I en sömnaktig tid

Idag tog jag fram Martin Luthers andaktsbok "spis och föda". Jag läser:

"Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer." (Matteus 25:13)

Luther skriver att här fodras av oss att vi ständigt skall vaka och vänta på Herren. Jag får konstatera att jag själv nog inte är särskilt luthersk. Tidsandan har nog gjort mig sömnig.

Luther lyfter fram apostelns ord att Herrens dag kommer som en tjyv om natten. Därför påminner oss Kristus om att vi skall vara vaksamma.

Apostlarna och Kristus uppmanar oss att vänta på den yttersta dagen. Vi skall vaka och leva i ständig fruktan, så att den dagen inte finner oss oförberedda.

Hurudan fruktan? Hurudant vakande? Luther skriver: Somliga tar emot Guds ord med allvar. De tror ordet och visar också detta i att de gör goda gärningar och låter sitt ljus lysa för världen.

"Ty de är väl utrustade med lampor och olja, d.v.s. med tro och kärlek."

Har jag tro och kärlek? Eller är kärlet tomt? Idag är det vilodagen. Idag får vi ta del av Guds ord och låta ordet rusta oss för arbetsveckan..

Jesus vittnar om att en dag får den ene lämna sitt jordbruk. Den ene lämnar kvarnen där hon gör sin tjänst. 

Om Jesus kommer i vår tid lämnar också en del kontorsstolar tomma. Nog vore det bedrövligt att lämna sittande där i väntan på domen..

 Aposteln skriver: Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. 

När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 

Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. 

Trösta därför varandra med dessa ord. (1 Tess 4:15-18)