Maktmänniskan i församlingen

 "I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 

För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.

Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.

Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek."

Så skriver aposteln i Romarbrevet 12. En nådegåva är att vara hängiven som ledare. Guds församling behöver andliga ledare.

Där är Kristus Jesus ett föredöme. Ledarskap i Kristi kyrka är ändå aldrig det samma som i samhället eller i affärsvärlden.

Under veckan hittade jag en skrift "maktmänniskan i församlingen." Jag har läst en del av den med förskräckelse. Ja även under tårar.

Det talas inte så mycket om maktmänniskan idag. Även om det finns en trend där man söker starka ledare i kristna sammanhang.

Aposteln talar om hängivenhet. Jesus vittnar om på vilket sätt: "Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav." (Matteus 20)

Petrus som fått bli skolad av Jesus skriver om ett hängivet hjärta:

" Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.

 Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. 

När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.

Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka."

När och där maktmänniskan får eller tar en roll i församlingen är spåren förskräckande. Där blir det strider och människor far illa. Må Gud bevara sin hjord. Gud är trofast!