"Låt mig en arbetsman bli i din vingård" ljuder en mening i en sång. Ordet behöver ännu sås ut. Ja fastän det är som Paulus skrev att människans tunga är giftig o.s.v.
Ordet i sig är skarpt, ja skarpare än något tveeggat svärd. Det tränger igenom och det åtskiljer själ och ande, märg och ben. Det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.
Men ordet är även mina fötters lykta och ett ljus på all min stig. Och om inte Jesus finns i ordet blir det endast en ljudande malm, en klingande symbal.
Det fanns intressanta samband mellan de olika delarna i Henrik Perrets bibelläsningsplan igår. Förutom Rom 3, var det också Jesaja 58 och 2.mos. 31.
I moseboken berättas om hur Gud kallat konsthantverkaren Besalel. Honom hade han fyllt med sin Ande.
Han får tillsammans med en annan medhjälpare bygga nådastolen och arken. Ja strax innan lagen ges på Sinai.
Guds Ande lyfter fram denna nådastol, Herren Jesus ur det skapaste ord. Här finns mycken symbolik, mycket att tugga.
När förbundsarken drar fram är den fylld av lagens tavlor, Arons stav som grönskade och Mannat. Men över allt finns en nådastol, över vilken heliga keruber vakar.
Keruber med heliga vingar, en nådastol som inte skall skymmas..
Tack gode Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar