Evangelium

Vi sjunger i en av sions sånger: "hur min skuld jag än begråter, lika stor står den kvar, men på korset ser jag åter, Gud fullt den sonat har"

Nog är det ofta svårt då man skall försöka beskriva Nåd och Evangelium. På något sätt är det så stort och heltäckande att orden inte räcker till. Ja ibland känns det så att det bli alltför ytligt eller mänskligt.

Evangeliet, Guds nåd i Jesus Kristus, det är så stort att människan inte riktigt kan fatta. Det är ju gudomligt. Ja kan man säga så? "Gud själv"

Gud bli människa för att som syndfri försona väldens synder. Nåden är således Jesus Kristus som Gud erbjuder oss genom tro.

Då blir det så att man liksom får flytta blicken fram och åter. Man ser med sorg att det goda som man vill det förmår man inte. Då vänder Den Helige Ande blicken mot Jesus Kristus. Där ser trons ögon en fullkomlig försoning. En heltäckande nåd som täcker all synd, all ofullkomlighet, all svaghet.

Så får en trött vandrare ny kraft, gudomlig kraft så att hjärtat kan sammanfatta det. " så svag och syndig Herre, måste jag vandra här, längtande efter nåden.

Och nåden den finns där: Både synligt och hörbart. Jesu namn och dyra blod . Det täcker över synd och skuld.

Ja, det är det enda vi har inför den vita tronen. Vi vill inte heller ha något annat, för det är det enda som ger oss den vita dräkten. Dräkten som Jesus beredde åt dig på Golgata.

Den dräkten skall vi inte förakta eller se ner på för det är Gud som ikläder oss den. Jesu Kristi rättfärdighets dräkt. Kristus har iklätt sin församling i den dräkten. Fri från synden är Kristi brud.

Snart är det bröllop. Kristus har iklätt sin församling bröllopskläderna. Bruden är redo. Församlingen är redo. Brudgummen ser dock ännu det förlorade fåret eller fåren.

När det lammet  eller lammen är räddat / räddade då börjar festen. Visst orkar vi vänta litet. Det sista lammet vill vi ju också ha med till festen. Då blir ju glädjen om möjligt ännu större.

Tack gode Gud!