Visst minns vi det välbekanta gudsordet allt ifrån barndomen. "På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel:
”Sol, stå stilla i Gibeon,
måne, i Ajalons dal!”
Och solen stod stilla
och månen blev stående
tills folket hade hämnats
på sina fiender.
Detta står skrivet i ”Den redliges bok”. Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. Aldrig har någon dag varit som denna, varken förr eller senare, då Herren lyssnade till en mans ord. Herren stred för Israel."
Men sammanhanget mindes jag inte riktigt. Fem kungar ledda av kungen i Jerusalem gick till strid mot Gibeon för att de slutit förbund med Israel. Gibeoniterna, det svekfulla folket vände sig i sin nöd till Josua med bön om hjälp i striden.
Och Gud gav de fem kungarna i Josuas händer och stred således också för Gibeon. Herren lät stora hagelstenar falla från himlen och de allierade fiendeskarorna dödades medan tiden stannade.
Herren lyssnade till en mans ord. Solen stod stilla på himlen och även de fem kungarna som flydde tillfångatogs och dödades.
Även vid läsningen i Josuas boks 10. kapitel vänds blicken mot Herren Jesus, mot Golgata och den med stenen förseglade graven.
Gud är den samme idag, igår och i Evighet. Stor är hans nåd och barmhärtighet mot dem som tar sin tillflykt till Jesu fullkomliga verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar