Guds nåd har
uppenbarats
När jag vaknade hade jag en mening som snurrade i bakhuvudet. ”Skälvande
inför Guds Nåd”. Finns den i någon sång, eller var används uttrycket?
Guds nåd, alltså Jesus. Kanske det är bra att vi någon gång riktigt får kapitulera
inför Honom, den uppståndne? När jag har läst om de rädda lärjungarna har jag
varit litet förundrad. Kanske jag rentav sett ner på dem. Jesus måste ju
tillrättavisa dem.
Paulus skriver till sin medarbetare Titus.
”Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den
fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället
leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi
väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska
träda fram i härlighet. ”
”Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och
rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.”
Jesus tillrättavisar oss ibland. Det sker genom ordet, men ibland med en
viss fördröjning. Men han lyfter även den skälvande. Han ger nytt mod.
Paulus sade ännu till Titus: ”Så ska du tala, förmana och tillrättavisa
med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.”
Guds ord håller, det är skarpare än ett tveeggat svärd. Det krossar,
styrker och lyfter. Ordet vill inte lämna oss i ljumhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar