Vår skatt är i himlen. Där är vårt nya hemland. Vi har hört om skatten. Vi ser den med trons ögon. Skatten, frälsningen, vårt himla arv är i tryggt förvar.
Vår längtan är dit var vår skatt är, men vi vandrar här på jorden. Den jord som en dag skall förgås av eld. Ordet säger så (Petrus andra brev)
Petrus säger också att Herrens dag kommer som en tjuv och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mera finnas till.
Före ovan nämnda kommer ett "men". Aposteln har innan det talat om Guds tålamod. Att han vill att alla skall få tid att omvända sig. Men en dag är det för sent att omvända sig.
Visst känns det förundeligt. Vi kan inte fatta allt. Vi får endast tro tills vi en gång ser.
I morse satt jag en stund vid Lillemetträsket, en liten delvis isbelagd skogstjärn. Det var helt lugnt emellanåt men stundom hade sjöfåglarna ett öronbedövande ljud.
Ett ljud som hörts över jorden i cirka 6000 år. Ja bibeln säger faktiskt så. Petrus hänvisar också till den första världen som förgicks genom vatten vid Noas flod.
Ja, vad säger aposteln ännu..
Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor väntar vi på enligt hans löfte.
I kraft av hans Ord kommer även det att gå i uppfyllelse en dag. I kraft av samma Ord har det gångna förgåtts.
Han varnar ännu att vi inte skall dras med i de laglösas förvillelse. Det som vi även idag ser dra fram över jorden.
Väx i ställe i Nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus.
Behöver vi då frukta? Nej det skall vi inte! Herrens Nåd är var morgon nu. Även den sista morgonen fåglarna väsnas vid träsket.
"Guds folk är som flyttfåglars skara. De väntar på uppbrottets stund. De väntar Guds sommar den klara.Där högt ovan världarnas rund."
Välsignad Advent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar