Människosonen uppenbarar sig för Johannes. Han hör en stark röst, likt ljudet av en basun. Det är Jesu röst och den hörs bakom honom.
När Johannes vänder sig om ser han sju ljusstakar av guld. Mitt bland ljusstakarna ser han Jesus, rösten som sade skriv.
Jesus, eller den som liknade människosonen är klädd i en fotsid klädnad och han har ett bälte av guld runt bröstet. Hans huvud och hår är vitt som vit ull, som snö och hans ögon är som eldslågor.
Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen. Hans röst lät som dånet av väldiga vatten.
I sin högra hand höll han sju stjärnor. Ur hans mun gick ett skarpt tveeggat svärd. Hans ansikte lyste som solen när den skiner i all sin kraft.
- - - - - -
Johannes kände ju Jesus allt från sin ungdom. Han hade vandrat med honom. Han hade sett honom ödmjuka sig och bli förödmjukad. Han hade också sett honom på förklaringsberget.
Nu ser han honom och han beskriver honom som Gud. Gud som skapat människan och människan till sin avbild. Jag hörde igår en amerikansk broder predika för unga i Risöhäll bönehus.
Han undervisade om krukmakaren och leran. Hur leran bör vara mitt på drejskivan, nära Jesus. Hur Gud vill fylla människans hjärta med den Helige Ande.
Det kom starkt för mig: Hur kan människan ifrågasätta sin skapares ord. Ordet som Gud sett till att blivit nertecknat i Bibeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar