Löftessonen

Det är trösterikt och givande, men tillika utmanande att läsa om trons fader Abraham och den rättfärdige Lot. 

De är så olika varandra till sina karaktärer. Deras livshistoria såsom Guds ord återger dem är så olika.

I skidspåret igår kväll målades Lots livsöden för mina tankar. Jag memorerade den, men måste granska den, så att den är i enlighet med Guds ord.

Berättelsen om Abram börjar också bli tydligare för skrift förklarar skrift. Abraham fick två söner och den ena var sonen efter löftet. Den andre sonen efter förnuftet, ja vi vågar kanske säga sonen som föddes i otro.

Abraham blev mycket fäst vid Ismael och om inte Gud igen en gång skulle ha gripit in så skulle det ha blivit annorlunda. Kanske vi kan säga att Isak inte var född av mans vilja.

Däri blir han också en förebild till Jesus. Enligt Judisk tradition skulle Isak ha varit 37 år då han lades på veden på Moria berg, d.v.s. tempelberget ett stenkast från den heliga staden.

På vägen dit upp diskuterar far och son: "Isak sade till sin far Abraham: ”Far!” Han svarade: ”Jag är här, min son.” Han sade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” 

Abraham svarade: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans."

Enligt Judisk tradition skulle Isak frivilligt ha tagit på sig att vara offret. Om det så var är han åter en förebild till Herren Jesus.

Jag blir nog inte färdig med betraktelsen av Abram och Lot. Men det leder till Golgata kulle där Jesus ger sitt liv till lösen för Abraham och Lot och för dig och mig.

Berättelsen fortsätter i Evigheten. Där blir "tiden" inte lång. Nog är lovången annorlunda där vid Guds och Lammets tron.

Då är slöjan för evigt borta. Gud är god. Jesus är din och min frälsare. Berättelsen och återgeendet blir fullkomligt först i staden med de fasta grundvalarna.

Den stadens byggmästare är Gud. Där blir det gott att vara. Jesus är vägen dit. I honom har vi kallelsen, ledningen och den fullkomliga frälsningen vid vägens slut..