En trösterik syn

Jesus har lovat att leda sin sanna kyrka intill tidens slut.

I den här väckelsen fanns det på 1800 talet en predikant som hette Erkki Antti. 

Aatu Laitinen beskriver i boken "Minnen från Lappmarkens kristendom" en syn som denne hade.
 

Jag kom att tänka på de här i tisdags och vill nu återge den. Nedan en sammanfattning utgående från boken.

Laestadius hade dött och Erkin Antti befann sig i prästgården. Han fick där trösta de sörjande men, upplevde själv också stor sorg. Han vilade där på sängen i prästgårdens sal. Han fick inte en blund
i sina ögon. Vem skall nu leda de kristna suckade Erkki Antti.
 

När prosten nu är död, då tröttnar och dignar väl alla fattiga själar. Då såg han en förunderlig syn och han såg den klarvaken.
 

Först kom gamla testamentets profeter och vandrade högtidligt genom salen. Den ene efter den andre. Därpå kom nya testamentets apostlar och de vandrade också stilla och saligt förbi. Den ene efter den andre. Sedan uppenbarade sig Laestadius och även han var salig. Han satte sig för en stund på stolen. Och han hade ett gyllene kärl i sin hand. 

När han hade gett sig av, uppenbarade sig Frälsaren själv i stor härlighet inför Erkki Antti. Vilken då förlorade kontakten med denna värld och inte visste var han var. Han såg bara Guds salighet
och härlighet inför sina ögon. Och när han kom till medvetande igen, förstod han med stor glädje och trons förvissning, att ingen människa, utan Gud själv skall leda kristenheten till tidens slut, genom sin helige son Jesus. 

Ty Jesus är trons begynnare och fullkomnare. Den förste och den siste och tillika den goda herden, som tar vård om sin hjord. Han ger livets vatten ur källan som gåva åt den som törstar. Salig är den som förtröstar sig på honom i hjärtats tro.