Dubbelt straff

Vid nattvardsmässan igår sjöng vi psalm nummer 200: "Men lär oss därpå akta, o Gud, i denna tid, ditt ord med flit betrakta och hålla fast därvid, att oss ej går än värre och dubbelt straff vi får när i ditt ljus, o Herre, vi inte längre går."

Psalmen är av Runeberg och skriven 1855, medan versen ovan lär vara ett tillägg av Lars Stenbäck. På den tiden lydde Finland under Ryssland.

Vad är då ett dubbelt straff? Vad är en evig olycka? Den eviga olyckan är att människan går förlorad. Utanför Guds ord finns nämligen ingen frälsning.

Det är inte farligt att falla i onåd hos herr Myntti. Det är inte farligt att bli smädad av någon gammal biskop. 

Men det är förödande att hamna i mörkret utanför Guds ord, som är fötternas lykta i det kristna livet. Psalmisten skriver: "Jag håller mina fötter borta från alla onda vägar för att ta vara på ditt ord. Jag viker ej från dina domslut, ty du undervisar mig.

Hur ljuvligt smakar inte ditt tal! Det är sötare än honung för min mun. Genom dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag alla lögnens vägar. Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."

Varför är då Guds ord så livsviktigt? Det avslöjar att vi behöver en Frälsare. Ordet för och leder till Kristus där frälsningen finns.

Ordet upplyser oss om Guds goda vilja. Ordet vägleder och stoppar oss om vi är på en felaktig väg.

I en sång av Lina Sandell sjunger vi: "Jag irrade länge än hit och än dit och sökte en väg till Guds himmel, och sökte väl stundom med allvar och flit bland människomeningars vimmel. Jag sökte dock inte i Ordet, och se, hur kunde jag då finna bot för mitt ve, hur kunde jag då finna vägen?"

Ett dubbelt straff. Synden har konsekvenser redan här i tiden. Om den inte blir förlåten här i tiden är olyckan evig.

Till minne av Jesus

Det är snart 40 år sedan jag första gången fick fira nattvard en midsommardagsmorgon i min barndoms kyrka.

Ikväll om Gud så vill firar vi åter nattvard till minne av Jesus, såsom aposteln skriver "Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig." Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer."

Nattvarden är ett sakrament som Gud givit till sin kyrka. Nattvarden är instiftad av Herren Jesus. 

Det som Gud gett oss skall vi ta emot i tro. Kristi kyrka står medan människoverk faller. Det talar Jesus också om i församlingsbreven. 

Till församlingen i Efesus. Samma församling som fick ta emot det dyrbara Efesierbrevet skriver Herren Jesus:

"Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. 

Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. 

Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats. 

Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar. 

Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis."

Den första kärleken, den fattige syndarens relation till sin Frälsare och ett hat mot nikolaiternas gärningar hör ihop.

Vi har mycket att tacka vår Frälsare för. Han leder sitt folk genom denna mörka värld ända till sin himmel.

Herrens död får vi förkunna tills han kommer. Tänk vilket mäktigt budskap..

Den första nattvarden

Ikväll får vi om Gud så vill med tacksamhet fira nattvard i vår församling. Gud är god!

Om den första nattvarden läser vi i Matteus 26: "Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." 

Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 

Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike."  

När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget."

Lukas skriver om samma tillfälle i kapitel 22:

"När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. 

Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike.

"Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." 

Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er."

Markus skriver: "Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp." 

Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många.

Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." 

När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget."

Aposteln skriver i första Korinterbrevet 11: 

"Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: 

"Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig." 

Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. 

Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. "

Personlig väckelse

I evangelisten Lukas tredje kapitel kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. "Och han gick omkring i hela trakten vid Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:

En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom.

Alla dalar skall fyllas och alla berg och höjder sänkas. Krokiga stigar skall rätas och ojämna vägar jämnas.

Och alla människor skall se Guds frälsning."

Behöver enskilda människor i kyrkor, församlingar och väckelserörelser en personlig väckelse?

Jag tror nog det. Väckelse är ju den Helige Andes verk och en människas tro kan svalna och dö ut. 

Tron är en levande relation med Frälsaren. I brevet till församlingen i Sardes säger Jesus: "Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud. 

Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig."

"Besinna att Herren är Gud.

Han har gjort oss

och inte vi själva.

Vi är hans folk och får i hans hjord.

Gå in i hans portar

med tacksägelse,

i hans gårdar med lov.

Tacka honom, lova hans namn!

Ty Herren är god,

hans nåd varar i evighet,

hans trofasthet

från släkte till släkte."

(Psaltaren 100)

En väckelse börjar alltid i Guds ord. Därför behöver kyrkor och väckelserörelser alltid pröva huruvida man öser ur ordet, livets källa.

Kraften till ett kristet liv finner vi i ordet, i Jesus Kristus..

Leonard Strömberg

Förra lördagen köpte jag en bok på bokloppis. En bok skriven av Lenard Strömberg - "En martyr".

Jag tror jag läst den för cirka 40 år sedan. På biblioteket i skolan fanns många böcker av Leonard och jag tror jag läste dem alla.

Vi läste dem hemma hos oss. Tigggardrottningen, Smedjohan, bröderna Lindhjelm m.m.

Två € kostade boken nu och den var nog värd sitt pris. Boken handlar om Hallgren, en alkoholiserad familjefar som kommer till tro på Jesus och börjar vittna om sin frälsare under sina vandringar. 

Den femte upplagan av boken är utgiven 1947, medan författaren avled i Oakland i Nebraska 1941.

Den väckelsekristendom som florear i Strömbergs böcker förändrar människor och samhällen. Människor blir medveten om sin synd och får ett behov av en Frälsare. Frälsningen i Jesu blod ger en ny glädje och nytt innehåll i livet.

Denna enkla tro och förtröstan på Jesu verk för ännu längre. Den leder ända hem till himmelen..

Fiskars bruk i Raseborg. Handlingen i många av Strömbergs böcker försegår på bruksorter i södra Sverige.

Kaffeväskan

Det finns berättelser som lämnar i minnet. En av dessa är berättelsen om kaffeväskan. Bakom det att en äldre man dag efter dag kommer till en sjukhussäng med en kaffeväska finns en historia.

Kaffet skall kokas. Och doppet skall tas med. Bilfärden är rätt lång. Stegen från parkeringsplatsen är många. Jag ser svettdropparna på pannan.

Men ingenting av detta har någon betydelse. Nu var det kaffeväskans tid. Allt har sin tid. Predikaren skriver: "När en människa finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva." 

Tankarna är säkert många. För mitt inre ser jag den varma blicken, det fridsamma leendet. Den varma kärleken i hjärtat, förnöjsamheten. Nu var det kaffeväskans tid.

Likt predikaren ser jag: "Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras."

Bakom kaffeväskan finns Guds ledning. Bakom finns en kärlek Gud tänt. Bakom finns stora strävsamma händer och ett hjärta där Jesus berett sig rum.

Berättelsen om kaffeväskan är de många tårarnas berättelse. Tårar av tacksamhet, värme och saknad. Tårar av tanken på Guds godhet och omsorg.

Även berättelsen om kaffeväskan fostrar för himlen. Tack gode Gud!

Israels tröst

"På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 

Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.

Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

"Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel."

Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom. Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. 

Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan." (Lukas 2)

Det finns mycket sådant som man inte kan läsa på tidningsspalter. Jag tänker nu på kraften i Guds ord och den Helige Andes ledning.

Lukas skriver om den gamle Simeon som av den Helige Ande hade fått vittnesbördet om att han skulle få se Jesus, Israels tröst.

Den Helige Ande ledde Simeon till Jerusalems tempel då Jesus bars fram i templet. Simeon välsignade Josef och Maria.

Igår kväll fick jag välsignade möten, som visade på Guds förunderliga omsorg. Tacksamheten över Guds ord berörde mig.

Ät det så att då människan avkläds ser hon vad som bär genom livet? Då ser hon Israels tröst. Då blir Guds ord och löften dyrbara.

När Ordet inte blir motsagt utan tas emot i tro besöker himlen jorden. Då tröstar Gud de sina. 

Jesu vittnesbörd om hur de små tar emot honom i tro finner vi Matteus 11: "Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. Ja, Fader, detta var din goda vilja."