I en av dagens predikningar lyfte predikanten fram att livets mening är att lära känna Gud och den han sänt, Jesus Kristus. Definitionen på livets mening gick till mitt hjärta.
Känner vi då Gud och Herren Jesus? Visst känner vi honom, men ändå finns det så mycket som vi inte känner till om Honom.
Inför ett kvartsamtal i skolan i morgon skall barnen bland annat definiera hur tillfreds de är med livet och tillvaron på en skala 1-10.
Jag tänkte då vi gick igenom svaren att med vilken siffra skulle jag själv bedöma tillvaron. Jag tänkte då på coronan, på ögonläkarbesök i morgon och det ena och det andra. Det blev nog ingen full tia.
Medan jag skriver får jag ett meddelande till min telefon där det står: "Utom mig i Kristus är all min salighet". Den fullkomliga tian finns alltså utom mig, men han vill ha gemenskap med oss och leda oss ända in i himlen.
Det är ett saligt tillstånd då Jesus är mitt hopp, min salighet, min räddning och en gång även den slutliga frälsningen när tiden byts i evighet.
Den gamle Simeon fick se Israels hopp. För honom hade meningen med livet uppenbarats då han fäste sina ögon på sin frälsare. Simon hade nog då bedömt tillvaron med en full tia. Simon säger: "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel."
När den Helige Ande förklarar Herren Jesus får vi uppleva en himmelsk glädje och frid. Och livet fylls av mening. En förnöjsamhet där Guds nåd är oss nog..
När vi genom tron får skåda Gud och fästa ögonen vid Jesus får vi säga: Tack Gode Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar