Himlen

Ibland förnimmer vi en känsla av himlen. Vi erfar att den är nära. Och vi riktigt känner hur himlens härlighet finns bakom hörnet.

Igår på morgonen lyssnade jag till sången "O Store Gud". Och sången öppnade himlen. Orden fick en "ny", en sann beskrivelse av kallelsen i Kristus Jesus.

Vad finns där bakom orden?

"O store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med ditt allmaktsord, hur där din visdom väver livets trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord, då brister själen ut i lovsångsljud."

Gud skapar med sitt allmaktsord. Han bereder oss för himlen i Kristus Jesus. I oss själva är vi varken värdiga eller beredda.

Sommarvinden susar över fälten.

I Bibeln skådar vi alla under som Gud har gjort alltsedan Adams tid. "hur nådefull du varit alla stunder och hjälpt ditt folk ur livets synd och strid."

Kristus lät sig födas. Han hjälpte, frälste överallt. Han lät sig till försoning dödas och uppstå i förhärligad gestalt.

Och så öppnas himmelens portar: "När en gång alla tidens höljen faller och jag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kallar min frälsta ande till dess sabbatsro – då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud. Då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud."