"Jetro sade till Mose: ”Gå i frid!” Hur är det möjligt att Gud hade en präst i Midjans land?
Midjan föddes av Abrahams hustru Ketura. Efter att Sara hade dött och Abraham sörjt henne och Rebecka hade blivit given åt löftessonen Isak tar Abraham sig åter en hustru som föder sex söner åt honom.
Enligt Bibelns tideräkning dog Sara 127 år gammal för knappt 4000 år sedan. Abrahams ålder blev 175 år. Abraham begravdes av sina söner Isak och Ismael medan de sex sönerna med Ketura inte nämns i det sammanhanget.
Bibeln nämner att Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Abida och Eldaa. "Och Abraham gav allt han ägde till Isak. Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han bort dem från sin son Isak, österut till Österlandet."
Det är första gången Österlandet nämns i Bibeln. I Österlandet träffar sedan Jakob sina hustrur Rakel och Lea. Och vi förstår att även Rebecka hämtades från Österlandet.
Långt senare tänds också en stjärna i Österland. Och Matteus skriver: "När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."
Matteus återger också Jesu ord då han ser den hedniske officerens tro. "Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder."
I Midjans land hade Israels Gud en präst som rustade Mose för färden och som senare besökte honom i lägret i öknen och där gav sina råd till Mose och troligtvis vandrade prästens son Hobab vidare tillsammans med Israels barn. Hans ättlingar bodde i det utlovade landet.
Gud har full kontroll. Han förbereder noggrant händelser här i tiden. Har du tänkt att de gåvor som de vise männen hade med sig också antagligen härstammade från Abraham.
Abraham sände sina söner med Ketura till Österlandet, men inte tomhänta. Med sig fick de gåvor, antagligen både andlig och materiell välsignelse.
Inte under att Jesus kan säga: "Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med.
Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de?
Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!
Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också."
Han ger här nere vad jag behöver och himlaarvet blir ändå över. Därför får vi frimodigt rikta blicken mot det himmelska Kaanan. Gud är trofast under färden. Jesus för oss in i det goda landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar