Livets bok eller eldsjön

"Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 

Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. 

Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel." (Uppenbarelseboken 19:19-20)

Vi lever i en tid då ondskefulla härskare styr världens mäktigaste riken. USA:s, Rysslands eller Kinas ledare kan nog inte direkt beskyllas för att vara pålitliga.

Ondskan tilltar på vår jord. Samma ondska finner vi också bland religiösa ledare. Tyvärr finner vi den också i oss själva.

Herren Jesus är mitt hopp. Han är den här världens hopp.

Guds ord vittnar om att ondskan kommer att samlas i hop till en plats som kallas eldsjön. Eldsjön, är den andra döden, en plats bortom Guds nådefulla ansikte.

Den slutliga domen är eldsjön. "Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."

I Moseboken läste vi om hur Herren var bedrövad i sitt hjärta. Gud som vet allt visste att människan skulle falla i synd. 

Guds goda tankar för sin skapelse, för människan finner vi i Livets bok. Det är en mäktig bokrulle. Vi kan inte se allt i den boken. Med trons ögon ser vi något av det som Gud berett redan innan jordens grund lades. Det som han uppenbarar i sitt Ord och genom sin Ande då han i sin ofattbart stora kärlek vill dra oss till sig.

Ja, vi ser allt vi behöver se. Vi ser Herren Jesus vår Frälsare. Han är en vacker syn. Han är ingången till Livets bok. Han har boken i sin hand.

Det är gott att få sätta sitt liv i Jesu händer. Där kan varken den första döden eller den andra döden som är Eldsjön nå oss.

Eldsjön finns. Den är beredd. Om någon förnekar den är denne en förrädisk villolärare.

Men, Jesus är räddningen. Honom skall vi predika utan att förtiga sanningen. Noa predikade sanning. Han vittnade om floden. Men han visade på räddningen. Han visade på Arkens dörr som stod öppen.

Den ark som en dag skulle stängas av en osynlig hand. Ingen har någonsin sett Gud som är Ande. Men Herren Jesus har visat sig. Han levde här på jorden en tid. Han tältade här. Sin egen kropp. Sitt eget blod beredde han till en viloplats, till en fristad.

" Skynda till Jesus, Frälsaren kär! Se, i sitt ord han vägen oss lär. Ja, mitt ibland oss står han nu här, ropande vänligt: Kom! Ljuvligt, ljuvligt bliver det förvisst när vi rena från all synd och brist, alla tillsammans mötas till sist, hemma hos Herren Gud!"