Ge mig själen

Jag har några dagar funderat över Mosebokens 14. kapitel, ett både märkligt men tillika på många sätt talande kapitel. Där märker vi hur hård kampen står om människans odödliga själ.

Den godhjärtade Abram har ryckt ut för att rädda sin broder Lot som blivit tillfångatagen i det första kriget som Bibeln beskriver.

Den stackars Lot hade med med sin stora egendom dragit ändå till Sodom. Där i syndens och ondskans stad blir han också i något skede bosatt.

Sodoms och Gomorras konungar och tre andra furstar hade gjort uppror mot kungen i Elam som härskat över städerna. Ledd av  Kedorlaomer kväses ändå upproret och Sodoms och Gomorras kungar flyr. 

Lot blir både tillfångatagen och berövad på den egendom som tidigare fått honom att lämna Kanaans land.

Men Abram rycker ut och befriar Lot och allt folk samt tar tillbaka egendomen från Kedorlaomer. Då går Sodoms kung Abram till mötes. Och kungen över Sodom visar då vad han verkligen är intresserad av. Han vill få folket i sin våld:

 "Sodoms kung sade till Abram: ”Ge mig folket. Bytet kan du ta själv.”

Folkbibeln förklarar att ordagrant översatt säger Sodoms kung: Ge mig själen!

Ge mig själen säger kungen över den stad vars män Bibeln beskriver som onda och stora syndare inför Herren.

Samma budskap kommer idag från Sodom: Ge mig själen! Och ändå dras präster, biskopar och kyrkor idag med  en aldrig tidigare sedd frekvens mot Sodom.

En kort tid före Sodom bränns upp av eld och svavel vill dess kung ännu bedra obefästa själar.

Men Abram som skulle kallas för trons fader Abraham vill inte ha ens en tråd av Sodoms kung.

Nog är Guds ord tydligt och klart!