"Det är en nåd när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt." Bibelläsningen har kommit fram till första Petrusbrevets andra kapitel. I överskriften sägs det att syftet med brevet är att trösta och förmana de kristna i Mindre Asien, i deras lidande för trons skull.
En följd av tron är också ett oskyldigt lidande. Den som får lida oskyldigt uppmanas att hålla ut, samtidigt som han är medveten om Gud. Petrus uppmanar den som fått smaka att Herren är god att lägga bort all slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal.
Falskhet, hyckleri och förtal är inte förenligt med tron på Jesus. Petrus skriver: "Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
De kristna är alltså Guds eget folk här på jorden, utkallade från mörkret till Guds underbara ljus. Petrus lyfter också fram frälsaren som ett föredöme: "Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten."
Så är det då Guds nåd vad än vi möter här under vandringen, på vägen hem. Sångförfattaren och riksdagsmannen Väinö Havas skriver i en sång: "Vid vägens slut så ljust det är, en port där öppen står och torkad varje tår."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar