Vår lovsång i jordlivets land

"I tro under himmelens skyar

vi nalkas den skimrande strand,

i hoppet, som städse förnyar

vår lovsång i jordlivets land,

kring Lammets tron vi sjunger

en gång i Faderns hus

den sällsamt nya sången,

lik stora vattens brus.

Än räckes Guds frälsning,

än räckes Guds frälsning

till den som sig ångrar och tror.".

Det kristna hoppet bär och hoppet i Jesus förnyar. Paulus skriver om Jesus i Romarbrevet: "Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss."

Göran Widmark skriver att hoppet förnyar den kristnes lovsång i jordlivets land. Hoppet är alltså en Guds gåva som håller trons lampa brinnande. 

I en annan sång sjunger vi om hur sången brusar omkring Lammets tron. Där råder en ständig glädje och sabbatsfrid. Här nere får vi glädjas åt de toner som Gud i sin godhet låter nå ända till jorden.

En ton, en enda liten ton ger förnyat mod och hopp i striden.