Gud

Jag tänker på Gud, men hittar inte riktigt orden. Gud är suverän, allsmäktig. Han uppenbarar sig via ordet. Frälsningens väg uppenbarar han ju så klart.

Men jag stannar ändå vid förundran. Igår hörde jag i Timos predikan hur allt som han sagt i sitt ord går i fullbordan. Han är ju inte begränsad av tiden. Han vet den dag då evigheten börjar. Ja han är från evighet till evighet.

Men han levde även som mig, som en människa i drygt 30 år. Var det kanske 35 år? Han känner mig, han har räknat mina dagar. Han vet hur de alla ser ut.

Han vet hur trött jag är, trött men förnöjd. Han vet mina tankar. Han vet att jag förundrar mig. Ja i min förundran finns tacksamhet, ödmjukhet. Jag måste nog gömma och begrunda i hjärtat. O store Gud!

Låt mig förstå något av din storhet..