Så är det åter en ny vecka. Några intensiva dagar är bakom. Jag är tacksam till Gud. Tacksam för att Herren är med. Tacksam för att Herren leder. Tacksam för att Herren strider. Tacksam för att vi endast behöver vara stilla och låta honom leda.
När Israels barn stod vid röda havet lät Gud havets vatten dela sig och Israels barn kunde gå rakt igenom. Ännu är Gud den samme. Ännu får vi sjunga lovsång till honom på den andra stranden, när han lett oss genom det som ibland synts som ett stort hav.
Ja vi får sjunga Moses och Lammets sång. Vi får tacka för ledningen under färden. Sedan får vi också liksom prova på den himmelska sången. Styva och jordiska tungor får redan här sjunga den himmelska sången.
Intet nya tungan binder. Ja det är gott att vara benådad syndare. Att bland vänner i Guds barns frihet få tacka Gud för nåden. Att få se och blicka fram mot målet.
Ja målet som inte är så långt borta. Ja fastän det än vore 40 år framåt så vet vi att i öknen finns det källor. I öknen finns klippan. Vi leds inte heller av Moses utan av molnstoden och eldstoden Herren Jesus.
Det är gott att vara ett Guds barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar