I radion kommer gamle Gustavs sång. Jag noterar att sången handlar om Lammet: "
Den syndaskuld som låg på mig tog villigt du, Guds Lamm, på dig, och därför jag nu fri och glad i blodet min försoning har."
Den gamle kämpen för Guds rike skrev sången för cirka 100 år sedan. Världen har inte ändrats konstaterar jag:
"Nu är ej tid att dröja mer. Snart afton stundar, ty vi ser att världens larm och syndens ljud bortgömmer nådens sol från Gud."
Redan då larmade världen. Synden florerade. Nådens sol lyste men Guds fiender ville inte veta av den.
Tider kommer. Tider går. Men vi får sjunga om det slaktade Lammet. Han som är vår frälsning..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar