"Se vilka stenar, se vilka byggnadsverk!"
Jesus visste ändå att allt skulle rivas ner. Drygt 30 år tidiare hade Jesus vilat i Simeons armar i samma tempel. Drygt 20 år tidigare hade han suttit med lärarna i templet och ställt frågor. Jesus hade velat vara i det som tillhörde hans Far.
Jesus var på väg för att fullborda sin uppgift på jorden. Templet skulle snart inte behövas. De ställföreträdande offren skulle förlora sin kraft då Guds Lamm hade offrats på jorden.
I bibelordet för dagen läser vi att natten går mot sitt slut och dagen är nära. Sedan den Lutherska kyrkan för drygt 30 år sedan officiellt vände ryggen mot Guds ords auktoritet har en stor del av kyrkomöten och diskussioner gett Guds folk en känsla av modlöshet och de som vänt ryggen mot Guds ord har uppehållit en både lång och medveten uttröttningstaktik.
Det här fenomenet finns inte endast i folkkyrkan utan även inom väckelserörelser och andra samfund. När avfallet eskalerar blir det ofta tungt och många tröttnar och ger upp.
Därför behöver vi fästa blicken mot det som består. Alla mänskliga byggnadsverk rivs en gång ner. Mycket av det som sker idag ger en känsla av världens sönderfall. Här på jorden ser vi hur människor spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse.
Aposteln Paulus lyfter fram samma tendenser i Efesierbrevet. "Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet."
Gud är god, även i ändens tid! Hos Honom finns ny styrka för trötta och modlösa. Han ger här nere vad vi behöver och himlaarvet blir över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar