Gud sluter ett förbund vid berget Sinai. Gud talar till Mose och kallar Honom och Aron, Nadab och Abihu samt 70 av de äldste i Israel upp på berget.
Endast Mose fick träda fram inför Herren. De andra fick vänta på avstånd. Folket fick inte heller gå fram.
Mose förkunnade för folket vad Gud sagt och skrev ner Herrens ord.
Följande morgon steg Mose tidigt upp och byggde ett altare nedanför berget. Mose sände unga män att offra gemenskaps- och brännoffer åt Herren.
Mose tog hälften av blodet och hällde i skålar. Den andra hälften hällde han på altaret. Han tog förbundsboken och läste upp den för folket och de sade: allt vad Herren har sagt vill vi göra och lyda.
Mose tog blodet och stänkte på folket och sade: " se detta är blodet i det förbund som Herren slutit med er i enlighet med alla dessa ord.
Sedan fick de 74 gå dit upp. De fick se Israels Gud och under hans fötter var som ett golv av safirer, likt själva himlen i klarhet.
Gud lät ändå inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud och sedan åt de och drack.
Sedan kallades Mose upp på berget där han skulle få stentavlorna med lagen och buden som Herren skrivit.
Mose tog sin tjänare Josua med sig och steg upp på Guds berg.
Mose steg sedan upp på berget och molnskyn övertäckte berget. På den sjunde dagen kallade Gud på Mose ur skyn.
Mose gick mitt in i skyn och steg upp på berget. Han blev kvar på berget i 40 dagar och 40 nätter.
Herren befallde Mose att låta Israels barn göra en förbundsark. En helgedom åt mig så jag kan bo mitt ibland dem. Tabernaklet skulle de bygga enligt ritningar från Gud.
Ovanpå arken skulle en nådastol sättas. Två keruber breder ut sina vingar över den. I arken skall du sätta vittnesbördet som jag skall ge dig.
Där skall jag göra mig känd för dig. Från nådastolen skall jag tala med dig om allt son jag genom dig skall befalla Israels barn.
- - - -
Så långt Moseboken. Nog har vi en förunderlig Gud. En Gud som talar till oss genom Herren Jesus. Han som är vår nådastol. Han som fullbordade allt som stod skrivet inne i arken.
På nåden som han ger oss och övertäcker oss med svingar vi oss högt över jordens mörker. En gång ända hem till Gud.
Johannes fick se ett glashav blandat med eld. Han ser en skara stå på glashavet. De som hade vunnit seger över vilddjuret, över dess bild och dess namns tal.
De har Guds harpor i händerna och de sjunger Moses, Guds tjänares sång och sången till Lammet.
När sången ljudit ut ser Johannes att templet i himlen, vittnesbördets tabernakel öppnas.
Templet fylls med rök från Guds härlighet och makt. Ingen kan då mera komma in i templet, förrän de sju plågorna från de sju änglarna har nått sitt slut.
Då liksom nu är det gott att vara under Guds beskyddande vingar, omsluten av nåden i Jesus Kristus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar