Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom. Och genom Honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors- frid genom honom både i himmelen och på jorden.
Förstår vi till fullo vad det här betyder?
Paulus riktade en gång dessa ord till Kolosserna. Då fortsatte han ännu:
- ni som en gång var främmande för Gud.
Varför var de främmande för Gud. Jo på grund av deras sinnelag och onda gärningar var de hans fiender.
De kunde inte ens förstå att de var syndare. Ändå bereddes allt för dem. Synden blev försonad. Jesus blev synd i deras ställe. Han tog straffet. Han gjorde det på förhand.
Tänk om vi kunde ha Pauli sinnelag. Om Gud skulle öppna en dörr för evangeliet på dessa sätt. Att vi fritt och trosvisst alltid skulle orka, våga och vilja visa på Jesu blods fullkomliga kraft.
Jag tror att vi nu går in i den tid då människorna står rådvilla vid havets och vågornas dån. Samtidigt har kyrkornas budskap fördunklats. Läran om synd och nåd har bytts ut mot "välsigna synden". Många har glömt blodet som tvättar bort synden.
Bland den stora hop av människor som ännu vandrar som fiender till Kristi kors finns det människor som hört om Gud. Kanske också sådana som hoppas på en Gud.
I västvärlden stängs dörren delvis genom de stora kyrkornas avfall. Många biskopars och prästers stora bekymmer är hur människorna med gott samvete skall kunna skända sina kroppar. Hur människor skall kunna glädjas och fröjdas över synden.
Hur vår kyrka så fort som möjligt och fortare än möjligt skall komma med Guds välsignelse över sådant.Det är horribelt att kyrkliga ledare kan gå så vilse. Hur kan man så totalt svika sin frälsare.
Gud älskar dessa människor. Han gav sitt liv för dem. Han älskar dem lika mycket som han älskar dig och mig. Han vill hela deras sår. Han vill ge dem en framtid och ett hopp.
Hoppet finns i ordet. Nu stängs och förfalskas Guds ord för dessa och Guds ord och vägen till frälsning förgrumlas för många.
Men vi vet att allt detta måste ske. Vi får be om kraft och vara förvissade om att Gud bevarar de sina som han lovat. Vi får inte bli missmodiga. Herren Jesus är med oss till den sista dagen. Då ser vi honom.
Abraham behövde inte offra sin son på Moria berg. För Guds son fanns det ingen som kom i hans ställe. Tänk att Gud måste överge sin son.
Han hängde där på korset, övergiven av Gud. Hans axlar tyngdes av 6000 års syndabörda. Han utbrister: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.
Han var en människa som du och jag. Hur har vi inte ofta knäat över våra egna synder. Han bar alla människors synd. Han gav upp andan. Han dog med alla dessa synder på sig. Själv hade han inte gjort en enda.
Hans dyra blod rann nerför korsets stam. För att du skulle kunna bli ren. Då vi betraktar detta. Hur kan vi då försvara vår egen och andras synder. Hur skulle vi kunna välsigna dem?
För synden finns ingen välsignelse. För synden finns förlåtelse. En förlåtelse som renar, upprättar, helar och också helgar. En förlåtelse som skapar frid i himmelen och på jorden.
Tack gode Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar