En dröm och Babels konung

Bibelordet för dagen ur bibelappen vill ge en framtid och ett hopp. Gud vet vilka tankar han har för oss. De är fridens tankar. 

Det är märkligt att läsa Jeremias profetia. För Guds egendomsfolk, för Israel och Juda vittnade det om att en dag, då Guds tid är inne skulle Gud göra slut på deras fångenskap. Men alla de folk som Gud spritt ut dem bland, de folken skall Gud göra slut på.

"För jag är med dig, säger Herren,

för att rädda dig.

Jag ska göra slut på alla de folk

bland vilka jag spritt ut dig.

Men dig ska jag inte göra slut på,

bara tukta dig med rättvisa,

för helt ostraffad

kan jag inte lämna dig."

Gud talar genom profeten till både Jakob och Israel. Vi vet att Israels 10 stammar ännu lever förskingrade medan det judiska folket återfått sitt land. "I den yttersta tiden skall ni förstå det säger Jeremia och börjar därefter vittna om Israels kommande frälsning.

Då när profetian gavs var tiden för fångenskapen inte ännu över. Man skulle ännu måsta tjäna Babels kung Nebudkanessar och hans son och sonson. Men Gud skulle ta hand om sitt folk i Babel tills de sjuttio åren var förbi.

Men drömmen då. Jeremia varnar för att förlita sig på egna drömmar och falska profeter som predikar frid, frid och ingen fara.

Min dröm handlade om ett sommarmöte. Det kändes som ett sommarmöte, men något var nog annorlunda. Där behövde inte de trötta luta sig mot sin stav för tröttheten var borta.

Profeten Sakarja profeterar:

"Så säger Herren Sebaot:

Än en gång ska det finnas

gamla män och kvinnor

på Jerusalems gator,

var och en med sin stav i handen

för sin höga ålders skull.

Och stadens gator ska vara fulla

av pojkar och flickor

som leker där.

Så säger Herren Sebaot:

Även om det verkar

alltför underbart

för dem som är kvar

av detta folk i de dagarna,

skulle det då vara

alltför underbart också för mig?

säger Herren Sebaot.

Så säger Herren Sebaot:

Se, jag ska frälsa mitt folk

från landet i öst

och från landet i väst.

Jag ska låta dem komma

och bo i Jerusalem,

de ska vara mitt folk

och jag ska vara deras Gud

i sanning och rättfärdighet.

Så säger Herren Sebaot:

Fatta mod, ni som i dessa dagar

hör dessa ord från profeterna

som talade när grunden lades

till Herren Sebaots hus,

templet som skulle byggas.

Före den tiden

fick varken människor eller djur

lön för sin strävan.

Ingen hade ro för sina fiender,

vare sig han gick ut eller in,

för jag vände alla människor

mot varandra.

Men nu är jag inte längre

som i forna dagar

mot dem som är kvar av detta folk,

säger Herren Sebaot,

för nu ska det sås i frid.

Vinstocken ska ge sin frukt,

jorden sin gröda

och himlen sin dagg.

Jag ska låta

dem som är kvar av detta folk

få ärva allt detta.

Och liksom ni,

både Juda hus och Israels hus,

har varit en förbannelse

bland hednafolken,

så ska ni nu när jag frälst er

bli en välsignelse.

Var inte rädda, fatta mod!

Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!"

Guds folk har en framtidsdag som är ljus och lång. Där råder inte mera tidens begränsningar. Där ser vi både Gud och Lammet.

Jorden skakar och mäktiga riken darrar och vacklar men Gud har full kontroll. Salig är den som flyr till Jesus.