Brudgummens vän

Jag har några dagar funderat över uttrycket "Brudgummens vän". Johannes döparen använder det uttrycket. Brudgummens vänner gläds över den himmelska brudgummen Herren Jesus. Vilken vän vi har i Jesus sjunger vi i en sång.

I en annan sång sjunger vi: minns din trofaste vän, hur på Golgata än, han för synderna döden där led.

Även på korset ber han. Han ber att du och jag skall ta emot försoningen. Synderna ber han inte för, de sonar han och då han tar dem på sig, då finns de inte mer. Han för dem bort, ner i jordens inre, glömskans hav, det bottenlösa havet.

Ja han ber. Även du i den bönen var med!

Som brudgummens vänner, som brudens vänner, som brudparets vänner fick vi delta i en bröllopsfest igår.

Det var en varm och fin bröllopsfest. Då jag försöker beskriva den kommer närmast ordet himmelsk i åtanke. Jo, det var något himmelskt på bröllopet.

Kristus var med. Vigselprästen Albert sade om jag minns rätt, att Kristus vill vara med. Ja, om Kristus vill vara med så är han också med.

Då blir det himmelskt, då Jesus, han som är Kristus, Guds son, Gud, världens skapare är med. Vad gör han då?

Jo, han gör allting nytt, då det är hans tid, Guds tid.

Bilden är från en annan kyrka. Då Kristus är i en kyrka blir det Kristi kyrka. Då Kristus träder in i en församling, då blir det Kristi församling. Då Kristus förenar brud och brudgum, blir de två ett.

Vilken mäktig Gud vi har. Honom får vi tacka!