Hedningarnas tider

När Lukas återger Jesu eskatalogiska tal som Jesus höll strax innan sitt lidande och sin död lyfter han fram uttrycket "hedningarnas tider". Hedningarnas tider samfaller också med församlingens tid, den tid som nu ännu är. 

Församlingens tid kan man också kalla för nådens tid. Och i sanning är det en nådens tid vi nu lever i. Men vi människor använder den olika. Idag höll jag ett arbetsmöte där en av deltagarna svor som en borstbindare. I mina tankar kom att detta tal kommer snart att tystna. Genom att tillåta sig att ha ett grovt och ovårdat tal håller man också Guds Ande på avstånd och förskjuter kallelsens röst. 

Jesus vittnar om att Jerusalem ska trampas av hedningar tills hedningarnas tider är fullbordade. Vad sker då därefter? Lukas beskriver i kapitel 21:

"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan  av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet."

Åtskillnaden mellan rättfärdiga och orättfärdiga vid slutet av hedningarnas tid beskriver Lukas redan i kapitel 17: "Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar."

Jag citerar kärnbibelns förklaring angående skillnaden mellan Noas och Lots tid. Citat från kärnbibeln: "[Samhället hade förändrats sedan Noas dagar: utöver att äta och dricka så köpte, sålde, planterade och byggde man också. Det var en ekonomisk välfärd och överflöd. Detta är inte fel i sig, men synden var att man inte ville veta av Gud. Det fanns inte ens tio rättfärdiga i staden, se 1 Mos 18:20‑32. Notera att "gifte sig och blev bortgifta" inte finns med här. Det antyds att man inte längre gifte sig och lovade varandra trohet, utan levde i lösa förhållanden.

Slutsatsen av dessa två exempel var att människor levde på som vanligt. Den dagen då Noa gick in i arken och den dag då Lot gick ur staden, var som vilken dag som helst. Det var inget speciellt tecken på himlen just den morgonen. Gemensamt är också att de rättfärdiga räddas undan innan domen kommer.] Citatet slutar.

Idag har både rättfärdiga och orättfärdiga sina blickar vända mot vad som sker i Ukraina. Även som Guds folk är vi oroliga, om än vi vet att allt vilar i Guds händer.

Vi hednafolk har haft många besökelsetider, men i tider av välfärd överger vi lätt Gud. Vi inbillar oss att vi inte behöver honom. Men en dag är allt annorlunda. Plötsligt och oväntat håller Gud räkenskap och efter den dagen finns ingen välsignelse mera här på jorden.

De tider då Guds ord och det som vi möter i nyhetssändningar talar samma språk och samstämmigt visar att världen håller på att ändras behöver vi ta vara på.

Vi vet inte om vi får flera påminnelser. Därför skall vi ta vara på den tid Gud ger oss och försona oss med Gud genom att bekänna våra synder och tro på evangelium.