Jag läste Jesus liknelse om vingårdsmännen som vi finner i Matteus 20. Egentligen kunde vi också kalla den för liknelsen om Husbonden. För vi förstår att husbonden är en bild av Gud som själv går själv ut och tar arbetare i tjänst för en dag. Lönen är en dagslön. De första tar han i sin tjänst vid gryningen eller 6-tiden. Sedan anställer han nya arbetare kl. 9, 12, 15 och 17. Vid skymningen kl 18 är det löneutbetalning.
Husbondens förvaltare sköter om löneutbetalningen och han börjar med de som hunnit arbeta endast en timme. Vi märker att lönen är lika för alla.
I Guds rike är det så att var och en som tror på Jesus har del i allt han har förtjänat. Det spelar ingen roll vid vilken tidpunkt i livet vi kommit till honom. Lönen ges av nåd. Vi kan tala om nådelön.
Jag lånar orden ur en betraktelse: "Fast vi inte kan skaffa oss inträdesbiljetten till himlen kallar Gud oss till tjänst i sin vingård. Där får vi uppgifter som passar vår förmåga. Och han ska ge lön för tjänsten, även om den inte ges oss på grund av vår förtjänst utan för Jesu skull. Kraften och glädjen i tjänsten får vi genom att ha blicken fäst på honom. Den himmelska lönen räknas på ett annat sätt än i världsliga sammanhang."
I liknelsen finner vi en skrämmande sak. Samtliga som blivit lejda eller anställda i gryningen klagade på lönen, fastän de fick just det som husbonden eller Gud lovat.
Vi märker att det finns en risk att det kan gå så att Jesu förtjänst inte duger. De första lyfte fram hur de stått ut med dagens slit och hetta.
Guds rike är ett annorlunda rike. Tjänsten i Guds rike är en annorlunda tjänst. Lönen är en annorlunda lön. Jag är övertygad om att ingen som sett lönen hemma hos Gud har klagat. Här nere kan vi ibland vara oförnöjda. Vad är det som kan göra oss oförnöjd.
Är det kanske att blicken inte mera är fäst vid Jesus, vid trons lön i himlen. Hebreerbrevets författare ger oss ett exempel: " I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen."
Tänk om vi likt Mose kunde se Kristi vanära som något större än världens alla skatter. Då lyfter vi inte fram dagens slit och hetta och kräver tilläggslön utan vi fäster blicken på Jesus och trons lön i himlen.
Liknelsen om husbonden och vingårdsmännen är en dyrbar berättelse och vi får be att Gud låter sin Ande förklara den. Då rymmer dagens hetta också en försmak av lönen, nådelönen hos Gud..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar