torsdag 31 december 2020

En sista skrivelse

Nådens år 2020 lider mot sitt slut. Vilken betydelse har då ett årsbyte? Gud har skapat världen sådan att olika tider kommer och går.

"Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år."

På årets sista dag lyfter bibelordet fram profetians gåva: "Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva."

Aposteln Paulus skriver: "Den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Han skriver vidare: Den som profeterar uppbygger församlingen.

Paulus lyfter fram att det som profeteras eller talas till uppbyggelse, uppmuntran, tröst eller varning bör vara tydligt. "Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?"

I världen pågår en strid. Den rasar mellan Guds rike och världen och mellan Anden och köttet, mellan den nya människan och den gamla.

Striden är ändå aldrig mot människor utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Djävulen kommer med sina listiga angrepp och det enda anfallsvapnet mot honom är Guds ord. 

Andens svärd som är Guds ord. För Guds oförfalskade ord måste han vika. Men han tycker om att vrida och vända på ordet för att kunna ifrågasätta det. Ja det är hans bravur.

Därför skriver också Petrus att om någon talar så skall han tala i enlighet med Guds ord. Ordet vittnar om att tiden för att profetera, alltså tala Guds ord är förutbestämd och det kommer en dag då vittnesbördet är fullgjort.

Ordet vittnar också om att det tär på människan att vittna om Gud och Jesus. Johannes fick höra hur vittnesbördet ger en svidande smärta i magen om än det i munnen skall vara söt som honung.

Men Paulus kallar det för nåd, för en nådegåva. Ja det är det i sanning. Så går det då hem på nåden tills vi står i himmelen.


onsdag 30 december 2020

Gud överger inte

Gud överger inte, hörde jag i en predikan nyligen. Gud överger inte! I Hebreerbrevet hänvisas till orden i Moseboken då författaren skriver:

"Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. Därför kan vi frimodigt säga:

Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta.Vad kan en människa göra mig?"

I Moseboken står det: "Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig."

Orden uttalades av Mose till folket då han skulle träda tillbaka och den nya ledaren Josua skulle ta över. 

Orden uttalades alltså utanför Kaanans lands gränser och Mose vänder sig därefter till Josua och säger åt honom så att allt folket hör:

"Herren går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."

Josua fick genom Mose mun höra uppmuntrande ord och folket fick höra att Josua skulle leda dem in i det utlovade landet.

Orden syftar alltså ytterst på att Guds löften håller. De löften han gett i Herren Jesus.

Överger då Gud någon? Jesus berättar i Matteus 25 hur konungen skall säga till getterna: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.

Den skaran hade övergett Jesus och hade därför ingen del i de löften som var bundna till Honom, himmel och salighet.

Därför är Jesus och tron på honom det käraste och högsta vi har här på jorden. Den skatten får vi hålla fast vid.

Gud måste en stund överge sin son för din och min skull. Då när synden försonades.



Jerusalem, Jerusalem!


Jesu klagan över Jerusalem:

Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 

Se ert hus kommer att stå öde. 

Vi har firat en jul då världens kyrkor och bönehus stått öde, eller nästan tomma. Jag tror att Gud vill säga något. Och hans röst är kraftig!

Jag läste igår Jesajas 24 kapitel där profeten uppmanar oss att se hur Herren ödelägger och tömmer jorden. 

Han beskriver där hur alla människor drabbas. "Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare. Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen."

Kanske vi ser något av detta idag, Gud vet..

Men Jesus beskriver hur vi skall möta de tragedier som drabbar en i synd fallen värld och hans budskap är: "menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."

Idag nås vi av budet att den förste av de nyvalda till den amerikanska kongressen, en 41-årig man har avlidit i Covid 19. Det kommer andra budskap som skakar om oss. Sjukdomen accelererar kraftigt i Storbritannien. Jorden skakar och vi påminns alla om att vårt liv här är ovaraktigt.

Den globala världen eller världssamfundet skakar. Håll ut ännu en stund skriver många. Snart får vi vaccin och då kan vi åter leva som förr. Vi får tacka Gud om vaccinet hjälper och hinner fram och kan lindra rädslan och rädda liv.

Gud vill ingen syndares död. Han vill ingen människas död och döden är ett främmande element som kom in i skapelsen för syndens skull. För att människan ifrågasatte Guds ord och därför föll i synd.

Varför är det så jobbigt i vår Lutherska kyrka idag? Jag är övertygad om att det beror på att man allt mera överger Guds ord. Det ord som skall vara ett Guds barns lykta.

Jag nämnde något om Gemenskapsrörelsen eller Yhteys, regnbågsrörelsen som vill förändra kyrkan.

På sin fb-sida gläds man över att ärkebiskopen "kommer ut". Vissa vill att han tydligare skulle komma ut. 

Varför läser jag då en sådan sida? Jo, därför att man där är tydlig med sina mål och de kommer fram i dagen. Man är inte nöjd förrän alla människor böjt knä inför deras gudsfrånvända ideologi.

Där namnger man också de som böjt knä och offentligt viftar med den färggranna flaggan. Där kan man också läsa att Kaisa Raittila fått "den kristna" tidningen Kotimaas journalistpris för sin nya bok "Yhteyden rakentajat - kohti kaikille avointa kirkko.

Gemenskapsrörelsen prisar de som stått upp och kämpat. När Kotimaa  skriver om boken namnges John Wikström, Mikko Juva, Irja Askola, Kari Mäkinen. Alltså tre ärkebiskopar och en biskop.

Kunde det vara dags för kyrkan att omvända sig och åter söka Jesus och den gode Herdens röst? Nu innan det är för sent.

Men jag förstår nog att den kyrkan inte är öppen för Bibelns Jesus. Han får nog stå på utsidan och klappa. När fädernas missgärningar prisas är hemsökelsen nära.

När Mose hört Herren ropa på Sinai säger han: Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."

Gud hörde Mose bön och slöt ett nytt förbund med Israels barn. Men han varnade Mose för att sluta förbund med de främmande folken i Kaanan, förbund med de som tjänar främmande gudar. De förbunden blir till en snara för Herrens folk.

"I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han. Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem."

När tidningen Kotimaa prisar avfallet lyfter man fram en skrämmande bild från 2016. Där står den larmande hopen omgiven av sin ärkebiskop.


Vad sägs i 2 Moseboken 3:14?

"Gud sade till Mose: "Jag är den Jag Är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er."

Avfallet är verkligen skrämmande och helt uppenbart för den som har ögon att se med.

Nya testamentets första martyr Stefanus återger för folket hur de förnekade Mose: 

"Denne Mose som de förnekade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare? honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken. 

Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. Det var han som sade till Israels barn: En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets.

Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.

"Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. De sade till Aron: Gör åt oss gudar som skall gå framför oss. Ty vad som har hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 

Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk. Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon."

I Uppenbarelseboken får Johannes se en sköka som kallas Babylon. Han såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. 

På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden. Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod."

Mose och Elia fick vara med Jesus på det Heliga berget. De tre apostlarna fick se dem träda tillbaka för att ge rum åt Jesus. Och lärjungarna såg endast Jesus.

I Uppenbarelsebokens sju brev fördömer Jesus villfarelsen i församlingarna. Och han beskriver hur det i vissa uppstått Satans synagogor.  

Den sista församlingen uppmanades till omvändelse innan den blir utspydd ur Herrens mun. De lutherska folkkyrkorna har orsak att höra Jesu ord.

Den Jesus som ännu genom sitt ord tillrättavisar och säger: "Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Det blev tunga texter i dagboken idag. Jag avslutar med orden ur Johannes julevangelium:

"Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 

Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." 

Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd."

Snart får vi se honom då han när Guds tid är inne framträder ur molnen och lyser upp en av synden sargad och ödelagd jord.

Då när himmel och jord går under lämnar hans ord synligt. I himlen gläds man över det men i förtappelsen påminner orden om den frälsning som stod beredd, men som man inte ville ta emot då man knäböjde för vilddjuren och världens furste. I Eldsjön tröstar de tre ingen.

Men idag är Gud nådig och trofast. Idag hjälper Herren..







Korset blott

I andra Moseboken läser vi: "Herren sade till Mose: ”Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem ska jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder. 

Var redo tidigt i morgon. Du ska då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där. 

Ingen får komma upp tillsammans med dig, och ingen får visa sig på hela berget. Får och kor får inte heller beta framför berget.”

Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt nästa morgon gick han upp på Sinai berg som Herren hade befallt honom. Han tog med sig de båda stentavlorna. 

Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. 

Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ”Herren! Herren! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. Han bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld, men låter ingen bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barn och barnbarn till tredje och fjärde led.”

Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. Han sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk. Och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel.”

I profeten Jesajas bok bär det 24. kapitlet överskriften: Den stora hemsökelsen över hela jorden. I folkbibeln 2015 står det den stora domen över hela jorden.

Ensam i skogen tänkte jag på Jesajas kapitel som jag tidigare läst. Hemsökelse är domen. Hemsökelse är när domen verkställs.

När människan tänker på Herrens dom blir knäna svaga. Gud hemsöker fädernas missgärningar. Synden har konsekvenser. Nu vill jag vara tydlig. Det börjar med Adams fall. Han är den första av fäderna som föll.

Men nu tillbaka till Sinais berg där Herren står och ropar. Tänk att det var Herren som stod och ropade. Han ropade: ”Herren! Herren! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. Han bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld, men låter ingen bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barn och barnbarn till tredje och fjärde led.”

I äldre översättningar finner vi igen ordet hemsöka i stället. Han hemsöker. Han låter straffet drabba. 

Märker du var straffet bryts? Ser du var hemsökelsen upphör?

Herren ropar och Sinais berg skakar. Han bevarar nåd mot tusenden. Alltså ända fram till vår tid. Han förlåter brott, synd och skuld. Var gör han det?

Vi flyttar oss till en kulle utanför Jerusalem. Evangelisten Markus skriver: "Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner."

Hörde du ropet? Herren som ropade på Sinai berg ropade en sista gång upphöjd mellan himmel och jord. Då skedde något i templet. Vägen till det allra heligaste öppnades.

Vi låter Lukas beskriva vad som händer då Herren Jesus dör: "Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande."Och när han hade sagt detta gav han upp andan."

Jag har en ledig dag idag och har tid att läsa Guds ord. Men nog är det ett kraftigt ord vi finner i Bibeln. Jag bävar att skriva ner vad som är följden av att gå förbi korset. För följden är förskräcklig.

Vi ser och känner det idag. Media ropar ut det. Världens media ropar ut vad som sker. Och avfallen kyrklig media ropar ut ett budskap som trampar Guds ord och Herrens ropande röst under fötterna.

Gå inte förbi korset. Lämna din synd och din börda vid korset. Be aldrig om välsignelse över synden. Jesus förmår att ta bort den börda som för syndens skull vilar över den här generationen.

Överge aldrig Guds ord. Lyft blicken mot korset där synden blir försonad. Där öppnas en ny och levande väg. Öppen står Guds himmel och hemsökelsen upphör.

Den upphör i Jesus. Träd in och se och smaka hur ljuvlig han är. Han säger ännu idag till den botfärdige.Idag skall du vara med mig i Paradiset.

På Sinai steg han ner i molnskyn. Han dog på Golgata kulle men han uppstod och lever och snart stiger han åter ner för att hämta de sina och för att döma världen. 

Hemsökelse är när domen drabbar. Nåd är när synden blir förlåten.

Dårskap är när människan tror att synden blir tillåten.






Via korset

Den ena rövaren på korset hade insett något och medveten om sin synd säger han något till sin olycksbroder. Evangelisten Lukas återger de båda rövarnas diskussion som Jesus också ingriper i:

"En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: "Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom?

Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike. Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset."

För syndens skull vilar en dom över människan och över människosläktet. Synden har följder och följden är ytterst döden och ännu värre, den eviga döden.

Den botfärdige rövaren insåg något som många kyrkor idag förnekar. Utan Jesus vilar en dom över människan. Jesus är den ende som kan föra en människa till paradiset, den ljuvliga plats där ingen synd finns och människan lever i frid med sin skapare.

Jag tänker ännu på ordet hemsökelse. Kanske jag småningom vågar gå in på det i Jesu namn?

Hemsökelse

Igår kväll när jag skidade i skogen kom ett gamlatestamentligt ord i mina tankar, ordet hemsökelse. Vad innebär det? 

På vissa orter har liberalkristna börjat ordna "skyddade gudstjänster" eller fristäder. Tanken är att allt Guds ord som "dömer" människans synd skall lämnas bort och man skall i frid och glädje kunna prisa något som man kalla gud.

Så blir det när blinda leder blinda. 

Guds ord talar faktiskt ändå om fristäder och i en sång sjunger vi: "fly till den fristaden sköna". Den fristaden är Herren Jesus. 

I dagens bibelord i min bibelapp uppmanar Paulus korinterna till att låta sig förmanas och upprättas. "Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er."

Vi tror på en Gud som både upprättar och förmanar genom sitt ord, det ord han låtit bli nerskrivet. Vi människor behöver förmaning och upprättelse. Och förmaning och upprättelse får vi också i Herren Jesus. Han upprättar den i synd fallna människan. Och sedan han tagit bort synden som han sonat med sitt blod kommer han med sitt milda ord: Gå och synda inte härefter.

Gå och synda inte härefter så att något värre händer dig. Men människan får gå i frid och kärlekens och fridens Gud går med.


tisdag 29 december 2020

Kommande jordbävning i det Heliga landet

Israeliska forskare varnar idag för en kommande kraftig jordbävning i Israel. Det kan ta 10 år eller årtionden eller ske nästa vecka visar forskningsresultaten.

Bibeln talar om svåra jordbävningar i Jerusalem både i Sakarjas bok och i Uppenbarelseboken. Sakarja skriver: 

"På den dagen ska han stå

med sina fötter på Olivberget,

mitt emot Jerusalem, österut.

Och Olivberget ska klyvas mitt itu,

från öster till väster,

till en väldig dal.


Hälften av berget ska vika mot norr

och andra hälften mot söder.

Och ni ska fly ner i dalen

mellan mina berg,

för dalen mellan bergen

ska sträcka sig till Asal.

Ni ska fly som när ni flydde

för jordbävningen

på Juda kung Ussias tid.


Då ska Herren min Gud komma

och alla heliga med dig.

Det ska ske på den dagen

att ljuset är borta,

himlens ljus ska förmörkas.


Det blir en särskild dag,

känd av Herren,

inte dag och inte natt.

Men det ska ske

att när aftonen kommer

blir det ljust.


Det ska ske på den dagen

att levande vatten ska strömma

från Jerusalem,

hälften mot Östra havet

och hälften mot Västra havet.

Både sommar och vinter

ska det vara så.


Herren ska vara kung

över hela jorden.

På den dagen ska

Herren vara en

och hans namn ett."

Johannes skriver om en kraftig skakning då Jesu vittnens tid här på jorden är över:

"Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. I samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Sju tusen människor dödades vid jordbävningen, och resten greps av skräck och gav ära åt himlens Gud."

När Jesus dog för världens synds  skull skakades också Jerusalem. Matteus skriver: "Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar. Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många."

Vad säger då forskarnas dystra prognos åt Guds folk? Kanske främst det att hålla fast vid tron och inte dras med i de laglösas villfarelse. Mycket som nu sker antyder att tiden är kort. Det är också Bibelns och Jesu budskap. Ett budskap som inte manar till fruktan och uppgivenhet utan till tro:

" Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.

Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna om allt detta för er i församlingarna. Jag är Davids rotskott och ättling, den klara morgonstjärnan."

Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det ska säga: "Kom!" Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.

För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. 

Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom Herre Jesus!

Herren Jesu nåd vare med alla"





Inför ett nytt nådens år: Se till att ingen bedrar Er!

På EVL.Fi finns en artikel publicerad den 11.12.2018. Där kan man läsa att Kyrkostyrelsen har beviljat Kyrkans kommunikationspris 2017-2018 till Anna-Stina Nykänen, journalist på Helsingin Sanomat. Ärkebiskop Tapio Luoma överräckte kommunikationspriset i Kyrkans hus den 11 december 2018.

Där står det vidare att Kyrkostyrelsen delar ut kommunikationspriset var annat år till personer som i sin kommunikation på ett förtjänstfullt sätt för fram det kristna budskapet, kristen kunskap eller livsvärden som är förenliga med den kristna tron. Prissumman är 7 500 euro.

Kyrkan informerar också om att våren 2018 ledde Anna-Stina Nykänen ärkebiskopspanelen på Medietorget i Sanomatalo på ett för kyrkan och kandidaternas uppfattningar uppbyggligt och respektfullt sätt.

Jag utgick tidigare kanske något naivt från att ärkebiskopen blev ”oskyldigt” utnyttjad i den 4 sidor långa artikel som HS publicerade den fjärde advent. Artikeln framställs som en intervju, men lyfter kraftigt fram en bok som skrivits av Kaisa Raittila för Gemenskapsrörelsen, en grupp som driver regnbågsrörelsens sak i kyrkan. Ärkebiskopen framträder på stora bilder och med en del citat (nedan några översatta till svenska):

”Jesus kritiserar alltid mest de som tror att de är syndfria.”

”Herdarna gladdes över att änglarna berättade att en frälsare blivit född åt dem. Inte handlade änglarnas budskap om moral eller synder”.

”Jesus tog risker. Han accepterade att bli utsatt för andras väl och var t.o.m. beredd att dö”

”Vad Jesus skulle säga är det som kyrkan borde säga. Man borde tro att Jesus är Herre, inte bibeln och koncentrera sig på att hjälpa människor i nöd.”

Luoma kritiserar kyrkan. Hän säger att man i kyrkan glömt mystiken, eller det att tron på Gud är en märkbart större sak än vad någon lära eller uppfattning om Gud kan vara. Luoma säger vidare att man idag söker andlighet från nya kanaler, t.ex.  Hiljaisuuden ystävät, meditation eller körsång. Där kan hela kroppen resonera med en upplevelse av helighet.

Om bön och det egna bönelivet säger Luoma att där finns inte önskemål om att andra skulle komma till besinning eller göra bättring, utan att han själv kan lära sig och bli visare. Vidare säger han att Jesus gav ett nytt bud: att älska varandra. Inte befallde han att förbli i den rätta läran, eller var fläckfria ”Jeesus antoi uuden käskyn: rakastakaa toinen toisianne. Ei hän sanonut, että pysykää oikeassa opissa tai olkaa nuhteettomia.”

---

Så långt ur HS.

När Jesus rustar de sina för den sista tidens nöd manar han till att vaka och se till att ingen bedrar dem. Se till att ingen bedrar er! I den hälsning som Jesus via Johannes framför till församlingen i Filadelfia säger han ” Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.”

Man behöver inte vara benägen att tro på konspirationer för att tro att en journalist och den ärkebiskop som överräckt kyrkans kommunikationspris till henne kan kommunicera med varandra och att man får ut det budskap som man önskar.

Kanske det är hälsosamt att vakna upp ur sömnen och inse vad majoriteten av biskoparna och kyrkans ledning idag tror och kämpar för. Inte är det den tro som en gång överlämnades till de heliga som Jesu broder Judas skriver om ” Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.”

Så skrev Judas för snart 2000 år sedan. I kommentarer till Judas brev skriver Bo Giertz: ”Det rör sig om en skarp uppgörelse med en förvanskning av kristendomen, som smugglats in i församlingarna och nu utgör ett allvarligt hot mot den apostoliska kristendomen. Vad villolärarna säger, det antyds bara. Vi får veta, att de gör anspråk på att vara kristna och deltar i gudstjänsten. Men deras livsföring är allt annat än kristen, och de använder ett förvanskat evangelium till försvar för sin omoral.”

Han skriver vidare: Gnosticismen var det första stora försöket att anpassa kristendomen efter en religiositet som föreföll mera gångbar och att ge Kyrkans budskap ett nytt innehåll med användande av de gamla termerna. Det var ett försök att nytolka evangeliet utifrån utgångspunkter som i grunden var främmande för det. Detsamma har ju skett också i modern tid och det sker ständigt på nytt, något som bidrar till att Judas brev ständigt är aktuellt.

---

Människorna spelar sitt falska spel men Gud är trofast. Stor är hans nåd i Jesus Kristus. Gud förskjuter inte den som bekänner sin synd och ber om nåd och förlåtelse. Livet som en Jesu efterföljare innebär vissa vägval. Inte förtjänar vi vår salighet genom dessa, men i världen finns det inte något större än att få äga Guds frid i hjärtat genom tron på Herren Jesus.

För att bevara den tron och friden tror vi att Guds ord är sanning och att inget ord i skriften är onödigt eller fåfängt. Det går inte heller att ifrågasätta bibelns budskap om vad ett kristet äktenskap är genom att ifrågasätta de bibelöversättningar Gud i sin nåd gett oss som lever som hans barn 2020. 

Guds ord är våra fötters lykta och ett ljus på vägen hem till himmelen.

Välsignat Nytt År 2021!


Omvändelse och syndernas förlåtelse

Vad är hypernåd eller övernåd? Lukas återger Jesu avskedsord innan himmelsfärden:

"Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem."

Är det inte hypernåd då man i Guds namn välsignar ett leverne som Guds ord klart förbjuder.

Med en levande tro följer också en sinnesändring. Man bryter upp från livet i synd och värld för att följa Jesus..


Väckt ur sömnen

Efter en något kortare arbetsdag lade jag mig ner för att lyssna till en bibelförklaring, men det gick så att jag somnade och sov gott en tid tills något väckte mig ur sömnen.

Det talades om trons goda kamp i ett gott samvete. Predikanten nämnde om att den Helige Ande bor i ett gott samvete. Vad sade han riktigt? Jag fick spola tillbaka och lyssna.

Han hänvisade till brevet till Timoteus:

"Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar."

"Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag." Den helige Ande bor i ett rent samvete. 

Den övernåd (yliarmo) som idag allt mera predikas är inte biblisk. Ordet varnar nämligen kraftigt för att leva i konflikt med Guds ord. När människan medvetet lever såsom Guds ord förbjuder lämnar den helige Ande människan.

Det kan vara liv i otukt, samboförhållanden och samkönade förhållanden. Ett Guds barn kan inte leva i sådant eller försvara sådant.

Den Helige Ande försvarar aldrig ett liv i synd. När vi hör sådant är det en annan Ande.

För den som sover nersövd av en främmande Ande är det för sent då när Basunen ljuder att brudgummen kommer och skadan blir då evig.

Ve dig du kyrka, präst och biskop som förkunnar en falsk nåd. Det var allvarliga ord som den finske predikanten använde.

Och jag blev klarvaken. Må vi inte ryckas med av de falska strömningarna som med kyrkliga ledares välsignelse predikar sitt falska och förödande, dödliga ormgift.

Nog har han rätt predikanten, djävulens falska predikan leder till döden, den eviga döden



söndag 27 december 2020

Mystik?

"Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig.

Se, jag har skrivit dig på mina händer. Dina murar står ständigt inför mig."

Orden är från profeten Jesajas bok. I Kortjärvi bönehus finns en tavla med motiv av Jesus som visar hålen i sina händer. På mina händer har jag upptecknat dig. 

På mina händer har jag ristat dig. Ordet om Jesus är väl förankrat i hela skriften och är den grund som kyrkan vilar på.

Av någon märklig anledning väller nu strömningar som betonar mystik in i den Lutherska kyrkan. Ärkebiskopen vurmar för det. Många präster för fram det, men jag står jag som ett frågetecken. Mystiken frodas i den ortodoxa kyrkan och även i den katolska och inom karismatiska strömningar.

Men visst finns det även sund karismatik för vi tror på en levande frälsare som möter oss och leder.

När mystiken lyfts fram är det ändå lättare att frångå ordet. Åtminstone verkar det så. Vi har en Gud som uppenbarar sig i sitt ord och hans ord skall bestå när himmel och jord förgår.

Tron kommer av predikan skriver Paulus. "Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord."

Jag finner ingen mystik i Guds ord. Ordet mysterion som ofta översätts med hemlighet finner vi däremot. 

Men mystiken verkar vara något som även liberala strömningar som tvivlar på ordet kan omfatta.

Den Helige Ande öppnar och förklarar ordet och förhärligar Kristus Jesus. Jag upplever däremot att mystiken koncentrerar sig på människan och hennes uppenbarelser.

Den uppståndne Jesus är inte beroende av tid och rum. Vi möter honom i Ordet och sakramenten.

Hans ord lyfter och styrker oss i kampen och tron. Stor är hans trofasthet. I Hebreerbrevet läser vi:

"I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. 

Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden."

Jag tycker att det är annorlunda när den Helige Ande uppenbarar Jesus i ordet än när någon öser ur mystikens källor.

Gud är allsmäktig men trogen sitt ord. Det kan vi lita på. Det håller medan känslor och upplevelser kommer och går. Det goda får vi behålla men det som känns främmande och snarare upphöjer människan framom Jesus får vi pröva.





Mannen med mötsnöret

Sakarja ser ännu efter synen med de fyra hästarna fyra horn och fyra smeder. Den synen bekräftar att Guds tid att bygga templet färdigt nu har kommit.

Men därefter lyfter han blicken och får se en man med ett mätsnöre i handen.

"Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen. Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.”

Nu ser Jesaja verkligen en mäktig syn om den helga staden, om ett nytt Jerusalem där Jesus är Herre och konung.

Sakarja får höra: "Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.”

Synen innehåller andligt så mycket: Jesus dör som en ung man på Golgata kulle utanför staden. Han får sin grav i Oljeberget. Gud uppväcker sin son. En ängel stiger ner och rullar bort stenen för kvinnornas skull. 

Mätsnöret sträcks ut. Noten blir full. Änglarna skiljer de onda från de goda. Herren Jesus är med de sina ända till den yttersta dagens sista sekund.

Inget sker på jorden som Gud inte tillåter. Det är gott att få vara Jesu egen..

En man bland myrtenträden

I den första synen Sakarja såg stod en man som red på en röd häst bland myrtenträden. Han stod där i dalsänkan och bakom honom stod andra hästar.

Mannen red alltså på en röd häst, men de andra hästarna var röda, bruna och vita. 

I Sakarjas syn talar en ängel, Herrens ängel och mannen som stod bland myrtenträden.

Sakarja får höra att de tre hästarna är utsända av Herren till att fara omkring på jorden. 

Synen vittnar inte om vilka som satt på de tre andra hästarna eller stod bredvid dem. Men Sakarja får höra: "Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla.”

Sakarja befalldes att ropa ut Herrens röst som var tröstens ord till Sion:

"Därför säger Herren så:

Jag har vänt tillbaka till Jerusalem

i barmhärtighet.

Mitt hus ska byggas där,

säger Herren Sebaot,

och mätsnöret ska spännas

över Jerusalem.


Ropa ut än en gång:

Så säger Herren Sebaot:

Än en gång ska mina städer

flöda över av det som är gott.

Herren ska än en gång trösta Sion,

än en gång ska han

utvälja Jerusalem.”

För tempelbyggarna var detta tröstens ord. De sjuttio åren då Gud visat sin vrede var förbi. Nu var det tid att bygga.

Gud vittnade genom profeten Sakarja för folket att nu var det tid att färdigställa templet. 

I detta tempel som byggdes bars Jesus in vid åtta dagars ålder. Där fick Simeon och Hanna möta honom. Inget arbete som görs i Herren är förgäves.

Gud har full kontroll.

En god start för allt arbete i Herren

Profeten Sakarja får av Gud det budskap som tempelbyggarna behöver. Det börjar med omvändelse!

"Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot."

Det går inte att tjäna Herren med ett delat hjärta. När Jesus sammanfattar buden säger han: " Jesus svarade: "Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en. 

Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 

Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."

Guds folk älskar Herrens bud. Men draken den gamle ormen kan inte tåla Guds bud eller Herrens folk som vill vittna om skriftens Jesus, världens frälsare. Därom skriver Johannes: "I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och han stod på sanden vid havet."

Vi lever idag i den yttersta av den yttersta tiden. Men även de åren, månaderna, dagarna och timmarna vakar Gud över. Han har också svaren och han leder sitt folk där de går bedjande fram.

Hur och under vilka förhållanden firar Guds folk gudstjänst vid tiden för Jesu återkomst?

Vi vet inte riktigt. Jag vet inte. Men jag tror att den dagliga omvändelsen är viktig för det har den alltid varit. Guds folk anpassar sig inte efter tidsandan utan efter Guds ord.

Men Guds folk lever i gemenskap med Gud genom tron på Jesus som bär världens synd. 

Det är ett glädjens budskap att bli kallad till omvändelse. Det är gott att av Herren bli kallad till kursändring. Profeten Jesaja skriver:

"Sök Herren
medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.

Den ogudaktige ska lämna sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till Herren,
så ska han förbarma sig
över honom,
och till vår Gud,
för han vill gärna förlåta.

Mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar,
säger Herren.

Nej, liksom himlen
är högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än
era tankar.

Liksom regnet och snön
faller från himlen
och inte återvänder dit
utan vattnar jorden
så att den blir fruktbar och grönskar
och ger säd till att så
och bröd till att äta,
så ska det vara med ordet
som går ut från min mun.
Det ska inte komma tillbaka
till mig förgäves
utan att ha gjort vad jag vill
och utfört vad jag sänt det till.

Med glädje ska ni dra ut,
i frid ska ni föras fram.
Bergen och höjderna
ska brista ut i jubel inför er,
markens alla träd
ska klappa i händerna.

I stället för törnsnår
ska cypresser växa upp,
i stället för nässlor
ska myrten växa upp.
Det ska bli till ära för Herren,
ett evigt tecken
som inte ska utplånas."

Det är gott att få vara ett Guds barn, att lita på Herren och liksom kycklingen vilar under moderhönans vingar vila under Jesu beskydd.

Då blir de sista dagarna bättre än de första.



Herren kommer ihåg

Namnet Sakarja betyder ”Herren kommer ihåg”. Vid sidan av Serubbabel och Josua hade profeten en viktig uppgift vid tempelbygget då Jerusalems tempel skulle byggas upp igen. 

Om tempelbygget läser vi att det tog tid. Tempelbyggarna kom fram till Jerusalem  år 538 f Kr, men arbetet låg nere ända till 520 f Kr då Sakarjas och Haggais förkunnelse manade folket att bygga färdigt templet.

Det är något speciellt att bygga tempel, kyrka eller bönehus. Om detta skriver den store tempelbyggaren Salomo i psaltarpsalmen 127: "Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves. Om inte Herren vaktar staden vakar väktaren förgäves. Förgäves går ni tidigt upp och sent till vila, ni som äter mödans bröd. Detsamma ger han sina vänner när de sover."

Vi har ofta svårt att förstå hur Gud förhåller sig till tiden. Tusen år är som en dag och en dag som tusen år. 

Guds folk är beroende av den "rätta tiden", alltså Guds tid. Men människan kan också i sin ljumhet och lättja missa den rätta tiden.

Men vilket budskap ger då Sakarja till tempelbyggarna?


Sakarja Berekjas son och Sakarja Jojadas son

I evangelietexten för Annandag Jul nämns en martyr vid namn Sakarja (Sakarias i folkbibeln 98):

" Så kommer över er allt rättfärdigt blod som har spillts på jorden, från blodet av den rättfärdige Abel till blodet av Sakarja, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. Jag säger er sanningen: Allt detta ska komma över det här släktet."

Vilken Sakarja syftar Jesus på? Folkbibeln 2015 hänvisar i textförklaringen till profeten Sakarja och anger Abel som den förste och Sakarja, Berekjas son som den siste martyren i Gamla testamentet.

Sakarja var en tempelpräst som profeterade ca 520-518 f Kr och skrev Sakarjas bok, den näst sista i Gamla testamentet. Enligt den arameiska targumen till hans bok dog han som martyr. Ej att förväxla med Sakarja, Jojadas son, som dödades på 800-talet f Kr (2 Krön 24:21).

I profetens bok läser vi: "I åttonde månaden av Darejaveshs andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo."

Om den andra Sakarja (Jojadas son) som  också dog martyrdöden läser vi: 

"Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han trädde fram inför folket och sade till dem: "Så säger Gud: Varför överträder ni Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. 

Eftersom ni har övergivit Herren, har han också övergivit er." Då sammangaddade de sig mot honom och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. Kung Joas tänkte inte på den kärlek som Jojada, Sakarjas far, hade bevisat honom, utan dödade hans son. 

Och i sin dödstund sade Sakarja: "Herren skall se detta och utkräva hämnd."

Synden är grym och den i synd fallna människan är benägen till allt ont. Men Gud är god och i Herren Jesus bryts syndens förbannelse. I förtröstan på Honom väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.



lördag 26 december 2020

Inte med jämmer

"Det ska man inte dröja vid under jämmer". Man skall högakta det. Timo Laato skriver att kyrkans färg är röd, färgad av martyrernas blod.

Gud kunde ha gjort annorlunda, åtminstone hade vi väl önskat det. Men Guds tankar är högre än våra tankar.

Medan julens budskap är söt som honung gör annandagens budskap att det svider i magen. När Gud genom ett allvarligare budskap vill flytta blicken mot kampen får vi högakta Guds rådslut.

Han gav oss hela bokrullen för att vi behöver den. 

På fjärde advent hade Helsingin Sanomat ett uppslag på två sidor, som inte handlade om Kristi evangelium, utan snarare  presenterades ett annat budskap.

En fälla hade gillrats och ärkebiskopen gick i den. När journalisten presenterade ett annat evangelium och kom med en annan Jesus tog Luoma emot det och kritiserade den bibel som Gud gett åt sitt folk.

I stället för att säga att jag känner inte den mannen, den falska och ideologiskt färgade versionen av Jesus förnekade han mer eller mindre den tro som de de forna heliga gett sitt liv för.

Människan är svag. Vänskap med världen och dess invecklade bokstavskombinationer är förödande. 

När Johannes ser Babylon och kvinnan som var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod blev han djupt förundrad.

Visst blir vi förvånade då kyrkliga ledare mer eller mindre avsäger sig apostlarnas tro. 

Julens budskap är vackert. Gud ger oss ett budskap som är lätt att ta emot. Vi får ta det med oss och gömma och begrunda det och leva av det då vi möter en tro där korset fattas, där Jesus inte skulle ha behövt dö för människans alla val och begär är vackra.

Jag är ledsen för ärkebiskopens skull. Elden där han ville värma sig är förödande och leder till fall.

Inte är du väl en som tror på det som apostlarna förkunnade? Nog tror du väl på Jesu kärleksbudskap? Sedan drar man fram falska vittnen. Så har fällan gillrats tidigare, så görs det idag.

Människan är svag. Vi behöver hela Bibeln. Vi behöver den Helige Ande som förklarar ordet och förhärligar skriftens Jesus.

Men Gud är god och min förlossare lever. I öknen vårdar han sina barn..

Högaktan och inte jämmer skriver Laato då han betraktar Jesu vittnens kamp. Jag försöker be för ärkebiskopen, men det är lättare att be för de stackare som blir förvillade. 

"Jerusalem, Jerusalem, du som stenar profeterna och förföljer dem som blir sända till dig". Vad tänkte Jesus på när han säger de orden i dagens evangelium?

Såg han Månne Stefanus? Såg han Saulus det utvalda redskapet som gillade den avrättning som skedde?

Jag vet inte, men vet att han ber för sina barn och för de som förföljer honom. I den bönen får vi stämma in..





Jerusalem, Jerusalem 







Utifrån himmelens perspektiv

I Guds ord finner vi också julens evangelium sedd från himmelens perspektiv. Johannes skriver: "Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det. 

Och hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira, och hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron"

I Johannes syn lämnar kvinnan kvar på jorden och i öknen har Gud berett en plats för henne. Dit får hon fly och där får hon sitt uppehälle under de dagar Gud berett för Henne här på jorden.

I himmelen följer man noga med vad som sker på jorden, såväl på jul annandag d.v.s. martyrernas dag som på juldagen Jesu födelsedag.



fredag 25 december 2020

En liten skrift

I ett litet julpaket fick vi en liten skrift, men med ett så stort innehåll. Dess namn är "Julevangelierna" och den är skriven av Timo Laato. Jag har börjat läsa den, men det går sakta då innehållet är så stort och också rymmer en evighet.

Det är så gott att läsa om Jesus, vars ursprung är från Evighetens dagar. Han skall också föra oss dit in, till en Evighet hos Gud.

En evighet där Gud är på din sida så konkret att du är helt förvandlad genom Jesus. Ingen synd, ingen brist finns i ett Guds barns evighetskropp.

Jesus är min broder skriver Timo. Kristi personlighets hemligheter är julens under. Man kan inte uttömma dess djup. Nu inser jag att evigheten inte blir lång. Den är ljus och då den firas tillsammans med broder Jesus är den underbar.

Julen ger också en längtan till Guds stad. Att få bo och leva där och ej endast gästa små stunder som nu. Men de små stunderna är en ljuvlig försmak.

När julens klockor klämtar ringer Evighetens klockor skönt..


Hon lindade honom

"Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet."

I år tog vi hemma del av julevangeliet läst på finska. Under den senaste tiden har jag oftast läst Folkbibeln 2015. Julevangeliet kan många utantill enligt 1917 års översättning.

Guds ord är fascinerande då det alltid är levande och nytt. Doktor Martin Luther skriver i en julpredikan att de kläder som Jesus är inlindad i är Bibelns ord:

"Lindakläderna är inget annat än den heliga skrift där den kristna sanningen ligger inlindad. Där finner man tron beskriven. I hela Gamla testamentet finns inget annat än Kristus, sådan han har predikats för oss i evangelium"

Så långt Luther.

Före advent gick jag in för att varje dag här i dagboken försöka hålla Jesus i centrum. Det var faktiskt utmanande för i den gamla människan finns inget gott. Och det goda är ju Herren Jesus och det som Gud ger oss genom Honom.

Det glada budskapet om Jesus är en gåva. Kristian N skriver om namnet Immanuel som vi finner hos profeten Jesaja. Det översätts vanligen Gud med oss, men kan också betyda Gud på vår sida, eller Gud på din sida.

Om Gud är för oss vilket han är i Herren Jesus, vem kan då vara emot oss? En välsignad fortsättning på Jesu födelsedag. I dag minns vi den dag då han föddes till jorden. 

Må den här dagen binda oss allt närmare Jesus. Hos Jesus är det nämligen så gott..


 

torsdag 24 december 2020

Julevangelium enligt Johannes

"Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen.

Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 

Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning."

Alla Guds barn tillönskas en välsignad och fridfull Jul! 

Ordet jul finner vi inte i Guds ord, men där finner vi Jesus. Och då vi finner honom och tar emot honom, då är det jul!

onsdag 23 december 2020

23. När tiden var inne

Aposteln skriver: "Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt."

Jesus föddes till jorden på en noggrant utmätt tid. Det hände vid den tiden, den tid som Gud i sin allmakt bestämt.

Gud gav sitt folk en ny ledsagare genom livet, Jesus en frälsare, broder och vän.



tisdag 22 december 2020

22. Uppå Oljeberget

Heikki Jussila skriver i en sång om ett möte under jubelsång, ett möte på Oljeberget. Egentligen är det fascinerande, men också sant då det grundar sig på skriftens ord.

Profeten Sakarja, en av gamla testamentets martyrer ser Jesus stiga ner på Oljeberget eller Olivberget som det står i nyare översättningar.

"På den dagen ska han stå med sina fötter på Olivberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Olivberget ska klyvas mitt itu, från öster till väster, till en väldig dal.

Hälften av berget ska vika mot norr och andra hälften mot söder."

Han låg i en krubba i Betlehem ett tiotal km därifrån. Han sonade världens synd på Golgata. Han gästade i Betania invid Oljeberget där han också uppväckte Lasarus.

Och om jag förstått det rätt vilade han i klippgraven på samma område. Jag tror att Sakarjas profetia omfattar både Golgata, den tomma graven och hans segerrika återkomst.

Ett evigt sommarmöte som börjar i himlarymden och på Oljeberget varifrån han uppsteg. En evig himmelsk julglädje för Guds folk. 

Världen kan ej se segerfanan vår. Otrons barn kan ej ana glädjen som vi får. Men vi skall en gång fira gudstjänst i den segrande skaran som kommer ur alla folk och stammar. Gravarna öppnas och Gud reser sin tron högt över en sargad jord.

Då är det en annorlunda jul.


måndag 21 december 2020

Livet i Guds stad här nere

I en andlig sång sjunger vi: "Nog har du väl någon gång till himmelen tänkt gå? Eller vill du alltid stanna här?

För syndens skull är tillvaron här på jorden förgänglig. Den tar en dag slut vare sig vi vill det eller inte. I Kristus Jesus tas ändå denna förgängelse bort. Han både var, är och kommer.

Detta gäller också Jesu vänner. Vi var utvalda i Jesus redan innan jordens grund lades. I honom lever vi nu ett nytt liv på en i synd fallen jord och när han kommer skall vi leva det eviga liv som Gud berett i honom. 

I en av gårdagens predikningar talades det om den nya födelsen och den Helige Andes närvaro som en fortgående process. Så måste det ju vara då Anden strider mot köttet och köttet mot Anden.

Aposteln Paulus talar om Andens nya tjänst. "Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er."

Vi förstår och märker av ordet att det är allt igenom Guds verk. "Kristus i er, härlighetens hopp."


21. En stad ovan molnen

Jag har hört om en stad ovan molnen, ovan jordiska dimhöljda länder. I år har det varit sällsynt grått och dimmigt väder i december. Det är inte många solstrålar som sluppit igenom töcknet.

Men författaren till den andliga sången har hört om den himmelska stadens soljusa stränder och vet att hon en gång skall vara där.

Åter en gång är det frågan om Jesus. Det är han som är vägen till Guds stad. När profeten Jesaja skriver om Sions, Guds stads kommande härlighet läser vi:

"Stå upp, stråla, för ditt ljus kommer och Herrens härlighet går upp över dig.

Se, mörker ska täcka jorden och töcken folken, men över dig ska Herren gå upp, hans härlighet ska uppenbaras över dig."

Vi lever i en värld där glädjen på ett märkligt sätt har skalats bort under nio märkliga månader. Men Gud tar hand om de sina, för glädjen i Herren är evig och sann.

Därför kan vi för Jesu skull frimodigt sjunga om den himmelska släkten, redan iklädd den snövita dräkten.

Gud är god. För Jesu skull får vi dagligen glädjas över all den nåd han ger oss, mitt i dimma och töcken.


söndag 20 december 2020

Jesu namn skall bli känt.

Tänk att få vakna till tanken över Jesu namn. Det är nåd att få möta sin frälsare redan innan man stiger upp ur bädden. Det är nåd att få inse och tro vad människan äger i namnet Jesus.

Apostlagärningarna vittnar om hur Saulus i Damaskus frimodigt började predika i Jesu namn. 

Paulus skriver till filipperna hur Gud därför har upphöjt Jesus över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden. Alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren.

När vi bekänner Jesu namn är det till Guds ära. Paulus vittnar för tessalonikerna: "Därför ber vi alltid för er, att vår Gud ska räkna er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda all god vilja och gärning i tron. Då ska vår Herre Jesu namn förhärligas i er, och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd."


20. Hans namn är Jesus!


"Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder."

Jungfru Maria var havande genom den Helige Ande. Josef hade beslutit att skilja sig från henne i hemlighet. Han ville nämligen inte dra skam över henne. Bibeln kallar Josef för en rättfärdig man och vi vet att den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan.

Josef var rättfärdig för att han i tro väntade på Messias. Skriften känner inte till någon annan sann rättfärdighet än den som tron på Jesus ger.

I drömmen får den rättfärdige Josef vägledning. Han skall inte förskjuta Herrens moder och själv skall han ge barnet namnet Jesus.

Det finns kraft i Jesu namn för Jesus frälser sitt folk från deras synder. "Du skall ge honom namnet Jesus" Min frälsare heter Jesus. Gud gav sin son det namnet. Ängeln berättade för Josef som skulle bli som en jordisk far för Jesus vad Guds son skulle heta.

Hans namn är Jesus och han är min frälsare.

lördag 19 december 2020

En frälsare

 "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren."

Den som funnit sin frälsare behöver inte vara rädd. Herdarna fick höra att Gud var frälsaren. Det namn för Jesus som ängeln använde när han talade till herdarna var det högsta gudsnamnet. Folkbibeln förklarar: "Herren, anspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, som normalt uttalades Adonai ("Herren")."

Var inte rädd. Folket har orsak att glädjas för Gud, himmelens Gud och världens skapare föddes till jorden för 2000 år sedan.

En frälsare räddar också från domen. Profeten Jesaja skriver med Guds röst och fullmakt om vem som frälser: Jag, jag är Herren. förutom mig finns ingen frälsare.

Som Guds barn kan vi alltså säga. Jag är frälst. Gud har frälst mig i Jesus Kristus. Det är starka ord som tar bort rädslan när det får gå in i hjärtat.

Rädslan byts av en glädje. "Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem."


Öppnade ögon Herre mig giv!

Vi närmar oss jul, mitt i en märklig tid som världen aldrig tidigare skådat. Här på min soffa kom jag att tänka på det eviga evangeliet som nu går ut till en värld som åter stängs ner.

Jag måste läsa i vilket sammanhang Johannes ser det nå ut till hela världen:

Lammet står på Sions berg med en noga räknad och utvald skara. Han hör en röst från himlen likt bruset av väldiga vatten. Han hör de som är friköpta från jorden sjunga den nya sången. Ingen kunde lära sig sången utom de som är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.

Johannes fick se hur Gud tog hand om de sina och han ser åter:

"Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder."

Budskapet som ljuder över jorden är allvarligt. Nu är det dags att tillbe skaparen. "Vörda Gud och ge honom äran!" Tiden för Guds dom har kommit.

Alla folk och stammar får höra budskapet, det eviga evangeliet om Herren Jesus. Men därefter kommer en annan ängel med ett annat budskap:

"Fallet, fallet är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."

Och en tredje följer efter och vittnar om följderna av att överge Jesus och knäböja inför vilddjuret och dess bild och låta sig märkas av det:

Den som avfaller får ingen ro. Varken om dagen eller natten och likadant förblir det det i evigheters evighet. 

"Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Och Johannes hörde en röst från himlen: "Skriv: Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."

När Johannes därefter åter ser så ser han en som liknade en människoson sitta på ett vitt moln.  Johannes hör en röst ljuda med budskapet att skördetiden har kommit, skörden är mogen.

Vi lever nu i en tid, i dagar då vi genom tron kan ana att det som Johannes såg inte är så långt borta. Tanken lamslår ändå inte Guds folk. Gud har ju allt i sin hand och allting är ju precis som det blev sagt.

Julen 2020 är en annorlunda jul. En jul då vi får tacka Gud och Jesus att han är med oss och att han är trofast och nära.

"En pilgrimssång.

De som förtröstar på Herren

är som Sions berg.

Det rubbas inte,

det står fast för evigt.

Jerusalem omges av berg,

och Herren omger sitt folk

från nu och till evig tid.

Ondskans spira ska inte vila

över de rättfärdigas arvslott,

för att de rättfärdiga

inte ska sträcka sina händer

efter orätt.

Herre, gör gott mot de goda,

mot dem som har ärliga hjärtan!

Men dem som viker av

på krokiga vägar

ska Herren föra bort

tillsammans med förbrytare.

Frid över Israel!"


19. Väntan

"Vår själ väntar på Herren, han är vår hjälp och vår sköld. I honom gläder sig vårt hjärta, vi förtröstar på hans heliga namn."

I två psaltarpsalmer väntar psalmdiktarna på Herren. Men vi finner att det finns glädje och frid under väntetiden. I den senare som är en bön i djupaste nöd är väntan mera intensiv.

"Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. Min själ längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, mer än väktarna efter morgonen."

Ett Guds barn förtröstar på Guds heliga namn och hoppas på hans ord. Då förstår vi att väntan aldrig är hopplös. Herren kommer lika säkert som morgonen efter natten.

Snart är det jul! Nedan bibelordet som saknades den 17. december.



fredag 18 december 2020

Jesu vittnens synder

"Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss."

Jag har en tid funderat över vad allt det innebär att bekänna sin synd. Jag tror att det tar ett helt liv att inse hur mycket synd som finns i människan. Av naturen ser vi ju bättre andras synder än våra egna.

Men det är nåd att få begråta sin synd. Det är nåd att få inse att här blir vi inte bättre om än vi ofta av hjärtat vill det. 

Johannes skriver att Jesu blod renar oss från all synd. Om vi bekänner våra synder. Jag tror att vi behöver bekänna inför Gud och oss själva att vi är syndare. 

Gud är trofast och förlåter synden och han renar också från orättfärdigheten eller viljan att leva i synd och synda d.v.s. inte leva enligt vad Guds ord i förbund med den Helige Ande uppenbarar.

Guds barn, Guds folk, Kristi vittnen bör ta synden på allvar, den ledde till att Jesus måste dö. Med min synd har jag bidragit till Jesu död, till hans pina och lidande.

Men Guds folk får också sjunga: Fri från synden är Kristi brud. Ja ett Guds barn är för Jesu skull redan fri från synden om än syndfriheten uppnås först bortom graven.

Jesus bär ett Guds barns synder. Han bär synden och felstegen och leder syndaren ända in i himlen.

Nog är han god, frälsaren!!!


18 Kristi vittnen

Herrens födelse är nära är temat för fjärde advent medan Kristi vittnen är tema för annandag jul. Inför fjärde advent läser vi i kyrkoårskalendern: Människan bör i sitt inre vara redo att ta emot det stora budskapet.

Vilket budskap funderar jag? - Att en frälsare är född i Davids stad och han är Messias Herren. Kristi vittnen bör inse att de själva behöver en frälsare. Därefter är de redo att vittna om Honom Jesus som burit och bär världens, alltså även vittnenas synd.

Det är nåd att få vittna om Jesus, att jag behöver en frälsare och han är hela världens frälsare.



torsdag 17 december 2020

Inget bibelord, men solen lyser ovan molnen

Idag rymdes inget bibelord med i nättidningen. Kanske det var ett mänskligt misstag, vem vet. Jag noterar i stället då jag söker bibelordet att solen gått ned i Utsjoki och går upp nästa gång den 17. januari.

Den noteringen bekräftar endast att vi lever i en mörk tid, medan Guds ord visar på solens uppgång: 

"Och du, barn, ska kallas

den Högstes profet,

för du ska gå före Herren

och bana väg för honom.

Du ska ge hans folk kunskap

om frälsningen,

med förlåtelse för deras synder

genom vår Guds

barmhärtiga kärlek.

Så ska en soluppgång

från höjden besöka oss,

för att lysa över dem

som sitter i mörker

och dödsskugga

och styra våra fötter

in på fridens väg."

17. Nåd och kunskap om Jesus

"Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen."

Med den uppmaningen avslutar Petrus sina brev. Petrus har beskrivit dystra och svåra tider där laglöshet och avfall råder. 

Han har ändå velat fästa de kristnas blick på det goda målet: "Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."

Guds barn ser alltid framåt och under tiden får vi lära känna Jesus, han som vi skall tillbringa Evigheten med allt bättre. Vi får växa i nåden då vi ser vem han i sanning är - min Herre och min Gud!



onsdag 16 december 2020

Jesus min trygghet

"Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet."



16. Tiden och evigheten

Profeten Mika skriver om Jesus: 

"Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar."

Det är fascinerande hur Gud lät profeterna se in i det dolda, bakom den verklighet som råder bakom tidens begränsningar.

Gud blev människa och levde som människa här på jorden. Han dog och uppstod som människa, samt for upp till himlarna, eller tillbaka till evigheten.

Gud skapade i begynnelsen en boning här på jorden för människan. Här råder tidens begränsningar, men Gud har också en plan för människan i en annan värld, i Evigheten där Jesus, Människosonen redan är.

Guds ord är sanning. Det kan vi lita på här i tiden och det får vi se och uppleva i Evigheten.

Gud vill ge oss en evighet med Jesus. 



tisdag 15 december 2020

Mera om Guds trofasthet och löften

" Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen. Och han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis och karneol, och runt omkring tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd."

Johannes fick se Herren Gud och mänskliga ord räcker inte riktigt till då han i Anden ser Herren Gud. Johannes ser också ett Lamm som ser ut att ha blivit slaktat. 

En annan Johannes, han som var rösten som ropade i öknen uppenbarade Jesus för folket, då han såg honom komma. "När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!"

Aposteln Johannes beskriver också senare en syn av en märklig gestalt: "Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen, klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som eldpelare."

Vi förstår att det var ett sändebud som kom i Guds ärende och därför liknade han Jesus själv, den förhärligade Jesus. 

Han hade ett märkligt och mäktigt budskap åt Johannes: "Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna."

En dag är Guds hemlighet fullbordad. En dag når Evangeliet evighetens strand. En dag har budskapet, evangeliet om Jesus nått och samlat in alla de som det var utsända till.

Johannes hör den Kristuslika gestalten förkunna att tiden är ute.  Synen i Uppenbarelsebokens 10. kapitel är stark och mäktig. 

Profeten Jesaja såg himlarna rullas ihop som en bokrulle. Johannes såg himlen försvinna som när en bokrulle rullas ihop.

Beskrivningen är både tydlig och talande. När vi ser profetiorna uppfyllas förstår vi att det som kallas tid småningom tar slut. Hur viktigt är det då inte att vi ser Guds ord uppfyllas i Herren Jesus. Han som var, är och kommer.

Han Jesus är ett evigt hopp.




15. Bågen i skyn en regnig dag

"Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.

Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade."

Himlen hade öppnats för profeten Hesekiel vid floden Kebar och han fick se Herrens tron. 

På den rentvättade jorden får Noa höra:

"Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden.”

Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. 

När jag låter moln stiga upp över jorden och bågen syns i skyn ska jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv"

Orden är kraftiga. Gud tänker på förbundet mellan honom och jorden. Bågen i skyn är tecknet och både du och jag och Gud kan se den.

På tronen som såg ut att vara byggd av safirsten såg Hesekiel en gestalt sitta och han såg ut som en människa.

Jesus Kristus är människans och världens hopp. Även Guds regnbåge, den fullkomliga och sköna vittnar därom. Den syns när Gud låter moln stiga upp över jorden. En dag låter han ett speciellt moln gå upp. Då kommer Jesus på himmelens skyar.



måndag 14 december 2020

14. Brudgummens röst

Igår fick vi i texterna och predikan höra om Brudgummens röst och stanna upp där inför.

"Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. Han måste bli större och jag mindre."

Brudgummens röst - Jesu röst. Idag vittnar brudgummens vänner om Jesus i enlighet med hans ord. Men visst blir glädjen stor och evig när Jesu egen röst åter ljuder på jorden.


.

söndag 13 december 2020

Missionstidning från 1296

Där hos mor och far fanns också en missionstidning daterad Maj 1296. Det visade sig vara en tidning från 1926 sänd till fars farfar Anders där de namngivna skribenterna är Heikki Jussila, Pauli Rantala,  K Grön, Helmi Mäkeläinen och G Westerlund.

Gustav skriver: Redan före världens grundläggning har Gud med sin son gjort förbund och överenskommit om släktets frälsning. I paradiset upptogs de fallna i detta förbund genom löftet om kvinnans säd som skulle söndertrampa Ormens huvud.

Alla som behöll tron på löftet har stått i detta Guds förbund. Av denna orsak fann Noak nåd för Herren. Gustav skriver att det var genom tron som Noak förde ett gudligt leverne.

Vi har alltså löftet från Gud om frälsning genom Jesus. Sedan ger också Gud tron, men den kan människan avfalla ifrån. Det hade Noas samtida gjort.

Jag citerar åter Gustav som skriver att Noak genom tron byggde altare och offrade tackoffer. När Gud kände doften slöt han förbund med Noa och hans säd och alla levande djur.

Gustav kallar detta andra förbund för ett stort och saligt förbund som gäller för både jordelivet och det tillkommande. Om tecknet för förbundet, alltså regnbågen skriver Gustav att tecknet är Jesus, Guds enfödde son som Gud satt till arvinge över allt och genom vilken Gud också skapat världen.

Jag sätter punkt här. Tänk att din och min frälsning är förankrad i Guds löften redan innan världens skapelse. Den är förankrad i Jesus. Om vi håller fast vid den tron får vi också fröjdas på den nya jorden.

Min fars farfar Anders fick under såningstiden 1926 läsa vad mors morfar Gustav skrev om Herren Jesus och Guds löften i honom.

Nog är Gud god. Han vill se oss alla i sin himmel. Ordet vittnar om det, Guds ord.



Vasa 22.03.1957

Jag bläddrade igår i gamla missionstidningar och hittade en skrivelse av mammas moster Selma. 

Guds kraft är ännu mäktig i de svaga skrev hon och gladdes över att hon får tro alla synder, fel och brister förlåtna i Jesu namn och blod. 

Moster Selma flyttade hem till Herren fyra år senare. Hon fick av Guds nåd vara ett Kristi vittne.




13. En liten ljuspunkt för någon

Jesus är världens ljus. När han får komma in i en människas liv händer mäktiga saker. Paulus skriver om Jesus: "allt är skapat genom honom och till honom."

I början av 50-talet var det väckelsetider i våra nejder. I en gammal missionstidning från mars 1955 fann jag en skrivelse av en ung 20- årig man som då varit troende i ett halvt år. Han skriver: " Min högsta önskan är att även jag genom Guds stora nåd och hans rikliga ord kunde få vara en liten ljuspunkt för någon som inte ännu har funnit Guds nåd och frid."

Gud hörde nog den unge mannens bön. Jag skickade artikeln åt mannens son som berättade att hans far hittade mamma året därefter och själv föddes han 1957.

Väckelsetider förändrar människor och länder och folk. Då gör Gud genom Jesus allting nytt. Idag får vi be om väckelsetider. Vi får be om att vi genom Guds nåd och ord får vara en liten ljuspunkt för någon.

Gud hör bön. Jesus är världens ljus! 


lördag 12 december 2020

Tron, kärleken och hoppet

"Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm."

Aposteln förklarar varför ljusets barn inte behöver möta Herrens dag som en tjuv om natten. Tjuven försöker man ju skydda sig mot genom lås och andra säkerhetsåtgärder. Ja om det är riktigt kritiskt sitter man vaken beredd att överrumpla tjuven då han kommer. 

Men när det gäller Herrens dag är det annorlunda!

Ljusets barn är rustade då de lever i tro på Gud och Jesus. De är iklädda en rustning som består av kärlek och tron. Och hoppet om frälsning är likt en hjälm på huvudet.

Det finns inget annat skydd för Herrens dag än att vara klädd i Jesu Kristi rättfärdighets dräkt. Då byts fruktan över att behöva stå till svars inför Honom som har ögon som eldslågor mot glädjen över att den dräkt som Gud gett är fullkomlig. Iklädd den dräkten drabbas vi inte av den vredesdom som Herrens dag också innebär utan vi förvandlas och rycks upp och får möta Jesus.

Vi har ett levande hopp i Herren Jesus.