Rättfärdiggörelse

Det går inte att vara länge tyst då hjärtat vill sjunga lovsånger till Himmelens Gud. Då är tröttheten bortblåst och hjärtat tackar högljutt Gud:

I Romarbrevet skriver Paulus: ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren.” Vi gör en paus där. Om vi tillskriver Jesus det högsta gudomliga namnet dvs. det hebreiska namnet JHVH, på svenska blir det ”Jag är”.

Alltså om vi med vår mun bekänner att Jesus är Gud och i vårt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda skall vi bli frälsta.

Tron på en död Gud frälser inte men tron på en Gud som dog och uppstod, eller dog och uppväcktes då vi vill särskilja de olika personerna i Gudomen frälser.

När vi har denna tro så kan vi med glädje känna och tro att jag är frälst.

Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. Var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Nog är det både enkelt och tydligt hur Gud rättfärdiggör en människa. Gud ger först tron och därefter kan människan åkalla Jesus. Åkalla är ett litet ovanligt ord, men vi åkallar Jesus då vi tror på honom och förlitar oss på att i Honom finns vår frälsning. Nog kan vi krångla till det och vända och vrida på ord, men vi kommer aldrig till något annat än att Gud i Jesus Kristus rättfärdiggör syndare.

Då du är rättfärdiggjord är du frikänd från syndens straff som är den eviga döden. Du är på väg till det eviga livet i Guds Himmel. Kan en människa äga något dyrbarare än denna visshet? Nej, det kan hon inte. I Jesus Kristus återfår människan det människovärde som förlorades vid syndafallet.

Vad är då ljuvligare än att vara på väg till det rike som står berett just för mig ända sedan världens skapelse? Varför vill vi då gång på gång ropa ut eller proklamera

Jesus vår Herre? Vi låter aposteln svara på den frågan:

”Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.”

När det bli stilla

"När det blir stilla, låt oss höra sången
som sjungs av dina barn i evighet". Sång versen kommer i sinnet på morgonnatten. Skrivaren finner ro i stillheten.

Han har inget som behöver skrivas utan njuter av sången och stillheten. Visst är den ljuvlig för örat den nya sången. Blicken går mot det tomma korset. Jesus lever och lovsången flödar i himlarymden.

En ljuvlig sång, en ljuvlig stillhet. Det är gott!

Till dina änglar Herre säg

I morgonpsalmen sjunger vi "till dina änglar Herre säg, att de mig följer på min väg". Författaren har talat om Jesu beskydd.  Jesu änglar har makt att bevara från fall och ofärd.

O Fader hör min bön idag. I Jesu namn dig nalkas jag. Då kan författaren på förhand tacka Gud för det han ger.

Det är gott att närma sig Gud i Jesu namn.

Den levande Gudens sigill, del 1

Medan martyrerna gläds över sin vita klädnad och gör sin tjänst hemma hos Gud i väntan på uppståndelsens härliga morgon har Guds församling här nere en annan uppgift.

Jesus har faktiskt gett oss en uppgift: "Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."

Medan jag sitter och skriver kommer det reklam i radion: "klimatförändringen orsakar oro och ångest i världen. Kom du med och hjälp.. "

De sista orden hör jag inte, men i den här verkligheten har Gud en uppgift för mig och dig. Nej, Guds Ande säger inte att vi skall strejka och gå i parader. Den säger inte heller att vi skall bli "klimatförnekare" och uppmana andra Guds barn och världens barn att säga frid, frid och ingen fara.

Jesus berättar om en man som levde oansvarigt och inte heller sökte Gud eller tänkte på den långa evigheten. "Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest."

Vi vet att när han dog fanns det ingen som kunde ge honom tröst och väta och svalka hans torra tunga. Han plågades i en eld och där verkade han nu ha en ånger, men det var för sent.

Jag hörde här om dagen en präst som funderade över vad som kunde vara det värsta en människosjäl kan plågas av i dödsriket.

Hans själ plågas där i förtappelsen och då får han se sitt eget barn där. Och barnet säger: Pappa, jag är här för att jag gjorde som dig. Jag levde som dig och följde dina exempel.

De orden skar i mitt hjärta och där på skogsvägen föll jag i gråt. Varför är vi så tröga att berätta för barnen om Jesus. Missionsuppdraget börjar i hemmet. Det fortsätter i församlingen, i bönehuset.

Gud har olika uppgifter för oss. Även i arbetslivet kan han bereda tillfällen att vittna och berätta om honom som burit världens synder och frälser människans själ från det brinnande dödsriket.

En del kallas ut för att föra budskapet till jordens yttersta gränser. Då är det nog skäl att flyga för tiden är kort. Men vi ser och känner att vi nu lever i en tid då folken grips av ångest och står rådlösa vid havets och bränningarnas dån.

Vilken uppgift har då Gud för oss som erfar frid i hjärtat och ser och känner vad som följer på detta. Vi ser människor ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Himlens krafter skakas.

Vi vet vad som följer: Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.

Vi hör Jesus röst: Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."

Vill Jesus att vi rätar på oss och ännu frimodigare för ut det glada budskapet om Guds godhet och att hos Jesus finns barmhärtighet, frälsning, frid och glädje.

Än finns det en möjlighet till räddning från den kommande vredesdomen. Räddningen kan endast Jesus ge oss. Gud var nådig mot Nineves folk. Han sände Jona med ett budskap om 40 dagar nådetid.

I dag talar ordet däremot endast om idag, idag. Vi får be Gud om vishet och förstånd. Men vi behöver inte låta huvuden falla mot marken. Vi har en allsmäktig Gud som uppmanar oss att räta på oss för förlossningen närmar sig.

Ett märkligt sigill

När vi läser Uppenbarelseboken behöver vi komma ihåg att de stora och väldiga ting som sker innan Jesus kommer åter, ytterst är till välsignelse för Guds barn. Gud har skrivit manuset och Jesus håller i taktpinnen.

En annan sak som vi behöver komma ihåg är att Gud är allsmäktig och hans vägar och tankar är så mycket högre än våra vägar, våra tankar och vår av synden fördärvade insikt och vårt av synden och tidsandan fördunklade förstånd.

En tredje sak är att djävulen också kan skriften, men han förstår den inte för Guds Helige Ande är inte i honom. Men vi minns att de onda andarna på Jesu tid kände igen Jesus, medan folket inte såg vem han var.

De onda andarna var rädda för Jesus och fruktade honom medan Guds barn som fått den Helige Ande som ett sigill älskar Jesus och väntar på honom som friköpt dem från synden, världen och djävulen.

När Jesus öppnar det femte sigillet nämns det endast att martyrernas själar som är hemma hos Gud reagerar och ropar: "De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?"

Något sker som gör dem upprörda. Då Bibeln inte säger vad det är skall vi inte spekulera, men det kan vara så att deras antal ökar. Det svar som de får tyder nämligen på det: "Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt."

I boken med sigillen som Jesus öppnar finns det något som han inte uppenbarar. Kanske vi undrar varför. Det kan vara för att inte oroa Guds barn på jorden och göra dem modlösa. Det kan också vara för att djävulen som hatar Guds barn och rasar i fruktan då han vet att hans tid är kort inte skall få möjlighet att göra större skada. Gud allena vet!

Men vi förstår att den exakta tidpunkten för Jesu återkomst behöver vara dold. Den onde får inte veta det och Guds barn behöver inte veta det. Däremot får de den levande Gudens sigill och då förmår djävulen inte bedra dem.

Men Bibeln berättar att Jesus kommer då hedningarnas tider är fullbordade, då den siste hedningen fått nåd att tro på sin frälsare. Sedan berättar också Bibeln att det finns en gräns för martyrernas antal.

Gud är god. För de utvaldas skull kommer tiden att bli förkortad. Vi vet inte riktigt vad det betyder men vi inser och annar att sanden i timglaset här på jorden snart rinner ut.

Månne inte martyrerna i himlen redan fått sin vita klädnad. I stillhet och frid har de det gott hemma hos Herren. Det unnar vi dem för i den skaran finns de kära apostlarna. Med tacksamhet får vi ännu läsa vad de och aposteln Johannes skrivit.

Historien berättar att djävulen rasade och försökte även ta Johannes liv. Man lär ha kokat honom i olja. Månne inte djävulen jublade då han fick honom förvisad till ön Patmos.

Men det blev ingen seger för honom. Från den ön skrevs hans dödsdom ner: Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

De orden fyller Guds barn med glädje och framtidstro. De orden ger mod åt den siste martyren. De orden styrker varje kristen i kampen mot synden, världen och djävulen.

Jesus lever! Han har segrat! I hans namn och blod finns det kraft och det kommer att leda Guds barn till en evig seger..

En Gud för levande

En grupp sadduceer hade ställt en banal fråga till Jesus: En kvinna hade varit gift med sju bröder. Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen?

Det är mycket möjligt att de hänvisade till en verklig händelse, men problemet var att de påstår att det inte finns någon uppståndelse. Därför var frågan både banal och oärlig.

Men Jesus ger nog ändå svar på frågan. Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt. Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.

Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande."

När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning. Som Guds barn bekänner vi en tro på kroppens uppståndelse och det eviga livet. Med hänvisningen till att man är som änglarna i himlen förklarar Jesus att äktenskapet är för det jordiska livet.

Visst är Abraham en man även efter uppståndelsen som sker vid Jesu återkomst. Men den man eller kvinna vars lott är att leva ensam här på jorden känner inget utanförskap i himlen. Likadant är det med de barnlösa.

Vi kan ha svårt att förstå Jesu ord men sång författarens ord förklarar något:

"hur ljuvligt det är att möta
på väg till Jerusalem
en återlöst syskon skara
när ensam man vandrar hem"

"Det finns ingen jordisk släktskap
det finns ej ett vänskapsband
som binder hjärta till hjärta
så fast uti främlingsland
som detta att äga gemensamt
en Fader, en tro, ett hopp
att vara en andlig enhet
som lemmar i Kristi kropp"

"Det finns inga ord för glädjen
som Andens gemenskap ger
En försmak där är av himlen
där aldrig vi skiljas mer."

"Som bröder och systrar i Herren
vi möts för en liten tid
Vi räcker varandra handen
och önskar varandra frid"

Gud har berett ett underbart hem på den nya jorden. Det kan vi lita på. Även där är Gud vår Gud och vi bor i hans ljuvliga boningar.

Lasarus har det så gott

Jag läste en 30 år gammal intervju i Kyrkpressen med en broder som numera bor hos Herren Gud. Han får i artikeln en fråga att tror du på helvetet?

Han hänvisar då till Bibelns och Jesu ord och speciellt till berättelsen om den rike mannen och Lasarus.

Jag läste Lukas återgivning av Jesu berättelse om Lasarus och lyssnade också till en bibelförklaring därom. Ibland tror vi att det är en liknelse som Jesus berättar men det är faktiskt en verklig händelse som Jesus återger.

Jesus berättar om hur den fattige Lasarus levde nära till eller granne med en mycket rik man. Det verkar som om Lasarus lott här i livet var att leva fattig och han hade inget lätt liv.

Jesus beskriver hur han full av sår önskade att få äta sig mätt av de smulor som föll från den rikes bord. De enda som lindrade hans plågor var hundarna som slickade hans sår och gav en lindring i smärtan.

Lasarus dör och han förs av änglarna till Abrahams sköte. Olika översättningar namnger platsen litet olika. Vissa talar om Abrahams sköte eller Abrahams famn.

Men vi förstår att det är själens vila hos Gud i väntan på uppståndelsens morgon som Jesus syftar på. Jesus som både är Gud och människa kunde se in bakom tidens gräns.

Jesu ord klargör för oss vilken verklighet vi lever i. Här på jorden lever vi en kortare eller längre tid allt enligt Guds plan. Men livet och medvetenheten tar inte slut då kroppen dör.

Och för den som flyttar i tro på Jesu frälsningsverk blir det inte något dåligt byte. Lasarus har nu det så gott. I Jesu berättelse förklarar Abraham för den rike mannen att Lasarus nu får tröst. Han har det gott i ett medvetet tillstånd.

Gud är god som lät de här orden av Jesus bli nerskrivna i Bibeln. För Jesu vänner gläds med Lasarus. Vi gläds över att hans lidande är slut och att han har det gott där han bor hos Gud.

Vi gläds över alla saliga möten som väntar Guds folk. Vi gläds över Guds löften och över allt det ljuvliga som väntar efter uppståndelsen vid Jesu återkomst. Då får vi också se att allt var såsom det blivit sagt. Lasarus har det gott.

Nattvard i den yttersta tiden

Jag hade glädjen att få delta i en karakväll där temat var nattvarden. Det var en välsignad kväll. Vi fick ta del av nattvardens mysterium och hur vi troende där får del av Kristi kropp och Kristi blod till syndernas förlåtelse.

I diskussionen lyftes också en del aktuella problem fram samt olika teologiska aspekter. Under slutbönen och slutpsalmen fick jag ändå ganska konkret erfara och kännna att för Jesus finns det faktiskt inga verkliga problem när det gäller hur, när och var han skall fira nattvard med de sina.

Nattvarden är inget problem ens i den yttersta tiden, i en antikristlig värld för Herren Jesus som faktiskt sitter på Faderns högra sida och har all makt i himlen och på jorden.

Jag har ofta tänkt den sista tiden hur djävulen försöker slå mot nådemedlen. Det gäller dopet, nattvarden, ordet och bikten. Men ändå står de fasta och Gud erbjuder sin nåd på de ställen han vittnar om i sitt ord.

Men den onde vill också dra med oss i striden. Han försöker stå emot och fördärva det dyrbaraste och heligaste för han vill inte att någon skall bli frälst. Må vi inte bara bli hans hantlangare i den striden.

Jesus är faktiskt med de sina intill tidens slut som han lovat i sitt ord. Han firar också nattvard med de sina intill den dag han kommer åter.

Några ljuvliga korta sekunder fick jag i Anden fira nattvard i Evigheten. Denna himmelska stora måltid kändes så nära. Ja som om jag redan var där. Gud har berett något stort och det är verkligen nära. Ja det finns redan bakom hörnet.

Den aspekten får vi alltid allt mera ta till oss då vi diskuterar, funderar och planerar. Den här världen går mot sin upplösning. Oundvikligt kommer det in nya aspekter även i nattvardsfirandet i den yttersta tiden då antikrist söker sådan makt som Gud inte tillstäder honom att få.

Men Gud tar hand om de sina. Tack käre Fader för en välsignad kväll. Lär oss att likt apostlarna ha den tron att Jesus kommer snart och låt den tron påverka vårt liv de dagar du ännu ger här nere.

Varför missade de skriftlärda Jesus?

Varför missade de skriftlärda Jesus? Nog visste de att Messias skulle sitta på Davids tron, men hade de missat att hans tron inte var på jorden utan på faderns högra sida i himlen.

Kan det även nu gå så att många bibelforskare helt misstar sig och förvillas och inte är redo då Jesus plötsligt kommer på himmelens skyar?

Man prisar och upphöjer Greta och andra stjärnskott som framträder på den jordiska arenan.

Frågan måste få ställas i en mycket turbulent och orolig tid.

Guds väldiga kraft

"Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft." När aposteln talar om den andliga vapenrustningen skriver han bland annat om den beredskap som fridens evangelium ger. Han uppmanar oss att ta på oss hela Guds vapenrustning.

"Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd."

För världen är evangeliet en hemlighet. Även Guds barn kan gå vilse och evangeliet kan fördunklas. Det skulle finnas mycket att skriva om det, men Guds väldiga kraft för oss människor är Jesus Kristus.

Aposteln förklarar: Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.

Kristus övervann dem alla. Han har segrat.

Tre gånger

Nästa söndags evangelietext är den samma i alla tre årgångar. Den har alltså ansetts vara viktig. En annan sak är att den elfte versen saknas "Ty människosonen har kommit för att frälsa det som var förlorat."

När vi läser vidare i texten står det i vers 14: Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon enda av dessa små skall gå förlorad.

Vi märker och förstår att Gud gör och gjort allt. Även änglarna har han i sin tjänst för att de små skall få bli bevarade: "Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.'

Hur är det då med oss medmänniskor? Ser vi också alltid den himmelske Faderns ansikte?

Om vi skulle göra det så tror jag att ingenting skulle fattas de små..

Jubla över Lammets seger

År 553 före Kristus då Belshassar övertog makten hade Daniel en dröm. Han ser hur det sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner.

Hans kläder var vita som snö och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och dess hjul var av flammande eld. En ström av eld flödade och gick ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom, och tiotusen gånger tiotusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma, och böcker öppnades.

"I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras."

" Men riket, väldet och makten över alla riken under himlen ska ges åt det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden ska tjäna och lyda det.”

Profeten Daniel bevarade drömmen men han fylldes av många oroliga tankar. Jag skrev i fredags om den himmelska friden som beskrivs i det fjärde och femte kapitlet i Uppenbarelseboken.

I och med Jesu seger förändras något i himlen. Djävulen blir fråntagen all makt i den himmelska världen. Segern är fullkomlig i den himmelska världen. Striden förflyttas från himlen till jorden.

Nog är det stort att Gud valde att visa det för oss genom Johannes syner. Ibland tycker jag att jag rör mig för mycket i Bibelns sista bok. Men då påminns jag om hur Gud de senaste åren talat genom orden i den boken. Blicken lyfts mot himlen då det mörknar på jorden.

Nej, jag skäms inte för att läsa och skriva om den boken. Själv förstår jag den inte och kan inte heller förstå den och Gud uppenbarar det han vill.

Salig är den som håller fast vid profetians bok i den boken då Jesu ankomst närmar sig. Om än det kan vara mörkt på jorden är det ljust i den himmelska världen.

Där tjänar änglarna och den himmelska världen Gud. Sändebuden flyttar sig mellan himlen och jorden och Kristus har all makt. När vi är i honom har djävulen eller hans änglar ingen makt över oss.

Tronfurstar

Aposteln Paulus skriver om Kristus i Kolosserbrevet: "Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.

Gud har en så stor kärlek till människan. Vi kan inte förstå det för det känns som om vi inte är värda en sådan kärlek. Vi får minnas att Gud skapade människan till sin avbild. En annan översättning säger att han skapade människan i sin avbild, alltså i Kristus. Vi vet att i Kristus skapar han också den nya människan som skall befolka den nya himlen och den nya jorden.

Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild. Den fallna människan kan inte förstå evangeliet om inte Guds Ande förklarar det. Petrus skriver: Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet – ett budskap som änglar längtar att få blicka in i. 

Nåden är för människor, inte för änglar. För de fallna änglarna finns ingen nåd.

Gud skapade änglarna till goda änglar, utan böjelse till det onda. En del av änglarna förblev inte i det utan avföll och blev syndiga. Om djävulen vittnar Jesus: Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader.

Jag tror att det var djävulen som förledde en del av änglarna. När de onda änglarna avföll från Gud säger inte bibeln. Det skedde väl ändå före människans syndafall, eftersom de första människorna föll genom att djävulen förledde dem. Var månne orsaken till avfallet bland en del änglar högmod? Bibeln ger en del antydningar om det.

I uppenbarelseboken läser vi: Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

"Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gud och väldet hans Smorde, för våra bröders åklagare är nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.

Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."

Den som tvättats ren i Lammets blod får redan nu stämma in i segersången.

Änglar, Guds tjänare

Om en vecka är det Mikaelidagen, änglarnas dag. Igår började jag tänka på änglar och de fanns egentligen i mina tankar hela dagen. Jag tänkte nog egentligen endast på de goda änglarna, men när man sedan börjar forska i bibeln märker man ju att det finns både goda och onda änglar.

Om Guds änglar finns det så mycket felaktig information i världen. Därför behöver vi hålla oss till det som står i bibeln. När skapades änglarna? Moseboken berättar inget om detta så därför vet vi endast att Gud skapade dem på någon av de sex skapelsedagarna.

När Johannes beskriver skapelsen skriver han om Ordet som var hos Gud och var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Jesus Kristus Guds son är inte skapad vilket däremot änglarna är. Johannes skriver vidare: Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. Jag förstår det så att även änglarna blev skapad genom Kristus. 

Namnet ängel är egentligen ett ämbetsnamn. Ibland kallas även människor för änglar i bibeln. Franz  Pieper skriver att i synnerhet förkunnarna av Guds ord kallas för änglar. Även Kristus kallas ibland för ängel, t.ex. förbundets ängel i Malaki. När han föds till jorden är han Guds sändebud i en särskild bemärkelse.

I gamla testamentet möter vi begreppet ”Herrens Ängel” den oskapade ängeln ”Angelus increatus” eller Guds son. När Guds ord tillskriver Herrens Ängel gudsnamnet, gudomliga verk eller gudomlig tillbedjan förstår vi att skriften menar honom som vi känner med namnet Jesus.

Även i nya testamentets morgon verkade det finnas en viss förvirring angående änglarna och Guds son. Författaren till Hebreerbrevet skriver: I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Sonen är så mycket större än änglarna som namnet han har ärvt är högre än deras. Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har fött dig i dag? Eller: Jag ska vara hans Far, och han ska vara min Son? Men när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom.

Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor. Men om Sonen säger han: Gud, din tron består i evigheters evighet, och ditt rikes spira är rättens spira.

Så även när vi går in för att studera vad bibeln säger om änglarna behöver vi ha blicken stadigt fäst vid Kristus. Alla Guds änglar tillber honom och Guds tjänare vill endast tillbe honom.

(Ängeln visar det nya Jerusalem för Johannes)

Manteln och skrifterna

"När du kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpus i Troas. Ta också med böckerna, framför allt pergamentskrifterna."

Gör allt du kan för att komma till mig snart! Den gamle aposteln längtade efter att än en gång få se sin unge medarbetare. Han uppmanade honom att skynda sig dit före vintern.

Vi vet inte om Timoteus hann besöka Paulus. Men Paulus sista brev innehåller den längtan efter gemenskap med bröder i Herren som en Herrens tjänare har.

Världens kalla vindar kyler och även manteln är viktig. I Apostlagärningarna läser vi: "När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien."

Vi vet inte vem Karpus var men han hade hand om Paulus mantel. Oron över Titus hade tydligen fått Paulus att bryta upp från Troas. Kärleken till bröderna var viktigare än manteln.

Det var också i Troas som den unge Eutychus hade somnat och fallit död ner under Paulus avskedstal. Blev det kanske så att Paulus for hem till Gud och manteln aldrig mera värmde den frusne och ensamme aposteln? Blev det så att Timoteus övertog Paulus mantel? Gud vet..

En märklig bokrulle

Vad som händer på jorden är skrivet i himlen hos Gud. Där i himlen ser Johannes en märklig bokrulle. Den har skrift både på insidan och utsidan. Den finns i handen på honom som sitter på tronen, i hans högra hand.

Ett förseglat brev fick endast öppnas och läsas av den rätta mottagaren. Och i himlen frågas det med hög röst att vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill.

Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden befanns vara värdig. Men då får Johannes höra att Lejonet av Juda stam, Davids rotskott har segrat. Den som berättar den goda nyheten för Johannes är en av de äldste.

Denna segerfurste kan öppna bokrullen och dess sju sigill. Och han fanns alltså inte i himlen, inte på jorden och inte under jorden. Om honom sägs det att han var, han är och han skall komma.

Och nu står Lammet där mitt mellan tronen, de äldste och de heliga Keruberna. Det är en mäktig skara som är församlade. Herren Gud, patriarker och apostlar och heliga änglaväsen. Och där i mitten hela världens frälsare.

Vi får en aning om att allt gått precis som planerat och ännu fortgår på samma sätt. Behöver vi då förstå allt? Nej, vi får rikta blicken mot Lammet och det han gör.

För Lammet har höghet och styrka. Lammet har sju ögon som är Guds sju andar, de är utsända över hela jorden. Vi behöver endast Lammet och det som han ville visa åt Johannes visar han också dig och mig. Själv öppnar och förklarar han vad vi behöver veta.

Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som sitter på tronen..

På besök hos Jesus

Efter att Johannes via bokrullen han skrivit i förmedlat Jesu ord till församlingarna hör han igen rösten som tidigare lät som en basun.

Johannes blir nu bjuden upp till Jesu boning:  "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta."

I Anden är då Johannes genast där uppe och han ser tronen i himlen. Han ser de 24 äldste där runt tronen.

Han ser de fyra varelserna, de heliga Keruberna som även Hesekiel fick se då Herrens hand kom över honom vid floden Kebar.

Hesekiel såg en som liknade en människa sitta på tronen. Johannes skriver att någon satt på tronen.

Johannes hör kerubernas röst: "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

Sedan ser Johannes en annan bokrulle. En bokrulle som är skriven i himlen. I himlen är alltså allt i ordning. Hela tiden, eller kanske rättare uttryckt där i evigheten sker det ständigt något som har betydelse på jorden.

Där uppe är tiden inte en bristvara, men på jorden är den noggrant utmätt.

Som dånet av väldiga vatten

Första gången Johannes hörde sin till himlen uppstigne Herres röst var en söndag på ön Patmos. Han hörde en stark röst bakom sig som en basun.

När den rösten ännu en gång ljuder öppnas gravarna och de i Herren döda uppstår och vi som lever i tro på Honom förvandlas. Nu är ännu vår lott att höra hans röst från Bibelns blad.

Jesus uppmanade Johannes att skriva ner i en bokrulle vad han ser och skicka till de sju församlingarna. När Johannes vänder sig om ser han en som liknade en människoson. Hans röst var som dånet av väldiga vatten:

Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet.

Han lägger sin hand på Johannes. Han förklarar synen som Johannes ser. Han Jesus står faktiskt mitt bland de sju församlingarna. I sin högra hand håller Jesus församlingarnas tjänare. Han styr dem och leder dem via sitt tveeggade ord.

När hans röst ljuder som ett dånande vatten får vi glömma vårt eget bristfälliga förstånd och vår ringa insikt i hans heliga ord. Men o, vad tryggt det är att vila i hans mäktiga hand.
https://youtu.be/vTYwNKWFvwY

Kom!

Har du märkt då du läser Uppenbarelseboken att en röst ibland talar direkt till dig. Ibland talar änglarna, ibland talar Johannes men däremellan är det han som sitter på tronen som har något att säga dig. Vad säger han?

Jag har varit trött några kvällar. Jag har skrivit en del men inte velat publicera det. Sedan har jag inte heller orkat läsa och  även varit trött på mina egna tankar.

Då blir det så gott att få höra Jesu röst, att få läsa vad han sagt Johannes och vad han nu säger oss:

Givetvis är hela bibeln ord från Gud, men vi förstår att då det är han som sitter på tronen, Jesus Kristus som säger något är det skäl att spetsa öronen:

Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna."

Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son.

Därefter visar ängeln det nya Jerusalem åt Johannes, men sen hörs igen rösten från tronen:

"Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok."

"Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.

Två gånger berättar också han som sitter på tronen vilka som är utanför och så till sist presenterar han sig ännu en gång med sitt heliga och ljuvliga namn:

Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna om allt detta för er i församlingarna. Jag är Davids rotskott och ättling, den klara morgonstjärnan."

Och så hör vi att Anden och bruden säger kom! Och så uppmanas även vi att säga Kom!

Så då får vi säga Kom! För vi minns ju att Jesus lovade att han ger åt den törstande livets vatten: Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten.

Ännu en sista gång ljuder uppmaningen: Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.

Har han ännu något att säga oss? Lyssna för nu talar Jesus än en gång från Bibelns blad:

Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Därefter får vi stämma in i församlingens svar: Amen, kom Herre Jesus!

Tills dess: Herren Jesu nåd vare med alla. Och när vi har del av den fria nåden så har vi det gott. När vi känner den nåden finns ingen trötthet, bekymren försvinner och Guds frid sänker sig ner..

"var inte rädd"

När och då Guds Ande öppnar det profetiska ordet om den yttersta tiden drabbas nog den mänskliga delen ofta av rädsla, medan den nya delen som har frid med Gud gläds.

När profeten Daniel år 537 före Kristus fick en uppenbarelse hade han gått och sörjt i tre veckors tid. Gud kan alltså också använda en rädsla som är efter hans sinne.

Den gamle Daniel bereddes för sina sista syner. Strax efter påsken befann han sig vid floden Tigris, en av paradisets floder. Fastän Paradisets dörr redan länge varit stängd hade Gud tagit hand om Daniel. För snart 70 år sedan hade han som en ung pojke förts bort till Babel.

Det är intressant att Daniel får sina sista syner tre år efter att Persien trätt fram som den nya stormakten. Vi lever nu också i en tid då Persien stärker sina positioner i världen. Det gamla Babel som hade sina rötter i det nuvarande Irak har förlorat sin styrka.

Något som inte har ändrats är att Persien ännu brinner av hat mot Guds egendomsfolk Israel. Man längtar efter att utrota det folket från jordens yta. Bibeln vittnar om att man inte nu heller kommer att tillåtas utrota hela folket. Det lyckades inte på Hamans tid och likadant blir det också nu.

Varför det inte lyckas beror på att någon sitter på tronen. Han har i sitt ord lovat att en rest av det egendomsfolk som han utvalt skall bli frälst. I en tid av stor vedermöda skall det ske:

Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.

När då Daniel där vid floden möter honom som sitter på tronen är hans första ord: Var inte rädd Daniel:

Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande koppar. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån.

Jag, Daniel, var den ende som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av stark skräck så att de flydde och gömde sig. Jag blev ensam kvar, och när jag såg den mäktiga synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att jag blev likblek, och jag hade ingen kraft kvar.

Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden. Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. Sedan sade han till mig: ”Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag talar till dig och res dig upp på fötterna, för jag har nu blivit sänd till dig.”
När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp. Han sade till mig: ”Var inte rädd, Daniel.

När den sjunde ängelns röst hörs

Guds ord Bibeln berättar nog tydligt när den stora dagen kommer. Den dagen som blir en glädjens dag för Guds folk. Dagen som vi redan ser att är nära.

Aposteln Paulus beskriver det mycket tydligt i det första brevet till tessalonikerna. När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.

Paulus förtydligar i det andra brevet: Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son,  motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

Johannes beskriver sedan den hemlighet som också Paulus talade om: Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna.

Sedan går vredesdomen över jorden, men då är Guds folk hemma hos Herren:

Folken vredgades,
och din vrede har kommit,
tiden när de döda ska dömas
och du ska löna
dina tjänare profeterna
och de heliga
och dem som vördar ditt namn,
små och stora,
och fördärva dem
som fördärvar jorden."

Skräckslagna eller med glad förväntan

Jag noterade för några dagar sedan en kommentar på FB. En kvinna i 60-årsåldern skriver att hon växte upp under en tid då "jordens undergång var nära och Jesus skulle komma på himmelens skyar och sortera upp oss ". Det var inte något vi barn såg fram emot, vi ville leva och var skräckslagna inför den kommande undergången.

Det var många som tyckte om kommentaren. Ändå handlar det ju ytterst om att "Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara". Nu vet jag ändå inte i vilket sammanhang som hon växte upp. Var undervisningen bristfällig eller var det något annat som störde. Hade hon inte fått höra om den nya jorden?

Jag minns när jag första gången mötte budskapet om att Jesus kommer till jorden. Budskapet var intressant och säkert även uppskakande eftersom det lämnade i mitt sinne. Men det var inte skrämmande.

Det var min två år äldre syster som berättade "nyheten" åt mig en söndag då mor och far var på väg till ett stormöte. Nog har det senare funnits stunder i livet då jag fruktat Jesu ankomst för jag har inte känt mig redo. Ändå tror jag att jag behövt även de stunderna.

Men tack storasyster för den goda nyheten du berättade för kanske 44 år sedan. Det är nåd att som barn få höra att barnavännen kommer tillbaka till jorden. Det är nåd att som ungdom i bönehuset få höra att Jesus kommer snart fast man upplever att synden på samvetet skiljer en från den segrande skaran.

Det är nåd att ännu som snart 50-åring få känna att Jesus verkligen kommer snart. Visst är Jesus ännu den samme barnavännen. Tvivlet och osäkerheten i ungdomsåren behövde jag också.

När jag nu några dagar funderat över hur det kändes för den skräckslagne FB- skribenten är jag övertygad om att lösningen är att mera berätta även för de små om att barnavännen kommer en dag.

Medan de ännu sitter i famnen får vi berätta om den stora dagen som även mor och far ser fram emot. Dagen då Jesus visar oss den nya jorden.

Finner människorna fríden hos Jesus?

Det sägs att den judiska historieskrivaren Josefus, som inte var särskilt intresserad av religiösa ting skrev mycket mera om Johannes döparen än om frälsaren Jesus Kristus (källa: Raamattu kannesta kanteen). Johannes var en mycket ödmjuk man och Guds kraft var över honom. Han ville inte samla skaror runt sig själv utan han banade väg för Herren. Enligt Josefus fortsatte en del av Johannes anhängare verksamheten efter Johannes död och även efter Jesu död och uppståndelse.

Jag stannade upp vid den informationen. Vad hade hänt med de som lämnade som Johannes lärjungar? Johannes döpte i vatten till omvändelse. Men han vittnade om och visade på Jesus som kommer efter och döper i den helige Ande och eld. När Johannes såg att många fariseer och saddukeer kom till platsen där han döpte tilltalade han dem strängt. Bibeln berättar inte om att han skulle ha döpt dem utan han kallade dem för barn till djävulen eller huggormsyngel. Johannes såg kanske deras hjärtans tillstånd. De ville inte omvända sig till Jesus.

Under helgen fick jag ta del av undervisning om de stora väckelserna i Europa på 1800-talet. Guds Ande blåste inte endast över de nordiska länderna utan väckelsens vindar blåste över hela Europa. Många av de här rörelserna har idag helt ändrat karaktär. Intressant, men också skrämmande är att flera av de rörelser där man kanske klarast tog avstånd från ”världen” idag är liberalare än huvudfåran av kyrkan. På något sätt kom det en motreaktion mot det som endast var mänskligt. Då man aldrig fann friden och glädjen i Jesus Kristus kom inte heller några Andens frukter. Verksamheten som aldrig riktigt förde till Jesus fortsätter ännu men man är nu i det andra diket.

Det gick som för prästens lilla kråka som aldrig riktigt hölls på vägen, det slank hit och dit men man hittade aldrig riktigt vägen och man blev aldrig rotad i den saliggörande tron på Jesus Kristus. Felet var inte Johannes döparens, felet var inte hos Wilhelmi Malmivaara. Någonstans blev det ändå fel.

Därför får vi alltid granska oss själva och kristen verksamhet. Vill vi verkligen föra människorna till Jesus eller talar vi bara om honom.

Ro för själen

Jesus uppmanar de som arbetar, sliter, är trötta och tyngda av bördor att komma till Honom. Han ska ge dem vila.

"Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt."

Jesu kors ger ro för själen. Korset uppenbarar Guds nåd och själen får vila.

Bilden från dagens "söndagsskola"

Den rätte Herden

I dag har jag fått sitta på skolbänken. Jag gladdes över att det första temat handlade om just den gode Herden, den rätta Herden. Det blev en intensiv dag och mycket finns det att tugga.

Vi fick också höra att en ond herde samlar människor runt sig själv men att en god och trogen herde vill föra människorna till den gode Herden, han som givit sitt liv för fåren.

Onda herdar

Men ni tog inte hand om hjorden. De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som gått vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan ni härskade över dem med hårdhet och grymhet. De skingrades, eftersom de inte hade någon herde.

Genom Hesekiels mun straffar Gud Israels herdar. De hade glömt att de skulle ta hand om jorden och tog endast hand om sig själva.

"Hör därför Herrens ord, ni herdar: Så säger Herren Gud: Se, jag är emot herdarna och ska utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst. Herdarna ska då inte mer kunna föda sig själva på detta sätt, för jag ska rädda mina får ur deras gap så att de inte blir föda åt dem."

Tänk om de här orden skull ljuda på ett kyrkomöte, på ett biskopsmöte eller varför inte på ett predikantmöte. Guds ord kan vara isande hårt när det ljuder till straff för att leda till bättring.

