En sång om hopp för Guds folk. En sång och en bön om väckelse för de som ej känner sin Gud.
I TIDENS AFTONSKYMNING
1. I tidens aftonskymning bland skuggorna jag står och ser de sista strålar från sol som nedergår. Snart Mänskosonens tecken skall glimma klart i skyn och varje hjärta gripas av denna stora syn.
2. I tidens aftonskymning vad ävlan, kamp och strid bland jordens barn i gruset liksom på Noas tid. Man bygger och planterar, till köpenskap man går, och sorglös hop ej aktar den dom som förestår.
3. I tidens aftonskymning till krig det rustas vilt och många tusen redan sitt blod på marken spillt. Men ack, det är blott början till födslosmärtan svår, då hämndens vassa lie de stora skaror slår.
4. I tidens aftonskymning hörs mången smäda Gud och öppet utan fruktan förtrampa Herrens bud. Ja, druvorna på jorden för skörden mogna fort, då vredens press skall trampas därutom stadens port.
5. I tidens aftonskymning tungt sömnen faller på och många brudetärnor med släckta lampor stå. När Mänskosonen kommer, som han har sagt förut, o månne han skall finna på jorden tro till slut?
6. I tidens aftonskymning dock gyllne stjärnor le på löftets klara himmel. I hoppet vi dem se. Väl kommer storm och mörker med vedermödans tid, men sen en ljuvlig morgon med glädje, ljus och frid.
7. Men denna morgon randas för Lammets brud allen, som under väntanstiden sin dräkt bevarat ren. Hur härligt morgon- sången då klinga skall en gång, när hon sin brudgum hälsar med fröjd och jubelsång!
Text: Conrad Björkman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar