Att snubbla på stötestenen

De har snubblat på stötestenen skriver aposteln Paulus i romarbrevet.

Vad menar han?

Han förklarar det själv.

Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar.

Tänk att Herren Jesus kan bli en stötesten.

"Se jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall"

Lyssna till fortsättningen: Men de som tror på honom skall inte stå där med skam.

Tänk på Honom som hänger där på korset. På korset i mitten. Den ena rövaren tror trots sina onda gärningar.

Den andra hånar honom trots sina onda gärningar.

Den ena blir frälst genom tro, för Jesu skull av Guds nåd.

Den andre går förlorad genom otro, trots Jesu försoning och trots Guds nåd.

Det var en brokig skara som stod runt korset. Många ansåg sig vara fromma. De behövde inte Jesus. En del grät av medlidande eller av besvikelse då han inte då ännu var en jordisk konung.

De snubblade, men en del blev upprättade. De fick nåd att tro, trots skammen att de då inte trodde på honom.

Vänner, idag får vi instämma med Paulus i bönen i det 10. kapitlet.

Paulus talade tidigare om en dag då Herren snabbt och slutligt håller räkenskap på jorden.

Må han inte då vara en stötesten för oss utan en klippa till räddning.

Gud har genom Jesu blod ställt fram Jesus som en Nådastol som vi får ta emot genom tron.

Då vi alltså har blivit förklarade rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår Herrre Jesus Kristus.

Amen, amen i Jesu namn. Så har jag av nåd, med Guds hjälp fått reda ut de tvivel som jag drabbades av på söndag kväll.

Gud är god. Nåden räcker. Den för oss hem.

Gud vare tack!