söndag 12 februari 2017

Hemma i himlen i sällhetens land

Söndagen går mot sitt slut. Det kyliga vädret går också mot sitt slut.

Vindens ljud hörs här inne i värmen. Jag får nu avsluta den sista delen av Hebreerbrevets 2. kapitel.

Om Gud så vill blir det en intensiv arbetsvecka. Kalendern är åtminstone ganska full. Då är det gott att ibland ha haft tid att stanna upp inför ordet.

Idag i bönhuset lyfte brodern till sist upp liknelsen om de 10 jungfrurna. Som slutsång sjöng vi sången 291 " Han gav sin ande, vår skapare god"

Mina tankar gick långt, ända in i evigheten. Enligt väderleksprognoserna strömmar i natt varm luft in över vårt land. Vi får igen uppleva ovanlig värme mitt i vintern.

Men idag fick vi också känna att sommaren är nära. Den eviga sommaren är nära. Hur nära vet endast Gud.

Ibland känns det som om ropet: se brudgummen kommer ljuder över jorden. Lampan får flamma upp och vi får ta de sista stegen mot och in genom himmelens portar.

Kanske vandringen, vägen snart nalkas sitt slut. Å andra sidan vet vi ju inte hur rak vägen hem är. För Israels barn tog vägen till Kaanan 40 år. Den gången förlängdes resetiden. Angående den sista tiden står det att den för de utvaldas skull skall förkortas. Då kan den nya himlen och jorden vara nära.

Kan vi idag med trons ögon se vår frälsare krönt med härlighet och ära.

På honom får vi förtrösta. Han fick för vår skull del av kött och blod. För att göra den onde maktlös.

Djävulen har ingen makt över Guds barn. Kristus har övervunnit honom. Genom tron är vi delaktiga av hans seger.

Han har befriat oss för dödens fruktan. Vi lever inte mera i slaveri i fruktan för döden. Vi lever i Jesus Kristus i trygg förväntan på hans ankomst.

Himmelens portar står öppna. Sällhetens toner når oss genom den öppna Pärlporten.

Välsignad fortsättning på vandringen. Välsignad förväntan. Välsignad fortsättning på tjänsten.

Ännu ser vi inte allt vara lagd under honom skriver författaren. Gud har sin plan. Vi får förlita oss på att det han förutbestämt också är bäst för oss.

Det finns en vacker bön som tilltalar mig: Om jag skall bära gråa hår, låt det bli till din ära.

Snart, kanske snart ser vi att allt är lagt under Jesu fötter. Då är han nära..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar