Herren känner de sina

Mina tankar gick i morse till det tillfället då Elisabeth och Maria, Herrens moder möttes.

När Elisabeth hörde Marias hälsning så spratt barnet, alltså Johannes till i hennes moderliv och Elisabeth blev uppfylld av Den Helige Ande.

Ibland får vi sådana här möten. Man kanske bara möts mellan hyllorna i butiken eller på matstället.

En kort, inte ens ljudlig hälsning. Guds frid! Hälsningen kan ge en himmelsk glädje. Jesu bröder och systrar möts på vandringen mot det hemland, dit Jesus gått före oss.

Hur är det med andra resenärer. De som är på vandring, medvetet eller omedvetet mot ett annat slutmål.

Jag har funderat på det ibland. Det finns så många fina härliga människor som saknar en levande tro.

Jag tror att en kristen kan förmedla en paradisets fläkt till dessa.  Det är ju också vår uppgift: att gå ut i hela världen och..

Sen finns det tillfällen då människor med olika kraftkällor möts. Då finns det inte så mycket vi kan göra. Är det kanske med tanke på dessa som bibeln talar om att inte kasta pärlor för svinen?

Jag följde igår med en diskussion på facebook. Det finns vilsna människor. De som tvivlar och inte riktigt kan förstå Guds vilja. De är idag som mellan två eldar.

Sen finns det de som bär det kristna namnet men läser bibeln som den onde. Sådana som öppet sprider svavellukten runt omkring sig.

Det finns också de som lindar in svavellukten genom att föreslå olika oheliga allianser. Bara du gör så här så får du frihet att verka.

Men tillbaka till tankeväckaren. En buddist vill inte bli vigd av en motvillig lutheran." Det blir inte rätt harmoni och energi till vigseln"

Ve dig, när världen talar väl om dig. Men Herren känner de sina.