I världen ser vi nu en upptrappning mot krig och storkrig. På så vis är den unik att den är global. Såväl Öst som Väst använder en retorik som vi inte är vana med.
Guds ord vittnar om något motsvarande som skall ske i den yttersta tiden då ondskefulla andar hetsar världens ledare till krig. Johannes beskriver i Uppenbarelsebokens 16. kapitel den syn som Gud gav honom om världens slut. Hur nära vi är detta vet endast Gud. Han förmår stilla strider och den som har frid med Gud genom tron på Jesus kan vara trygg i alla tider.
Guds folk vet vad som komma skall för Gud har uppenbarat det genom sina profeter. Guds folk får alltid förtrösta på Herren, som också förmår bereda de sina för uppbrott och förvandling.
Men vi får be för de "sorglösa" som utan hopp och Gud vandrar mot en evig olycka, då de inte tar vara på Guds kallande röst. Hebreerbrevets skrivare uppmanar Guds folk att med fruktan se till att ingen visar sig bli efter på vägen. Evangeliet har predikats för alla folk. Men för dem som inte tog emot ordet som de hörde, blev det inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med ordet och Herrens folk. Hebreerbrevets eviga kallande budskap är:
"I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan."
Johannes såg den sista striden innan världens slut och han beskriver den med följande ord:
"Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen bereddes för kungarna från Östern. Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun kom ut tre orena andar som liknade paddor. De är ondskefulla andar som gör tecken, och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.
- "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans kön." - Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar