Man sade sig vara rik. Man insåg att rikedomen var en gåva. Man behövde inte mera något. Man hade även kastat ut Jesus. Det fanns inte riktigt rum för Jesus, åtminstone inte för hans ord för de var obekväma.
Man trodde sig vara en kristen församling, men var på väg till helvetet.
Från himlen följde man ändå noga med och det kom även ett budskap. Ni är eländiga, ynkliga, fattiga, blinda och nakna. Det var raka och tydliga ord, som skakade om den sovande församlingen.
Vänd om! Vänd om till Jesus. Han stod på utsidan och knackade. Han ville ännu komma in med rening från synd och självgodhet.
"Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."
Jesus hade ännu inte övergett dem fastän de inte ansåg sig behöva Honom. Det fanns ännu en möjlighet till seger, till att åter börja följa segerfursten.
Men det krävdes en ny riktning. En återgång till det ord som man hade förkastat eller var i beråd att förkasta.
När man läser brevet till Laodicea tänker man oftast på de andra. Men det är ord som vi behöver ta till oss. Det är allvarligt att förkasta Guds ord. Det är förödande att försöka omforma sanningen.
Utan Jesus, utan en levande tro på Honom där hans ord får vara vägvisaren går människan förlorad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar