Hö och halm i församlingsbygge

I en av texterna ämnade för gårdagen (andra årgången) skriver Paulus:

"Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, så ska det visa sig hur var och en har byggt."

Temat var sådden av Guds ord. Paulus verkar lyfta fram hur man kan börja bygga på grunden Kristus med opassande byggnadsmaterial. I följande kapitel skriver han:

"Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv. Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig."

I Efesierbrevet visar Paulus hur apostlarnas och profeternas tro och lära liksom är en del i själva grunden "Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv."

Hörnstenen håller upp byggnaden. Om den tas bort rasar byggnaden. Trä, halm och strå håller inte i elden. 

Vi märker alltså att församlingar kan vara olika uppbyggda. Om församlingens förvaltare och tjänare börjar avvika från apostlarnas och profeternas lära borde brandlarmet börja ringa. För en felaktigt byggd församling består inte när domens eld kommer.

Om den elden säger Paulus i episteltexten enligt andra årgången: "Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld."

Jakob skriver i sitt brevs tredje kapitel om hur en församlings lärare skall få en strängare dom: "Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom."

Det är inte gott att förkunna frid, frid och ingen fara om byggnaden, eller församlingsbygget inte håller i elden. Om man bygger i stolthet och trots mot apostlarnas lära ringer brandalarmet. Guds ord avslöjar bristerna. Den som sover hör däremot inte alarmet om ingen väcker. Den som ger sig rätt att avvika från ordet, ställer sig över det och rentav vill frånta ordet dess auktoritet kan inte ta ordets tydliga varning till sig.

Vi märker att vi behöver ta Guds ord på allvar. Om församlingens ledare ställer sig över ordet och därtill prisar sin egen vishet är det mycket allvarligt. 

Paulus beskriver också vad som är vishet då han avslutar det första korinterbrevets tredje kapitel med orden: 

"Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet, och vidare: Herren känner de visas tankar och vet att de är tomma. Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud."