfredagen men han lever. Den levande Jesus, vår Gud och förlossare möter oss också denna långfredag. Genom sin Ande var han också med två tystlåtna pojkar en långfredagsmorgon för över 40 år sedan.

Under sin barndom firade pojken Jesus påsk i Jerusalem. Han var med i resesällskapet som drog upp till Jerusalem. Lukas skriver: "Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom. Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt."

Påsken är den viktigaste högtiden för Guds folk. Långfredagens budskap bereder små pojkar för livsresan. 

Jesus och grannpojken levde ungefär lika länge här på jorden, drygt 30 år. Under sitt korta liv fullbordade Jesus allt som krävdes för att en människa skall få evigt liv. 

Vi vet inte hur många dagar och år vi får här på jorden. Men vi vet att då vi följer Jesus som kallar oss med upp till Jerusalem och upp till himmelen firar vi en gång den stora måltiden i himmelen. Tänk att få sitta till bords med Jesus, hos Gud, i ett evigt rike..

Segerns dag

"Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande."När han hade sagt detta, gav han upp andan."

Med orden ovan beskriver läkaren Lukas Jesu död. Jesu sista ord blev: "Far i dina händer lämnar jag min ande."

Ännu en gång får kristenheten och hela världen stanna upp inför Jesu försoningsdöd. Jesus gav sitt liv. Aposteln Johannes som stod där vid korset skriver: "Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken."

I sången sjunger vi: "Med sitt liv på långfredagen Jesus allas lösen bragt, gav sitt liv uppfyllde lagen, krossade all mörkrets makt."

Mörkrets makt är krossad. Gud har krossat den. Den krossades då Jesus gav sitt liv till ett lösen för all synd.

Abraham Falk skriver i Sions sång nummer 146. "Mildaste Jesus min salighets klippa. Jag din förtjänst mig tillägnar som min."

Världens synd är försonad. Tron greppar tag i det budskapet. Då är också min synd försonad. Då är mörkrets och syndens makt över mitt liv krossad.

Då är vägen till Gud öppnad. Vägen hem står öppen. Himmelen är öppen. Genom tron står vi redan i himmelen. Genom tron sjunger vi lovsång till Gud och Lammet.

Vi firar segerns dag. "Snaran är sönder och fågeln är fri". På nåden reser vi vidare mot den stora segerfesten i Himmelen.

Tänk vilket brus utav harpor och sång

Det finns en Sions sång som inte sjungs så ofta nu mera. Jag tänker på den ljuvliga sången 214 som är en lovsång till Jesus, en lovsång till Guds ord och frälsningen i Jesu blod.

Det är en sång som vi kunde sjunga oftare. En sång som vi kan låta hjärtat sjunga. En sång som också innehåller påskens budskap.

Herden slagen för att vi skall få leva

"Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras. Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

Gårdagens aktläsning väckte en hel del tankar. Jesus hänvisade själv till profeten Sakarjas ord i kapitel 13. "Svärd, upp mot min herde, mot den man som står mig nära, säger Herren Sebaot. Slå herden så att fåren skingras, för jag ska vända min hand mot de små."

Där när mörkrets makter råder ser Jesus profetiorna gå i uppfyllelse. Petrus garanterar att åtminstone han skall aldrig överge Jesus. Men vi vet hur det gick. Det tog inte många timmar och Petrus måste bittert gråta. Han förnekade sin Mästare och Herre.

Nu skriver jag ner mina tankar utgående från aktläsningen och utgående från apostelns ord i första Korinterbrevets 10. kapitel där aposteln skriver:

"Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller."

Vi lever mitt i en kraftig tid av upplösning. Den världsordning vi har upplöses. Den yttre kyrka som varit ett andligt hem för våra fäder och mödrar upplöses. Hur skall vi då klara oss i stormarna? 

Vi låter aposteln fortsätta: "Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut."

Räddningen finns alltså inte i oheliga allianser. Den finns inte i institutioner som vacklar och sjunker eller slits sönder. Själva har vi inte nyckeln till räddning i våra händer. Jag är inte den som står upprätt i stormen.

Räddningen och tryggheten finner vi endast i Herden. Han som blev slagen, men uppstod och lever. 

Han den gode Herden som var trofast när Petrus föll är ännu trofast när vi faller och vacklar. Herden stod fast. Han stod fast i ordet och var och är ordets uppfyllelse. Ja han är Ordet.

Jesus är den utväg som håller. Han gick före och öppnade vägen. Den väg som också är en utväg när allting runtomkring oss vacklar.

Kära vänner, lyft blicken mot Jesus. Han som segrar då mörkret råder. Han som blir slagen, dör och läggs i graven för att vi skall leva. 

Han Jesus är Vägen. Jesus är Uppståndelsen. Jesus är Livet. Under Jesu sista dagar lät Gud mörkret råda. Idag är Jesus det ljus som Gud lyfter fram i vårt mörker.

Fäst blicken vid Jesus. Mitt i mörkret strålar det eviga ljuset. Bortom ångesten, kampen, ja bortom själva döden finns ett underbart och evigt ljus. JESUS!

Jesus segrade i döden. Han är ditt och mitt eviga hopp. Han är där i ljusets land, men han leder dig och mig i mörkret, i den sista tidens kaos, i den avklädnad som vi som människor måste möta.

Jesu verk det håller när allt annat vacklar. Och vi får säga tack Gode Gud! Tack Herre Jesus! Tack att också jag för evigt får vara din, idag och sedan hemma i himmelens land..

Påminn mig om Getsemane!

I sången sjunger vi: "Men skulle en gång kall du se, min kärlek Gud till dig: Påminn mig om Getsemane, hur Jesus led för mig!"

Evangelisten Matteus skriver i sitt 26. kapitel: "Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." 

Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." 

Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 

Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."

Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.

Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Så långt Matteus avslöjande ord. Den kristna tron är en relation mellan Jesus och den återlösta människan. Men det är Jesus som upprätthåller relationen, håller den levande. I sången sjunger vi: "Min kärleks kraft så liten är, men Jesus hjälp beskär att jag ej glömma skall ditt ve där i Getsemane."