Evighetens kyrka

Det är vilodag, Herrens dag. Över jordens vidder ringer kyrkors klockor. Klangen kallar till Gudstjänst. Guds folk kallas att höra hans röst.

Rösten från himmelen ljuder "Träd in att se och smaka, hur ljuvlig Herren är". Men jorden är fylld av allt annat, så glädjelöst och tomt.

Evighetens kyrka, kyrkan där Lammets bröllop firas, hur ser den ut? Evighetens klockor kallar till bröllopsfest. Klangen går över slagfält, fängelsehålor, köpcentrum och konungars palats.

Knopparna spricker, försommarens färger är klara. Kyrksalen är beredd, platsen för bröllopsfesten pyntas, borden dukade och namnen är skrivna.

Evighetens kyrka, den boning som träder fram, när klockan kallat den sista gången, då klangen övergår i basunens ljud som ljuder över jorden.

I himlarymden, ovanför en jord som står i brand samlas bröllopsgästerna. Då är det Evighetens morgon. Brudgummen Kristus träder fram. Brudgum och brud förenas inför Herren Gud.

Gud, låt mig få se Evighetens kyrka. Gud låt mig få stå där inför det himmelska altaret. Gud låt mig en gång då höra rösten.

Gud tills dess, låt mig få vittna om dig!