Guds finger

"När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger."

Andra Mosebokens 31. kapitel avslutas med att Gud ger tavlorna av sten till Mose. I det 24 kapitlet läste vi: "Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem."

Vi märker alltså att budorden är den evige Gudens eviga ord till människorna, till dig och mig. Jesus har uppfyllt dem men de står fasta till evig tid. I det 20. kapitlet läste vi att Gud talade alla dessa ord: "Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.."

Slutligen går Mose ner från berget på Guds befallning: "Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna."

När Mose stiger ner möter han ett lössläppt folk som dansar runt guldkalven som Aron låtit gjuta åt dem. Vägen till det utlovade landet har börjat mödosamt och konsekvenserna av synden är förfärliga.