Värme genom ordet

På vägen till himmelen är Guds ord vår ledstjärna. Guds ord ger också den värme och näring vi behöver för att tron inte skall slockna. Om trons lampa slocknar blir det kallt.

Ett hus har också en värmekälla. Om pannan stannar blir det småningom kallt. Då hjälper det inte att det finns olja. I morse då jag kom in i ett hus var det kallt.

Ingen var hemma, nu har pannan nog slocknat tänkte jag. Jag sökte brytaren och fann den. Inget hände ändå. Jag väntade en stund, men inget liv. Slutligen efter några besök började pannan gå och småningom började den också producera värme.

Gud har inte bråttom hörde jag i en predikan, innan jag körde. Han låter sitt ord bli utsått. I sinom tid bär det frukt och väcker tro, ger värme, liv och glädje.

Den onde däremot har bråttom, han vet att hans tid är kort, förkunnade samma lugna röst.

Det är nog sant måste jag konstatera. På morgonen råkade jag se några andra inlägg på Youtube. Predikanten hoppade, studsade och även ylade. Sedan skulle de som ville tro, be en frälsningsbön.

Det var en frampressad tro. Det mesta byggde på frampressade känslor och förkunnarens, ja även församlingens stora ego. Sedan när vinden blåste däröver var allt borta. Endast falskheten, sveken och de öppna såren lämnade kvar som bittra minnen.

Allt det falska, allt som bygger på människan faller efter en tid. Törne och tistel och motgångar kväver i sinom tid.

Men kvar finns ännu Herrens Nåd. Den stilla susningen. Predikan om förlåtelse för Kristi skull, i Jesu namn och blod. En frälsning grundad på Guds Ord, på försoningsverket på Golgata kors.

Gud har inte ändrat sig. Värdens synd är försonad. Ordet väcker tro, predikan väcker tro.

Det som är grundat på Herren Jesus och hans verk, det består. Ja även om det stormar. Även om värmen ibland känns långt borta.

Otro

Gud har gett oss en möjlighet att få en personlig relation till honom genom att tro på hans son Jesus Kristus.

Den som säger sig tro på Gud, men förnekar Kristus lever i otro. Han tror inte på himmelens Gud, den ende sanne Guden.

Otro och synd är egentligen samma sak. Synden skiljer oss människor från Gud. Synd är inte endast det att vi gör fel.

Synden i oss är ett medfött tillstånd. Synden kom in i världen vid syndafallet. Då vi ifrågasätter Gud och hans vilja gör vi synd. 

Det är synd att försöka klara sig utan Gud. Därför är egenrättfärdigheten en stor och ful synd.

Varför är det så svårt att underordna sig skaparen? Varför vill människan bestämma vad som är rätt och fel utan att fråga Gud.

Syndafallet var inte en engångsföreteelse utan gång på gång vill människan vara sin egen Herre. Vi vill inte underordna oss Gud.

Ja det är otro att att inte tro och förlita sig på Gud och den han har sänt, Jesus.

Otro och tro är motsatser.

Tron kommer av predikan

Jag fortsätter med min intressanta bok..

Hur kommer tron in i en människas liv? Hur kan tro födas i en människa? Paulus svarar att tron kommer av predikan.

Vi kan aldrig förknippa tron med något slags metod eller formel. Vi kan inte predika. Gör si, eller så, så kommer Gud att uppfylla dina önskningar.

I stället kommer tron till oss när vi lyssnar till Guds tilltal. Guds ord är levande och verksamt. Guds ord är ett skapande ord. Allt som existerar i universum har på något vis kommit till genom Guds tilltal.

Tron kommer av predikan och predikan genom Kristi ord. Därför bör vi umgås med bibelordet och förkunnelse som förmedlar vad Gud uppenbarat i sitt ord.

Personlig tro

Tron har alltså en objektiv sida som grundar sig på Guds löften. Den frälsande tron är ändå alltid personlig i och med att trons gåva tas emot.

Tron är på så vis en livsinställning, en aktiv vilja. Kristen tro är en tro på Jesus som Herre, Jesus som Gud uppväckt från de döda.

Kristen tro kretsar kring Jesus och hans död och uppståndelse. Tron kan beskrivas som en relation. En personlig relation till Gud genom hans son Jesus Kristus.

Jesus är ju en person med egenskaper och värderingar. Därför får också tron ett specifikt innehåll. Därför kan Jesu bror Judas tala om den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga.

Tänk att vi likt Paulus kan ropa ut: Jag vet vem jag tror på.

Tro stavas beroende

Jag läser en bok av Olof Edsinger. "Tro stavas beroende" Olof skriver att även utifrån Romarbrevet kan vi definiera tron som en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting, som man inte ser.

Grunden för tron är ett löfte från Gud själv. Tro handlar inte om livlig fantasi, utan att lita på att Gud alltid håller vad han har lovat.

Det är det som ger Bibelns budskap om tro, tryggt för oss kravtyngda människor.

Ett mörker över hela landet

På den dagen då Jesus dör för min skull, för mina synders skull, kom det vid 12-tiden ett stort mörker, som täckte hela landet.

Mörkret räckte till kl. 15 då Jesus, Guds son dör. Jesus ropar "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig."

Då Jesus dör skakar jorden och klipporna rämnar. Förhänget i templet brister i två delar, uppifrån och ända ner. Gravarna öppnas och många avlidna heliga får liv i sina kroppar.

Efter Jesu uppståndelse går de ut ur gravarna och visar sig för många i Jerusalem. Jesus är alltså ändå den förste som går ut ur sin grav.

Det är sådana krafter i rörelse, som inte synts sedan Gud skapade himmel och jord. Ja egentligen det största som hänt någonsin, då det nu för människan öppnas en väg till himmelen.

Vi syndiga människor får liv i våra kroppar. Ett evigt liv. Löften om en ny kropp på uppståndelsens morgon. Framtill dess bär vi det eviga livets hopp i vår bräckliga jordiska hopp. Men det är ett hopp, som aldrig kan slå fel, för det vilar på Guds ord och Kristi verk.

2000 år senare på långfredagen får en präst och en biskop ge ut sitt budskap i en liten tidning, på en liten ort, i ett litet land.

Vad finns att berätta. Jo, vi skall arbeta och ta ansvar för miljön. Samma budskap av både prästen och hennes biskop. Var det allt?

Ser vi att vi går in i en tid då stenarna talar? Det som Paulus vittnade om i nya testamentets morgon uppfylls nu inför dina och mina ögon.

 "Skapelsen suckar och våndas och väntar på Guds barns förlossning" Medan Guds ord och korsets budskap förvrängs.

Människan och hennes frälsning får ge vika för ett urvattnat evangelium.

Istället för att predika om frälsningen i Jesu blod, om Jesu uppståndelse till vår rättfärdighet, talar man främst om den jord som ändå en gång skall vikas ihop som en klädnad.

Sången om Kristus, sångens budskap förändras. Men på Golgata kulle lyser ändå segerns sol så mäktigt.

Den tändes där den stora dag då Jesus segern vann. Tröttna inte att tala om korset. Upphör aldrig att tala om försoningen. Visa på den öppnade vägen.

Vägen till frälsning i och genom Jesu blod. Jesus får aldrig bli endast en förebild. Han är vårt liv, vår hälsa, det eviga livet.

Redan här och nu denna soliga dag och en gång i en ny värld. På en ny jord, under en ny himmel. Där var endast rättfärdighet bor.

"Tro när det mörknar på färden. Solen ej slocknat har. Blott några timmar och sedan strålar en morgon klar"

Fullbordan i Guds rike

Medan mörkret sänkte sig firade Guds folk nattvard på skärtorsdagskvällen. Mina tankar gick till den stora nattvarden i himmelen. Hur kommer det då att vara?

En gång håller Jesus måltid med sitt folk i himmelen. Det är säkert ett förunderligt tillfälle. Under vandringen till himmelen har människor  genom seklernas lopp fått del av Kristi blod och Kristi lekamen.

En gång samlas den skaran med Jesus där hemma. Då blir det inte mera mörkt där ute. I ett evigt ljus, med nya kroppar får vi en gång se och uppleva det. Allt får sin fullbordan där hemma.

Död från synden, leva för Gud

Paulus uppmanar de kristna i Rom att se sig själva som döda från synden, men i ett liv för Gud i Jesus Kristus.

I den jämngråa lunken i vardagen känns orden kanske inte så verkliga. Ändå är Herren nära. Det är gott att få stanna en stund inför stilla veckans budskap.

Ensam kämpade Jesus de tunga dagarna. Vad är då våra gråa stunder mot Guds kamp. Den kamp som Jesus kämpade öppnade för oss vägen till en himmelsk fröjd.

För dig, för mig. Herren är nära. Jag har bett för dig säger Jesus åt Petrus. Även för dig ber han nu. 

Vi påminns om den dödskamp som han utstod för vår skull.

Men han lever. Han ber. Han är nära.

Pånyttfödd genom Ordet

Jag har funderat en del på uttrycket "nådens ordning" En man menade att jag bör predika om nådens ordning. Olika teologer och grupper har sin "färdiga modell". Jag tror inte riktigt att predikan utgående från dessa antaganden, modeller, eller rentav krav är till så stor välsignelse. 

Jag vill nog tro så enkelt att det är predikan av Guds ord, med tyngdpunkten på vem Herren Jesus är som det handlar om. Ordet om Jesus, Guds Ord. 

Petrus skriver i sitt första brev: Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Jesus säger, den som inte blir född på nytt (född från ovan) kan inte se Guds rike. Då Nikodemus inte förstår hur det går till fortsätter Jesus: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.

Vidare, det som är född av Anden är ande. Senare kommer Jesus till det som vi kallar lilla bibeln, alltså att den som tror på Guds Son har evigt liv.

Visst, jag vet att det finns en nådens ordning. Vi predikar att människan blir frälst av nåd, genom tro, utan gärningar, för Kristi skull.

Den som tror får fortsätta att tro. Den som fallit i otro får omvända sig till Jesus och tro och följa honom.

Ordet Guds ord, evangelium som predikas i Kristi Kyrka föder, väcker och även förökar tro.

Så långt mina tankar den här gången..

Luther skriver visst så här: Jag tror, att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro, såsom han kallar, församlar, upplyser och helgar hela kristenheten på jorden.

Människan kan inte själv medverka till trons tändande, eftersom hon i sitt oomvända tillstånd är andligt död. 

Sann och falsk vishet

Jakob skriver: Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande.

Men bär ni bitter avund och rivalitet i ert hjärta ska ni inte skryta och ljuga i strid med sanningen. En sådan vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig och demonisk.

För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska.

Visheten från ovan är ren, fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 

Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

En kraftig varning

Franz Pieper kommer i boken "Kristen dogmatik" med en kraftig varning. "Varje uppenbar och dold förvrängning av ordningen mellan rättfärdiggörelsen och helgelsen kännetecknar skriften som fördärvlig blindhet och dårskap.

Bibeln lär oss att två saker blir resultatet i varje särskilt fall, då gärningarna ställs framom rättfärdiggörelsen.

För det första når man rättfärdiggörelsens raka motsats, nämligen förbannelsen (Gal 3:10 och framåt).

För det andra når man också helgelsens och de goda gärningarnas raka motsats, nämligen att synden ökas.

Antingen låter man helgelsen och de goda gärningarna stå som frukter av tron på Evangelium, eller så uppstår de aldrig. 

Den som inte tror på rättfärdiggörelsen genom tron utan lagens gärningar står fortfarande under lagen.

Lagen avsätter inte synden från dess tron, den gör endast synden levande. Lagen skapar inte helgelse utan antingen skrymteri eller förtvivlan.

Den som inte står i tron på Evangelium, d.v.s. som inte blivit rättfärdig inför Gud utan lagens gärningar regeras inte av den Helige Ande utan av djävulen.

Han gör inte Guds vilja, utan han tänker, vill och gör vad djävulen verkar i honom.

Allvarliga ord. Var och en må rannsaka sig själv först, men i vår väckelse har ofta uppstått grupper som i falsk nit slår och söndrar, samt även terroriserar församlingar. 

Av frukterna känner man trädet.

I Guds paradis

"Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis"

En kort mening med ljuvliga löften. Åt den som segrar. Vem är de som segrar och hur segrar de.

Paulus skriver: men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Trosvisst förkunnar Paulus att inget skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus.

Men den gamle ormen då, han som blev nerkastad med sina änglar, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.

Någonting skedde som begränsade hans makt.

"De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord."

Under en tid och tider och en halv tid finns en plats beredd i öknen. En plats med skydd från ormen, ett uppehälle, en egen plats.

En plats där Kristus är och verkar ända tills den dag då han kommer på himmelens skyar. Lammets blod som runnit, budskapet, vittnesbördet om Jesus.

Utvald till seger, men endast i och genom Kristus. Bevarad, men endast i och genom Kristus.

Och slutligen buren på örnevingar av nåden till Guds paradis. Där livets träd står. Kan du känna en försmak av frukten från livets träd? Har du kvar kontakten till Jesus. Han, den första kärleken i vilken du är utvald.

En vers för förra måndagen. En vers med ljuvligt innebörd. Tack Gud för den. Allt har sin tid. Vilken kärlek!

Kan du fatta det här i syndens land?

Medan sången ljöd i bakgrunden fick vi som avslutning på bibelhelgen fira Herrens Heliga Nattvard. "Fri från synden är Kristi brud". Under två dagar hade vi fått höra om Kristus. I nattvarden fick vi ännu del av hans kropp och hans blod.

I skriftetalet hade Herren Jesus ärende till oss. "Det har jag emot dig att du övergivit din första kärlek. Församlingen i Efesus hade uthålligt kämpat för tron. Men den första kärleken hade övergivits.

Långt före hade Kristus friköpt dem till sina barn. Kristus hade älskat dem med en evig kärlek. Den kärlek i vilken de var utvalda före världens grund, var den kärlek som skulle föra dem in i evigheten, som Kristi egna.

Efter ett långt liv i kamp mot synd, djävul och värld kan trons fokus flyttas bort från Kristi verk. Vänd om och gör dina första gärningar.

Mina tankar gick drygt 20 år tillbaka i tiden. Under ett vintermöte i Pedersöre kyrka gav Gud mig under predikan en förnimmelse av Kristi verk.

Kanske första gången efter barndomen fick jag då nåden att få känna att det är fullbordat. Kristi verk räcker.

Den kvällen var en förunderlig kväll. Det berodde inte på något i mig själv, inte att jag lyckats, inte att jag i bikten bekänt alla synder. Nej, endast det att Gud genom ordet förklarat Kristi kärlek till mig.

På dessa känslor kunde jag naturligtvis inte bygga. Men visst är det gott att ibland få förvissning om att trons ankare inte är i mitt eget hjärta utan i det Kristus gjort för min och hela världens skull.

Alla dessa år du får leva som Kristi efterföljare är en stor nåd. All kamp mot synden är en stor nåd. Att i hjärtat få känna förakt för villolära är en stor nåd, att predika om Kristus är nåd. Att få nåden att se att villolärares gärningar är fruktansvärda är stor nåd, ja det är även nåd att få hata de gärningarna (Nikolaiternas).

Men den nåd som bär hem är att Gud kallat dig i och i genom Jesus Kristus. Ja det är nåd att få omvända sig från allt eget, alla prestationer, all kamp, allt arbete som börjat skymma Guds kärlek i Herren Jesus.

Ibland, under korta små stunder får vi känna och fatta det här i syndens land. Det ger en längtan, en tacksamhet, ja även en ödmjukhet som inte är falsk. Gud ger reskost på vägen hem, manna från himmelen för dagar i öknen.

Ja var dag ny nåd, ny manna, ända tills vi äter av det nya landets säd.

Moses är där!

Som liten var jag ledsen över Moses hårda öde. Han var en mycket ödmjuk man. Han var utvald av Gud till att leda folket till Kaanans land, men han fick själv inte komma ditin. Från berget Nebo fick han skåda in i det utlovade landet, men han fick aldrig sätta sin fot där.

För ett enda misstags skull. I allt var han lydig Gud efter sin kallelse, förutom att han tvärtemot Guds befallning slog klippan. Sådan är lagens väg. Felar du i något, så är du skyldig i allt.

Men Moses hade en ledare i sitt uppdrag. Kristus var den som gick före och för Kristi skull blev Mose frälst. Han fick komma in i det himmelska Kaanan. Bibeln vittnar mäktigt om hur Mose och Elia fick diskutera med Herren Jesus där på det heliga berget.

Stunden var då kommen. Jesus skulle uppfylla det sista som lagen och profeterna vittnat om. Han skulle dö försoningsdöden och han skulle uppstå till vår rättfärdighet. Ja även för Moses skull. Mose fick se honom som han trodde och förlitade sig på. Han som inte var bristfällig och förstörd av syndafallet.

Herren Jesus, vägen, sanningen och livet.

Bibelns röda tråd

I kväll påbörjades undervisningsserien "Bibelns röda tråd" i bönehuset. Det var ett välsignat tillfälle. Att försöka återge något ger inte rättvisa åt tillfället.

Därför utgår jag från hur det berörde mig. Om jag kort sammanfattar: Jag blev en syndare. Inte någon liten syndare, utan en total syndare.

Gud valde ändå att ge syndare en möjlighet. Kristus är den möjligheten. Kristus, om honom berättar bibeln. I bokrullen är det skrivet om honom.

Därför finns det en möjlighet för syndare att bli frälsta. I Kristus duger jag inför Gud, på grund av Kristi rättfärdighet.

Det är stort. I Kristus är jag kallad. Han kallar syndare. Himmelens dörr står öppen även för mig. Tack käre Fader att du ledde och leder mig gång på gång till Kristus.

Ett himmelskt paradis står berett. Dörren till det jordiska paradiset stängdes vid syndafallet. Men det nya Jerusalem, himmelens paradis är ett mål, dit jag för Kristi skull skall få komma.

Lyft blicken!

Lovsången

Efter att Jesus instiftat nattvarden sjöng han lovsången med sina lärjungar. Därefter gick de ut till Olivberget.

Jag har ofta funderat vad det var för en sång. Den finner vi i Psaltaren, den börjar från psalm 115 och slutar med psalm 118. Den sjöngs alltid i slutet av en judisk påskmåltid. Jesus hade sjungit den många gånger, nu var det den sista.

Vad ingår i denna lovsång? Bland annat "evig är hans nåd" "Detta är dagen som Herren gjort, låt oss jubla och glädjas i dag"

Betesda

Vid en av judarnas högtider gick Jesus upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda.

Betesda Hebreiska för "nådens hus" eller "strömmens hus", en bassäng som då och då fylldes på av en underjordisk källa med periodiskt flöde.

"De väntade på att vattnet skulle börja svalla. En ängel steg nämligen ner i dammen ibland och satte vattnet i svallning, och den förste som kom i efter att vattnet börjat svalla blev frisk från den sjukdom han hade."

Dammen har fem pelargångar och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.

Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 

Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: "Vill du bli frisk?" 

Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig."

Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd och gå!"  Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.

Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig." 

En intressant och innehållsrik text, en av Kurts texter.

Tankar om Gud

Då jag vaknat tidigt har jag läst en hel del olika skrivelser, olika människors tankar om Gud och tron på Gud.

Olika skrivelser, olikartad tro, olika vägar till Gud skulle någon kanske säga. Bibeln talar ändå om den tro som gavs åt de heliga.

Judas däremot skriver i sitt brev, att han fann det nödvändigt att skriva och mana oss att kämpa för den tro, som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.

Judas skriver att trots sin iver att skriva om vår gemensamma frälsning så skriver han om den tron som överlämnades åt de heliga.

Judas uppmanar de Kristna att bygga upp er själva (varandra) på er allra heligaste tro.

Det finns alltså en tro som håller. Varför skulle jag då tro på något annat. Det finns så många självutnämnda trosexperter idag.

Man skriver med fina ord, men det håller inte, då det prövas mot Bibelns ord.

Herren Jesus, sann Gud, sann människa, korsfäst och uppstånden för min och din skull. Det räcker, honom vill jag lära känna allt närmare.

Var kan jag då lära känna honom om inte i ordet om Honom i den heliga skrift. Jag behöver och skall inte försöka finna någon ny, eller egen tro. Tron kommer från ovan, från Gud.

Gud har överlämnat en tro till de heliga. Du som fått del av denna tro, håll fast vid det du har.

Tänk att det finns något som är fast och tryggt i en orolig och föränderlig värld: Tron på Herren Jesus, vägen till Himmelen. Då jag tar emot denna tro, som Gud ger mig i ordet, då blir den även personlig. Den blir min väg till himmelen. Samma väg som de heliga hade. Ja, genom den tron har jag även del av de Heligas gemensksap.

Mig fattas då intet, då Gud genom sin nåd ger denna saliga visshet.

Korset blott

Korset blott, må förbli min ära. I kväll fick vi ta del av Paulus undervisning om Kristi kors. Trosvisst får vi som Paulus säga: för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.

Ja vår frälsning vilar i Guds händer. Det är förunderligt vilken glädje en helg kring Guds ord kan ge. Gud är God!

En välsignad vecka till er alla! Med oss går Herren. Eldstoden ledde oss mäktigt hem från bönhuset ikväll. Jesus leder också genom livet. Löftena håller.

Om Gud så vill far jag en vecka norrut med familjen. Kanske även skrivandet får vila.

Guds frid!

Diskussion med Gud

Det börjar vara vår i luften. Nu på morgonen kvittrade himmelens fåglar, medan solen ännu lyste. Jag måste stanna och lyssna till ljudet. Den lilla på bilden kvittrade glatt hela tiden.

Samma ton, samma sång hela tiden. Från ett annat håll kom ett annat ljud. Det lät annorlunda, litet skarpare, men samma ton, samma sång hela tiden.

Medan jag hämtade telefonen för att ta en bild gick tankarna till människans samtal med Gud. Människan är människa och Gud är Gud. Människosonen Herren Jesus är medlaren.

Gud valde att möta sina skapade barn i och genom Herren Jesus. Vi minns rösten som ljöd i lustgården vid kvällsbrisen efter syndafallet." var är du" Gud kallade på Adam.

Synd och Nåd, två motpoler som möts. Varför har så många "stora" gudsman fallit stort genom tidernas lopp? Kanske just därför att de blivit stora och ställt sig över Ordet, Guds ord.

Dialogen har blivit en monolog. Människan vill bli visare än Gud. Hans ord vrids och vänds och allting blir luddigt. Guds kallande röst tystnar. Istället för "var är du" ljuder människans egen röst: Här är jag, här är jag.

"Mitt hjärta ständigt sjunger, det kan ej låta bli, jag längtar att få lära den nya melodi, som en gång med ett mäktigt brus, likt starka böljors svall, till Lammets lov i Faderns hus, förklarad klinga skall."

Gud eller människan?

Ibland då man ber tidigt på morgonen blir det litet råddigt. Man vet inte om man är vaken eller sover. Ett vaket tillstånd och sömnen flyter i hop. Sedan är Gud med som en tredje part.

Jag hade en liten diskussion med Gud i morse. Eller det var väl Gud som ville diskutera med mig. Bön är ju hjärtats samtal med Gud. Vem annan än Gud vet vad som finns i människans hjärta.

Idag säger man ofta att jag måste lyssna till mitt hjärta. Därför gör jag så här, det måste ju vara rätt. Sedan klappar världen i händerna och likasinnade dunkar i ryggen, vilken vis man..

Vad säger Guds ord om människans hjärta? Jesus säger i Matteus 15. Från hjärtat utgår onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Usch vilken dyster lista!

Jag skulle gärna vilja tillägga att Jesus inte här talar om troende. Men jag är inte så säker. Ovan nämnda saker finns också i en kristens av syndafallet fördärvade hjärta. Jesus sade före han räknade upp den dystra listan: Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat och det gör människan oren.

Sådant gör människan oren medan sångaren kvittrar: "när Jesus i hjärtat jag äger, då ljusnar den mörkaste natt. Tack Jesus nu hjärtat blott säger och kvittrar likt lärkan så glatt.

Tänk att Jesus kan komma in i en människas hjärta och gå runt med kvasten och göra rent. Kanske du också har en bild av hur Jesus ser ut då han städar i templet i Jerusalem. Han ser litet arg ut medan han gör rent i templet så att det kan bli ett bönens hus.

Guds ord renar. Det visar på synd och lyfter fram reningskällan Herren Jesus. Ofta är det en spänning. Guds ord kan låta argt. Det visar på synden, men även på nåden.

Det är helg. Jag ser fram emot en helg i bönehuset runt Guds ord. Välsigna du Gud, så som endast du kan göra. Sopa bort all smuts. Rena genom Jesu blod. Sänd en himmelsk doft ner till en mörk och kall jord.

I dina goda händer Herre. Som du vill o Herre min..

I bön och i vaksamhet

Olof Kolmodin skriver i den vackra psalmen "gå varsamt min kristen" om himlavägen, om att vandra i bön och i vaksamhet. Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd, ditt själviska liv är din andliga död. Är då vägen till himmelen smal?

Vägen är Jesus. När jag tänker på det så förstår jag ordet smal bättre. Människosonen Jesus är vägen till himmelen. Guds fullkomliga avbild.

Med den bakgrunden betraktar vi än en gång Pauli ord. "Sök det som är där ovan" Sök Herren Jesus! Sök hans vilja.

Gud ger åt sina barn en bestämd tid här nere. Den kan vara 3, 39, 70 eller 80 och upp mot 120 år. Jesus vandrade drygt 30 år här men den gärning han gjorde överskrider rejält Noas verk och han levde nästan 1000 år.

Noa var en stor gudsman som byggde arken, vägen till frälsning från floden. Jesus byggde frälsningens ark. Sångaren skriver att Herren Jesus bygger den än idag. Tvivlar du, eller tror, däruppå det beror om i djupet du hamnar en dag.

Åter vänder jag blicken uppåt. "Sök det som är där ovan" Sök Kristus och då du funnit honom så berätta för världen. Var dag är en sällsam gåva, ja en skimrande möjlighet.

Nå himlavägen då, är den smal? Bibeln säger att få är de som finner den. Varför, för att du och jag ofta glömmer att berätta om den. Vi vandrar med blicken vänd mot jorden. Vi tänker på pengar och ära, eller gräver ner vårt pund.

Åter igen får vi söka Jesus och lyfta blicken mot honom. Visst är Himlavägen då vacker. Kom låt oss vandra den gemensamt, hand i hand.

Det som är där ovan

Paulus uppmanar de kristna i Kolosse att söka det som är där ovan. Bibeln är full av dessa uppmaningar. Mänskligt sett är de ofta svåra att ta till sig. Kristus är där ovan, sittande på Faderns högra sida.

Vi vet att församlingen i Kolosse togs hem till Gud. Men i tvåtusen år därefter har orden ekat över jorden. Hurudant är ett liv där man lever på jorden, men söker det som är där ovan?

Så har kristna levt sina liv på jorden. Alltid har det varit en konflikt, eller en spänning. Livet där ovan är det viktigare. Alltså att vi äger Kristus genom tron i våra hjärtan.

Kristus ger rätt perspektiv på vårt jordeliv. Guds ord visar det så klart. Hoppet om det eviga livet i Kristus. Tron på honom som är det eviga livet. Vandringen i och med honom som är vägen, sanningen och livet.

Jag tror att de kristna som missar det här perspektivet är lätta byten för Antikrist då han uppenbarar sig. Han erbjuder allting här och nu. Formas, frestas, påverkas den världsvida kristenheten i dag av den onde för att ta emot Antikrist? Jag tror så.

Men om Antikrist är nära, då är Kristus verkligen nära. Då är han snart här. Segerfursten som troende har väntat och levt för i årtusenden. Han står för dörren, men otaliga kommer att missa målet, då de bedras av den falska föregångaren.

De faller vid målsträcket. De ser inte att österns himmel rodnar. Därför, låt oss söka det som är där ovan. Han som står vid

dörren och har det verkliga eviga livet.

Var på er vakt

I dagens bibelläsning kom vi fram till Markus 13. kapitel. Förrän Jesu verk på jorden går mot sin fullbordan berättar han för lärjungarna om sin återkomst.

Jesus uppmanar att lära av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.

När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren.

Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne? Jesus jämför med en man som reste bort och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift.

Portvakten befaller han att vara vaksam.

Jesu ord är trösterika. Herrens tjänare skall på hans uppdrag sköta sina uppgifter, under väntetiden.

Ni vet inte när husets Herre kommer. Kristi kyrka vet inte när Kyrkans Herre kommer.

Jesus talar om en tid av nöd. Och sedan i de dagarna, efter denna nöd skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.

Förgäves strider vi ofta om graden av nöd och i vilket skede av nöden Herren kommer. Det viktigaste är väl att han kommer och vidare. Vi vet inte när tiden är inne.

Därför bör tyngdpunkten vara vid att vaka och under tiden sköta den uppgift Herren gett.

Jesus har talat till sina lärjungar, de tolv. Därefter vänder han sig till mig och dig:

Vad jag säger till er, det säger jag till alla: 

Vaka!

Själv får jag säga: God natt och Guds Frid! Det är gott att vila vid Jesu sår och gå till vila under blodets beskydd. Ja ända fram tills morgonen gryr.

Så lite tro ni har

Gud eller mammon

Måndagens vers var från Matteus 6. kapitel. 

”Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Jesus har talat om att ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. 

Åtminstone jag glömmer nog ofta det här bibelstället. Så lite tro ni har säger Jesus. Må Gud ge var och en sådan tro att vi orkar och förmår leva som himmelrikets medborgare här i världen.

Manna / sista viloplatsen innan Kaanans land

I dagens predikan hörde vi om manna som Israels barn fick äta under ökenfärden till Kaanans land. Mannat upphörde inte innan Israels barn fick äta av det nya landets säd.

Vandringen tog 40 år. Det kunde ha gått på några veckor, om det varit Guds vilja. Det fanns orsaker till att det skulle dröja, Gud vet vilka.

Bland annat fick Jeriko en litet längre nådatid. Herren är inte sen med att uppfylla sina löften skriver Petrus. Han dröjer för er skull, han vill inte att någon skall gå förlorad.

Men slutligen kom ändå den sista viloplatsen. Gud utsåg en ny ledare Josua. Moses uppgift var slut.

Långt bortom rymder vida

1. Långt bortom rymder vida,

längre än solar går,

högre än stjärnor tindrar

den bedjandes suckar når.

Anden från stoftets världar

lyfter sitt vingepar,

klappar på himlaporten

och söker sitt hem, sin Far.

2. Trång är all världen vida,

hjälplös var jordisk vän.

Själen får ro och fäste

allena i himmelen.

Mörkaste natt skall ljusna,

bittraste kval få ro,

lär du dig blott att vandra

på bönernas himlabro.

3. Ringaste barn, som beder,

lever oändligt tryggt,

mäktar långt mer än hjälten,

som starkaste fästen byggt.

Måtte vi aldrig glömma,

var vi i världen går,

att till Guds eget hjärta,

den bedjandes suckar når.

Text: Augusta C. Lönborg, 1862–1900

Musik: Julius Dahlöf, 1871–1913

Möta Jesus

Bo Giertz skriver i sin textförklaring om den lilla bokrullen (Upp 10 8-11) något om den judiska synen på maten och att äta. Johannes fick då se en bokrulle vara öppen och blev ombedd att äta den.

Medan vi i västvärlden håller ätandet som enbart en jordisk sak så är det för judarna ett Guds under, en del av skapelsens mysterium. Man inleder måltiden med bibelläsning och bön.

Man såg det som ett Guds under att genom maten få ta emot en del av Guds skapelse, något nytt till sitt liv som medför både kraft och styrka.

Mot den här bakgrunden säger Jesus att han är livets bröd. Det bröd som vi skall äta. Att äta bokrullen innebär då också att bokrullen blir en del av den som äter den. Att denne blir ett med budskapet i bokrullen. Ett med det budskap som han förväntas föra vidare.

Bokrullen smakade som honung. Det var bekant för judarna. Det som var nytt var att det uppkom smärta av ätandet.

Hesekiel hade tidigare fått samma budskap. Även Jeremia fick en liknande upplevelse.

Israels barn fick ta del av det nya landets goda. De fick äta dess frukter, men själva blev de inte den frukt som Herren tänkt. Guds land blev orenat och dess arvedel blev avskyvärd.

Endast Kristus var den goda frukten. Det bröd som leder till förvandling.

Nog är det en stor glädje att få möta Jesus i ordet. Det ger glädje och frid. Men det leder också till en bitter erfarenhet då människan får se vilken syndare hon är.

Ordet leder till Kristus och ordet för åter och åter ett Guds barn till Kristus. Synd byts mot nåd.

Men då Jesus rycks bort från ordet uteblir också välsignelsen. Då det som är synd och orätt välsignas blir det till förbannelse.

Men den som får dö med Kristus och stiga upp till ett nytt och evigt liv med honom förs in det goda landet som dryper av mjölk och honung.

En dag är även smärtan, syndens och olydnadens, ofullkomlighetens smärta borta. Vid livets älv växer träd som bär frukt varje månad och löven tjänar till läkedom för Herrens folk.

Vem är Jesus?

Känner de generationer som nu växer upp i västvärlden  bibelns Jesus? Jag tror att merparten inte gör det. Varför? Man känner istället en annan Jesus. Den som liberalteologin skapat och som liknar den som Bibeln kallar för antikrist.

Bibeln berättar om åtskilliga möten med Jesus, gamla testamentet om möten med Gud. Möten som leder till en förändring. Ett möte med en avgud leder däremot inte till någon förändring.

Vi kunde räkna upp otaliga exempel. Abraham lämnade det syndiga livet i Ur. Skökan Rahab lärde känna Israels Gud.

Men Israels folk avföll också gång på gång. De dyrkade hednafolkens avgudar. 

Situationen idag är ganska likadan som då Jesus vandrade på jorden. Mörker råder, men ljuset från Gud skapar ännu liv.

Hur bemötte Jesus de som avfallit? Hur bemötte han de andra folken?  Kvinnan vid Sykars brunn blev avslöjad. Hon levde ihop med en som inte var hennes man. Ändå var det just mötet med Jesus som väckte henne till insikt.

Sackeus förvandlades. Lärjungarna förvandlades. Även de åskans söner som frågat: Herre vill du att vi kallar ner eld från himmelen som förgör dessa?

Möten med Jesus, han som kallas Kristus leder till förändring. Möten med den andra Jesus leder inte till någon förändring för han finns inte, utan är en skapad avgud.

Jesus Kristus, han som är ett med sitt ord, Guds ord, ger människan en ny identitet, en kristen identitet i Kristus.

Då du är frälst och försonad av nåd och återfunnen av Gud i Jesus Kristus vill du inte leva i äktenskapsbrott. Du vill inte dricka dig berusad.

Hur förhåller sig du och jag till de som inte ännu fått möta Jesus, han som är Kristus? Ibland blir det förvirring. Vi kan ibland rentav uppmuntra till liv i synd, eller alternativt se ned på dem och slå med Bibeln i huvudet, för att eventuellt lyfta upp oss själva något. Ibland blir det fel på grund av vår ofullkomlighet.

Avfall från Bibelns lära har skapat förvirring i vårt samhälle, liksom i kyrkor och väckelserörelser. En judisk kristen moraluppfattning råder inte mera i vårt land. I många kyrkor har den redan avskaffats eller omdefinieras med full fart.

Barn och ungdomar vilseleds av sina föräldrar som avvikit från Kristus eller aldrig känt honom. Vissa kristna samfund, eller grupper inom dem fungerar tyvärr också på samma sätt.

Vad är det då som gäller på domens dag? Att vi själv kallade oss kristna? Nej,  att vi är kända av Kristus. Att vi som syndare blivit funna av Honom och rentvättade genom hans blod. Skälvande får vi möta honom här i livet. Förlitande på Honom står vi inför domaren på den sista dagen.

Förkrossade av hans kärlek, haltande efter kampen och trötta men ej uppgivna får vi lyfta fram honom. Jesus Kristus, världens hopp och din och min frälsare.

Inget annat håller. Människor sviker, rörelser kan svika. Tidsandan förblindar men Jesus Kristus är vägen hem till Gud.

På vägen eller i diket?

I min barndom talades det mycket i bönehuset om smala vägen och breda vägen. Vad den breda vägen betydde var nog klart. På den vandrade världen. Nog visste man väl också vad den smala vägen var, men litet klurigare var det.

En väg ledde till himmelen och en till fördärvet. På den smala vägen kämpade man mot synden och på den breda vägen levde man i synden.

Egenrättfärdiga fanns också men vilken väg vandrade de på? Men nog var det välsignat att få vandra på den smala vägen för den ledde ju till himmelen.

I dag verkar det finnas endast en väg, den väg som människorna vandrar på. Många talar om Jesus. En del rentav att han försonat världens synder. Det betyder sen att man kan leva så som man vill. Jesus han har varit och farit och gott så.

Huvudregeln är att du får inte döma. En annan "var och en med sitt". Alla ryms med, huvudsaken är att man inte sårar någon. Det viktigaste är att ingen sårar mig, så att jag tryggt får leva i min bubbla.

Om någon sårar mig och ifrågasätter mitt sätt att leva, då är det krig. På den enda vägen som finns, skall alla olika slags egenrättfärdiga samsas.

Jag har funderat litet på två skrivelser av olika unga i ÖT. En använder ord som inte får användas. Den senare upphöjer ännu mera sin egen förträfflighet. Den ene bör stenas (den förste) och den andra bör lovprisas för sin förträfflighet.

En elefant i en porslinsfabrik och en som påminner om farissen i templet. Vad mera kan sägas?

Det finns ännu en väg till himmelen. Samma väg som funnits i 6000 år. Jesus är vägen och på den vägen vandrar man i tro på honom.

Mera om det senare (kanske)..

1. 

Världen korsfäst?

Jag fastnade inför Galaterbrevet. Jag minns inte att jag skulle ha behandlat det brevet. Paulus kämpar för församlingen i Galatien som kommit bort ur nåden och hamnat under lagen.

Lagiskhet, vad är det? Kan en iver för helgelse leda till lagiskhet? Kan en rädsla för helgelse leda till laglöshet?

Vi lever idag i ett avkristnat samhälle som lätt påverkar vårt tankesätt. Världen kan inte fatta Pauli ord "det viktiga är att vara en ny skapelse".

Aposteln vill aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi Kors. Det kors genom vilket världen är korsfäst för honom och han för världen.

Tänkvärda ord. Om vi får den nåden att tro som Paulus finns det ingen risk med helgelsen. I Kristus finns varken lagiskhet eller laglöshet.

Om våra ögon är fästa vid Kristi kors och vi får nåden att glädja oss över hans uppståndelse leds vi av Anden. Då leds vi inte fel utan hemåt.

Gammal är kyrkan

I går kväll hajade jag till vid en fråga. Minstingen frågade när vi sökte Kyrkpressen. Varför har ni egentligen den där tidningen? Varför betalar ni för den?

Pojken hade tydligen märkt att föräldrarna ofta har varit kritiska till tidningens innehåll. Hur uppfattar ett barn sina föräldrars reaktioner?

I den vackra psalmen sjunger vi: Rummet som bär vår Herres Namn bör vi dock älska och ära. Har jag som pappa agerat ovist? Tyvärr kunde jag konstatera. Därför blev jag glad av frågan. Jag fick en chans att förklara något.

Hur kan vi överföra både vördnad för det kristna arvet som ännu finns i kyrkan och tillika lära barn att en del som kommer i Jesu namn är glupande ulvar?

Vi minns att Jesus drev ut dem som sålde i templet i Jerusalem. Ett bönens hus hade blivit ett rövarnäste. Det finns en helig vrede, som Jesus gav uttryck för. Profeten Sakarja profeterar i sista versen om upprättelsen för Herrens hus. "Ingen kanane (köpman) ska mera på den dagen finnas i Herren Sebaots hus"

Den fulla upprättelsen ser vi först vid Jesu återkomst. Tills dess borde vi lära oss att hålla tungan rätt i mun. Att tygla sin tunga hör också till det kristna livet. Ett liv som även innehåller kamp mot djävul och värld och att ej förblindas av högmod och flärd.

Den vita klädnaden genom Jesu blod, ger även till en daglig bättring mod. Och sedan hade vi en riktig god diskussion. Små pojkar ser och vet mera än du tror.

Ro i Kristus

Låt mitt hjärta få ro i Kristus. Så skriver Paulus i brevet till Filemon. Paulus liv var inte lätt, men han hade ro i Kristus. Vi lever i en stressig värld, en värld som saknar ro.

Men i Kristus finner vi ro. Vi finner ro i hans ord. Vi finner ro när vi ser hans omvårdnad. Vi finner ro då vi möter Kristus i medmänniskor.

Det finns en ro som inte är av den här världen. Paulus var fångad av Kristus, en Kristi fånge. Brevet till Filemon är ett ovanligt brev, ett brev fullt av Kristi kärlek.

Paulus skriver om gemenskapen i Kristus. Kärleken från Filemon hade varit till stor glädje och tröst för Paulus. Aposteln vädjar för sin vän, den förrymde slaven Onesimus. Om Onesimus var skyldig Filemon något så skall Paulus betala även det.

Sedan ber han ännu om ett gästrum hos Filemon. Han önskar att än en gång få träffa Filemon.

Kristi kärlek är mäktig då då den får verka i bröder och systrar. Kristi kärlek tar bort fruktan och ger ro, en ro i Kristus.

Filemon var säkert en mäktig man. Men Kristus hade tagit honom i sin tjänst. Ännu idag finns dessa Herrens ambassadörer.

Jag fick också möta några av dessa för en dryg vecka sedan då jag höll en predikan i grannstaden. Jag fick erfara kärleken och kraften, Guds kraft som strömmade från varma handslag och de uppmuntrande orden. Vittnesbördet att de varit i bön till Herren, att han i Gudstjänsten skulle ge dem de orden de behöver, för vandringen på himlavägen.

Kristus verkade i de åldriga bröderna och systrarna. Efteråt tackade en broder Gud för att han hört bönerna och handslaget var om möjligt ännu varmare.

Jag fick tacka Gud för att han mötte även mig i bröderna och systrarna där i församlingen, min mors hemförsamling. Arm i arm fortsätter färden tills vi en gång möter Kristus själv.

Kristus verkar genom sitt ord. Det är gott att få umgås med honom i ordet och även dela glädjen och ron i Kristus med bröder och systrar.

Ro i Kristus, tro på Kristus, tack gode Gud!

Ett sista brev

Bo Giertz nämner i förklaringen till brevet till Laodicea om förödelsen som drabbade Kolosse. Endast några år efter att Paulus brev nådde församlingen och brevet lästes upp i gudstjänsten ödelades staden.

Staden förstördes i en kraftig jordbävning på 60-talet. Vilken hälsning har då Gud till den församling som skall bryta upp och lämna jorden?

- Var uthålliga i bönen. Vaka och be under tacksägelse.

- I Kristus är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.

- Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron.

- Låt Kristi frid regera i era hjärtan.

- Sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.

Till sist uppmanar han de troende att se till att de även får läsa brevet som kommer från Laodicea. Vilket brev det var som de ännu fick del av vet vi inte.

Men tiden var kort, verkligen kort. Hemstranden var nära. Staden förstördes men livet i Kristus fortsatte, i en annan värld.

Skulden borttagen

Bo Giertz målar i sin förklaring av Uppenbarelseboken en bild som nästan får håret att resa sig. De överänglar som Johannes ser komma ut ur templet i himlen, vittnesbördets tabernakel liknar Kristus själv.

De är klädda som präster i vitt linne med ett gyllene bälte i midjan. De får sju gyllene skålar, fulla av Guds vrede. Templet fylls då av rök liksom då profeten Jesaja fick sin kallelse.

Johannes förstår att Guds helighet sänks ner över jorden. Ingen kan komma in i templet innan domen sker.

Tänk min vän, minns du vad Jesaja såg? En Seraf kom med glödande kol tagen från altaret. Han rörde vid profetens mun och sade:  När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd är försonad.

Kära vän, Kristus kom ner från himlen. Han tog all din skuld av dig. Han förde den till korset. Det räcker! Inget annat räcker. Inget annat tar bort syndens straff.

Vilken Gud vi har. Kan vi något förstå av undret så börjar nog harpans strängar vibrera. En lovsång går upp till himmelens Gud. " Hav tack käre Jesus, hav tack käre Jesus"

Att bevara sina kläder under vakande

På glashavet ljuder sången. De som besegrat vilddjuret tackar Gud. Då ser Johannes en förunderlig syn: Templet i himlen, vittnesbördets tabernakel öppnades. Ut ur templet kommer kommer änglar, sju änglar med sju plågor.

Vi vet att Guds vrede över synden lades på Jesus. Han var offerlammet, det rena och oskyldiga som offrades för världens synder. Dag efter dag har budskapet om nåden och frälsningen basunerats ut, till sist högt uppe i himlarymden.

En dag är skaran fulltalig. Nåden stängs. Det finns inget hopp. Människan har förkastat sin nådetid. Det är slut. Djävulen har till sist märkt de sina med vilddjurets märke. Döden, den eviga är oundviklig. Ingen tid av nåd ges mera.

Inför den Heliga Guden kan nämligen ingen som förkastat Herren Jesus komma. Guds vrede över synden drabbar en dag de människor som förkastar Herren.

Slutstridens dag, Guds den Allsmäktiges stora dag kommer som en tjuv. Salig är då den som vakar och bevarar sina kläder.

Gud har i Herren Jesus iklätt oss rättfärdighetens kläder. Vi behöver endast bevara dem. Hålla dem i ära. Hålla oss nära Han som iklätt oss dem.

Endast i Lammets efterföljd vinns segern över vilddjuret. Vildjuret samlar ihop de förtappade till Guds dom. Det finns en likhet mellan de sju änglarna med vrede och mordängeln. Ingen kan bestå i liv när de drar ut med Guds vrede.

Ingen nåd till ånger ges mera. Ingen omvänder sig. Endast hån och hädelse hörs.

Himmelsk glädje blandas med isande allvar. Två olika domar utdelas. Evigt liv till de som befinns vara i Kristus. Evig förtappelse till de som förkastat honom.

Johannes syner är fulla av bildspråk. Bibeln ger aldrig löften att leva i otro. Ve den människa och den jord som vänder Gud ryggen. En dag vänder Gud ryggen till dem. Men för Guds folk börjar då en obeskrivlig glädje.

Redan här på jorden är en dag i Herrens gårdar, bättre än eljest tusen. Hur skall det då inte vara då dagar byts mot evighet.

Moses och Lammets sång

" Måndagens vers ljöd: ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara". Idag har jag funderat på Moses sång. Den sång som Herren gav Mose innan han skulle dö. Herren hade ännu ett sista budskap till sin tjänare Mose.

Herren bad Mose kalla på Josua, han skulle insättas av Herren i sitt ämbete. Mose gick då och ställde sig med Josua i uppenbarelsetältet. Herren visade sig i tältet i en molnpelare, som blev stående vid ingången till tältet.

Herren ger Mose och Josua en sång. En sång som skall bli ett vittne för Herren mot Israels barn. Och Mose skrev ner sången. En uppmaning att ge ära åt vår store Gud, han som är klippan.

Men Israel övergav klippan, den Gud som skapat honom. Han föraktade sin frälsnings klippa. Gud sade, jag skall dölja mitt ansikte för dem. Jag skall se vilket slut de får.

Men en sång om upprättelse, om Kristus.
"Jubla ni hednafolk, tillsammans med Hans folk, för han hämnas sina tjänares blod. Han tar hämnd på sina ovänner och bringar försoning för sitt folk, sitt land."

Och Gud själv begraver Mose. Han vilar hos Gud, i ett bättre land än det land dit han inte fick komma. Tillsammans med  Elia och Jesus visar han sig för lärjungarna.

Som en dröm tar tiden slut. Sju änglar, sju skålar, Guds vrede når sin fullbordan..

Men på ett glashav blandat med eld står en skara som besegrat vilddjuret, dess bild, dess namns tal. I händerna har de Guds harpor (givna av Gud, av Nåd). De sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång.

En förunderlig dag skall vi sjunga sången. Den dag då hjärtat får sin skatt, den himmelska glädjen. Mäktigt ljuder sången genom himlarymden.

Sången om Kristus lär vi oss här på jorden. Där hemma kan vi den. Han gav oss här nere en ny sång, sången om Lammet. Moses och Lammets sång.

Guds tid

Jag lämnade att tänka på att tiden är skapad av Gud. Han har insatt den för att utmärka dagar och år, tider och stunder. Livet på jorden både för enskilda och mänskligheten tar slut den dag då tid inte mera ges.

Så därför finns det ingen morgondag om den inte ges av Gud. Mina tankar gick till hösten 2016. En tid då Guds ord ofta förde mina tankar bortom tidens gräns.

Under vissa perioder ser Gud det för gott att påminna om jordlivets ovaraktighet. Han lyfter blicken mot det som kommer efter tidens slut. Varför vet endast Gud, men Guds ord talar ofta om idag, idag då du hör Herrens röst.

Jag hittade en skrivelse från årets slut, december 2016.

- - -

Ett nådens år går mot sitt slut. Klockan tickar.. Vad väntar bortom årets, tidens slut?

Jag har en klocka som jag fått av mina svärföräldrar. Eftersom jag skulle hålla en andakt igår kväll så satte jag den på armen. Jag tog fram bibeln och läste texten jag tänkt på. Jag tittade på klockan, den var 17.25.

Jag satt en stund och tänkte igenom det budskap som jag upplevde att Gud gett för den kvällen. Eftersom det var en julfest fanns det ett specifierat önskemål om en andakt på cirka 20 minuter.

Tiden gick. Jag tittade på klockan. Hur länge kunde det ta att gå igenom den texten och dess innehåll? Klockan var ännu 17.25. Den hade stannat. Batteriet hade tagit slut.

Tiden tar slut. Himmel och jord förgås en gång. Guds ord består. Löftena består. De uppfylls en gång.

Ordet för den här tiden. Löftena för den här tiden. De är eviga. Löftena som gavs till Abraham, till profeterna. De gäller idag. De gäller i evighet.

Vad väntar nästa år? Det vet jag inte. Men jag vet att Jesus är med mig. Jag vet att jag är på den plats som Gud tänkt för mig.

Med Jesus här i tiden. Eller med Jesus i Evigheten. Samma Jesus. Tiden går. Den går fastän klockan stannar.

Det väntar någonting stort där borta. Bortom tiden.

Jesus förändras inte, men jag förändras en gång. Jag får se Honom i en annan värld. Med mina naturliga, men förnyade ögon.

Året tar slut. Förväntan finns inför det nya. Jesus är ju där. Honom har jag inte ännu sett. Men jag ser honom en dag.

Den gamle Simeon väntade. Anden hade berättat för honom att han skall få se Jesus. Han väntade, Jesus bars fram. Han såg honom. Han tog honom i sina armar.

Tiden stannar. Jesus är där. Simeon har frid. Han fick se. Han såg. Han trodde.

Jag tror. Jag ser honom i Anden. Jag ser honom i fjärran, bortom tiden, i Evigheten.

Förväntan. Förvissning. Klockan tickar. Gud vet hur länge. Tiden tar slut. Evigheten börjar.

När? Då Gud vill! Han är god. Han vet när. Jag vet endast att hans vilja ser. Löftena håller. Jesus sade: Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Han kan inte ljuga. Han är Gud, min Gud.

Uppståndelsekroppen

Vi hade sammankomst i Kyrkhemmet igår. Brodern undervisade utgående från Korinterbrevet och dess 15. kapitel. Där talas det bland annat om uppståndelsens vittnen. Kefas, Jakob och mera än 500 bröder på en gång.

De fick se Jesus i hans uppståndelsekropp. Efteråt diskuterade vi vidare vad Bibeln berättar om livet efter uppståndelsen. Lärjungarna kände igen Jesus. De såg också hålet efter spikarna och hålet i sidan.

Det himmelska livet är en fortsättning på det liv vi nu lever. Det är ett verkligt liv. Helt klart kommer vi att känna igen varandra där. Och Herren känner oss. Visst är det stort om vi fattar vidden av det. Fredrik nämnde om Jesu halvbror Jakob som kom till tro på Herren först efter Jesu uppståndelse.

Jakob hade samma mor som Guds son. Han orkade inte tro att brodern var Guds son förrän han fick se honom efter att Jesus hade uppstått. Orkar du och jag tro? Vi har ju inte sett honom, men visst har vi fått känna honom. Vi har fått läsa om all vittnen.

Vi känner honom här nere. Han ger oss tro. Vi känner honom i evigheten. Där fortsätter livet med Herren. Där får alla frågor sitt svar. Evigheten är inte långt borta. Idag hjälper Herren!

Helvetets portar

Den kyrka där vi vuxit upp och där vi fått höra om Herren Jesus har fått en ny ärkebiskop. Inget här på jorden sker utan att Gud ser och tillåter det. Biskopen i Borgå, som rätt klart förlorade valet uttryckte det så att Gud stängde en dörr för honom.

En kristen kyrka vilar på den bekännelsen att Messias, Jesus Kristus är Guds son. Ingen annan grund kan läggas än den som är lagd. Vi får tacka Gud att han stängde dörren för den kandidaten som tycktes tvivla på bekännelsen. Jag tror att rätt många hörde den intervjun då han slingrade sig angående Jesus födelse genom jungfru Maria.

Ibland stänger Gud dörrar. Han använder ofta syndiga människor. Ibland använder han maktfullkomliga män och grupper som samlas runt dem. En stum åsna stoppade Bileam i hans dårskap, medan Judas tilläts förråda Herren Jesus.

Men Jesus gick frivilligt i döden. Helvetets makter och dess tjänare reste sig mot Honom. Svavellukten var stark, men det var Gud, det var Herren Jesus som övervann synden, döden och djävulen.

En sådan överstepräst Herren Jesus har vi, som med sitt eget blod försonade världens synder. Vi får be för dem som verkar på olika platser i kyrkor och samfund. Håller de fast vid Herren Jesus får de en gång möta honom ansikte mot ansikte. Sviker de honom , sviker du och jag honom går vi förlorade.

Herren Jesus är den som låter frälsningens dörr stå öppen. Han lät den stå öppen för församlingen i Filadelfia. Herre låt den stå öppen för oss. Herre spy aldrig ut oss ur din min.