Men sedan visar Guds ord den gode herden: De förlorade ska jag söka upp, de som gått vilse ska jag föra tillbaka, de sårade ska jag förbinda, och de svaga ska jag stärka. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska ta hand om dem med rättvisa.

I januari 585 före Kristus

Den 15 januari 585 år före Kristi födelse kom en flykting från Jerusalem till Hesekiel med det tunga budskapet: Staden har fallit, Jerusalem är intagen.

Sanherib förmådde det inte, men Gud hade låtit "sin tjänare Babylon" straffa staden. Prästen Hesekiel hade en tid varit stum. Han hade redan i tolv års tid varit präst åt Gud vid älvarna i Babel. Sången hade tystnat.

Hesekiel berättar:
På kvällen före flyktingens ankomst hade Herrens hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.

Gud sade till Hesekiel :Och se, du är för dem som en som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem.

Men när det kommer – och se, det kommer – då ska de inse att en profet har varit ibland dem.”

Gud hade valt att öppna folkets ögon med hård hand. "Då ska de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla avskyvärda ting de har gjort."

I tider av välgång är det svårt för människor att ta till sig orden om Guds helighet. Man vill inte höra att Gud hatar synden för solen lyser ju över både onda och goda.

Småningom försvinner skillnaden mellan Guds folk och världens barn. Ibland går det så att Guds folk lever "värre" än världens barn. Ändå tror man att man skall "ärva landet" fastän man missbrukar Guds nåd och trampar den under sina fötter.

Så hade det gått i Israels land och nu hade Jerusalem fallit. Men bland de fångna vid Babylons floder reser Gud upp sin profet, prästen Hesekiel.

Gud vill ingen syndares död

Profeten Hesekiel hör Guds röst: säg till Israels hus: Ni säger: ’Våra brott och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?’

Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva.

Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?

Vad vill Gud säga genom domen över Nineve?

Nahums bok är på så vis intressant att Gud på förhand ger en detaljerad profetia om Nineves fall. När Nahum får budskapet från Herren är Assyrien som mäktigast och inget tyder på att rikets huvudstad snart skulle falla.

Staden Nineve hade fått känna hur Gud är god och en tillflykt i nöden då staden skonades då man omvände sig till Herren vid Jonas predikan.

Men nu får staden höra att den är inget värd, den har blivit befunnen för lätt. Sådan är människan och folk och länder då man föraktar Guds nåd och avfaller från honom.

Gud tvingar aldrig någon. Men han dog själv för att frälsa och rädda människosläktet. Hos honom finns räddningen och frälsningen, den finns i Jesus Kristus, endast i Honom.

Gud hatar synden, men hans kärlek till syndaren är så stor att han räddar den som flyr till nåden i Kristus. Utanför Kristus finns inget liv, ingen räddning när nådens tid tar slut.

Nineve hade fattat nåden. Man hade erfarit Guds godhet, men senare vänt honom ryggen.

Varför sände inte Gud Nahum till Nineve? Nahums budskap gavs troligen endast till Juda.

Evangeliet erbjuds alltid idag. Gud ger aldrig några löften till avfall. Då sanden i timglaset runnit ut är det domens tid.

Då kan ingen, inget bestå som inte är inympat i Kristus.

Nineves synder

Nahum nämner Nineves synder, lögn våld och stölder. I Nineve flödade också otukten och häxkonster. Man dyrkade krigsgudinnan Ishtar med lössläppta ritualer. Man torterade sina fångar.

Stadens ledare hade tänkt ut ont mot Herren. Kung Sanherib och hans tjänare Rab-Shake hädade Gud då de belägrade Jerusalem år 701 f Kr.

Rab-Shake hade stått i Jerusalem och ropat högt på judiska: "Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.

Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 

Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand?

Kort därefter hade Herrens ängel slagit 185 000 man I assyriernas läger. Sanherib hade vänt tillbaka till Nineve där han hade blivit dödad av sina egna söner år 681 medan han offrade till sina avgudar.

Väckelsen i Nineve hade verkat högst 50-100 år. Runt 150 år efter att väckelsen räddade staden på Jona tid ödelades staden slutligen av Babels konung.

För 150 år sedan drabbades Nordens länder av svår svält. Folket sökte Gud och mäktiga väckelser drog fram. Idag eskalerar avfallet och man hånar Gud och hans ord.

Bibelns ord och Bibelns berättelser ger perspektiv. Vi får be:

Herre förbarma dig!

Guds vrede

Om Guds vrede skriver Nahum:

Bergen darrar för honom
och höjderna smälter.
Jorden bävar för hans ansikte,
världen och alla som bor där.

Vem kan bestå inför hans harm,
vem kan uthärda
hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
och klipporna spricker
inför honom.

Guds vrede är en realitet på samma sätt som hans förlåtelse i Jesus Kristus. I Uppenbarelseboken läser vi: Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod. Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind.

Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Nineve kunde inte bestå när Guds vrede drabbade staden. Nahum kommer nu med isande ord över staden: Medan Gud visar sin nåd över Juda lyder domsorden över Nineve:

Men om dig, Nineve,
har Herren befallt:
”Inga efterkommande
ska bära vidare ditt namn.
Ur dina gudars hus
ska jag utrota alla bilder,
både snidade och gjutna.
Jag ska göra i ordning en grav åt dig,
för du är ingenting värd.

Men för Israel ljuder ljuvliga ord:

Se, över bergen kommer
glädjebudbäraren
som förkunnar frid.
Fira dina högtider, Juda,
uppfyll dina löften,
för den onde ska inte mer
dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.

Herrens tålamod med Nineve

Herrens ord kom till Jona, Han sade:”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.”

När ondskan når en viss nivå måste Gud reagera. Och Gud gör inga misstag. Vi minns hur han undersökte hur det förhöll sig med Sodom: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. Därför tänker jag gå ner och se om de har gjort så som i ropet som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.”

När Herrens ord för andra gången kom till Jona sade han: ”Bryt upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.”

Då bröt Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar ska Nineve förstöras"

Liksom Nimrod var en väldig jägare inför Herren var hans stad en stor stad inför Gud. Nineve var tre dagsresor lång och Jesus uppstod på den tredje dagen.

Efter att Nineve räddats då folket gjorde bättring sade Gud till Jona: Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?”

Ja Gud bryr sig. I Nahums bok läser vi sen:  Herren är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
Herren har sin väg
i storm och oväder,
och molnen är dammet
under hans fötter.

Boken med Nahums syn

Nahums bok är en profetia om Nineves undergång. Namnet Nahum betyder tröst och han får sin syn på 600-talet före Kristus. I vår bibel har vi alltså boken om Nineve, boken med Nahums syn.

Det är en tröst för Guds folk att den grymma staden som grundades av upprorsmakaren Nimrod gick under. Guds ord uppmanar oss att glädjas över att Gud straffar ondskan.

När Johannes senare får höra profetian om Babylons undergång hör han en röst från himmelen: Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt den och gett er upprättelse." I staden fanns blod av profeter och heliga och alla som slaktats på jorden.

Nimrods rike hade sin början i Babel och han drog senare ut och byggde Nineve i Assyrien. I krönikeboken läser vi att Nimrod var den första som fick stor makt på jorden.

När Mika får profetian om Messias som skulle födas i Betlehem läser vi:

Och han ska vara vår frid.
När Assur stormar in i vårt land
och tränger in i våra palats,
då ställer vi upp sju herdar
mot honom,
åtta furstar ur folket.
Och de ska beta av Assurs land
med svärd
och Nimrods land
ända in i dess portar.

Ytterst är det alltså Jesus som segrar över ondskan. Vi får glädjas över hans seger.

Herren är god

I Nahums bok möter vi orden: Herren är god, en tillflykt på nödens dag, han känner dem som flyr till honom.

I följande vers står det skrivet: Men med en störtflod förintar han platsen där Nineve står, och mörker förföljer hans fiender.

Liksom Demas övergav Herren hade Nineves folk nu övergett Gud. Herren är en tillflykt för de som flyr till honom. Men att överge Gud leder aldrig till välsignelse.

Kärlek till världen

Dagens bibelvers (bilden) var en av de verser som jag inte fäste mig så mycket vid. Jag läste den snabbt och satte den åt sidan. Senare blir den ändå levande.

Då jag idag körde en litet längre sträcka i mitt arbete lyssnade jag till Jukka Norvantos undervisning om Kolosserbrevet. När Paulus till sist i brevet för fram dyrbara hälsningar från sina medarbetare så för han också fram hälsningar från Demas. Han var en av de som i Kristus dött bort från världens makter. Brevet är skrivet cirka år 60 efter Kristus.

När Paulus fem till sju år senare skriver sitt sista brev en stund före sin martyrdöd i Rom cirka år 67 efter Kristus blir också Demas nämnd vid namn. Men nu framförs inga varma hälsningar utan en kall vind blåser genom brevet då Demas nämns. Aposteln står inför döden men Demas har övergett honom. Demas hade fått kärlek till världen. Den kärleken hade gjort att han lämnat arbetet i evangeliets tjänst och rest till Tessalonike.

Jesus själv säger att ingen kan tjäna två herrar. Ingen kan tjäna både Gud och Mammon, den här världens furste. Demas hade börjat älska världen. Han hade fått förakt till de som levde i Kristus och lämnat den gemenskapen.

Aposteln nämnde också Markus. Ta med dig honom hit, han är till god hjälp i min tjänst skriver Paulus. Själv tänkte alltså Paulus tjäna Kristus här nere ända tills bödeln tar hans liv. Paulus hade en gång blivit besviken på den unge Markus då han avbrutit en missionsresa. Men Markus hade inte kärlek till världen. Han hade fått nya krafter.

I sitt evangelium återger också Markus Jesu ord: Om någon vill följa mig, ska han ta sitt kors och följa mig. Vidare återger han sin Herres ord: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ. ”Den som skäms för mig och mina ord i det här trolösa och syndiga släktet, honom ska också människosonen skämmas för när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna.

Jesu vänner behöver inte skämmas för Jesus. Den här världen vill att vi skall göra det och överge Jesus. Han som gett sitt eget liv som ett lösen för vår synd och trolöshet. Han vår Herre får vi tjäna. Han ger också själv kraften att bära de små kors vi bär så länge vi vandrar genom den här världens riken.

Ett fritt evangelium

En förkunnare sade att om man aldrig predikat evangeliet så fritt att det kan missförstås eller misstolkas har man aldrig förstått vad evangelium innebär.

Kanske vi ibland frestas att lägga tillägg till evangeliet då vi är rädd att budskapet skall missförstås. Förr talade man om nådetjyvar. Men Evangeliet är ändå helt och hållet Guds kraft. Han ser nog och vet samt tar ansvar för de som missbrukar nåden och trampar den under sina fötter. Evangeliet är alltså en Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

Aposteln skriver till Timoteus:Vår Herres nåd överflödade med tro och kärlek i Kristus Jesus. Det är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla, att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste!

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken.

En morgon rusade en äldre man in på kontoret då vi hade ett arbetsmöte. Litet föraktfullt sade han- har ni bönemöte?

Senare ringde han och bad om ursäkt för hur han trampade in och var klumpig. Då först förstod jag att kommentaren var en pik avsedd för mig. Den gamle lider ibland av minnesluckor så jag tänkte att han faktiskt råddade.

Jag tänkte senare att är det kanske litet så Gud här i nådens tid ser på en stackare som inte inser att även han behöver Guds nåd. Han förlåter och manar på nytt, gång efter gång.

Nog är det så att bönemöten och sammankomster ofta föraktas här i tiden. Ändå bjuds evangeliet ut och helt fritt. Även för den som småler åt de samlingar som Guds folk har står nådens dörr ännu öppen.

Kristus kom till världen för att frälsa syndare. Må vi då som aposteln inse att även vi som predikar om Guds nåd själva behöver samma nåd. Då blir evangeliet verkligen fritt. Då går det ut över bygden och Herren Gud själv verkar så att det inte återvänder fåfängt.

Även under ett arbetsmöte har vi nog tid att skänka en suck till Gud. Således var det ingen förolämpning. Arbetsmötet blev ett bönemöte..