I dagens kortandakt av Luther läser vi:
"En del människor vet mycket väl att de gör något som är fel. Ändå gör de det i rent hat, utan att bry sig det minsta om det gudomliga sanningsordet. Sådana människor syndar medvetet och av ondska. De envisas med att fortsätta med den synd de attraheras av, avstår inte från den och ber inte om förlåtelse för den.
Sedan finns det andra som syndar omedvetet. David till exempel vet mycket väl att han gör någonting som är väldigt fel och synd mot Gud, när han låter döda Uria och ta ifrån honom hans fru.
Innan han helt och hållet tänkt över vad det är han håller på att göra, så lockar den onda lusten och djävulen driver på honom så häftigt att han faller i synd.
Däremot bekänner han efteråt att han har syndat, låter det onda han gjort gå upp för honom i sitt hjärta, önskar att han inte hade gjort det och längtar efter nåd.
Sådan synd dras vi alla med.
Vi låter oss luras och faller lätt. Plötsligt överrumplas vi av djävulen och vår syndiga natur, som Petrus av människofruktan, eller av oförsiktighet och dumhet, självsäkerhet och högmod.
Men sådan synd har Jesus utplånat på korset. Synder av detta slag strider nämligen inte emot nåden.
Den som ovetande har syndat säger inte: ”Jag har gjort rätt.” Nej, en sådan människa är naken och blottad, bekänner sin synd och ber om förlåtelse." (Citatet slut)
Luther skriver att även vi kristna låter oss luras av djävulen. Vår syndiga natur överrumplar oss.
Men även denna synd har Jesus utplånat på korset. Vi begråter den. Men ändå finns den kvar i vårt sinne. Ja även i vårt minne.
Men Anden som med sin stilla viskning uppenbarar och avslöjar vår synd visar på korset. Jesus Guds offerlamm har försonat synden.
Den Helige Ande för en strid mot synden i en kristen människa. Synden ger ingen glädje. Av hjärtat får vi begråta synden och fly till Guds nåd i Kristus Jesus.
"Hur min skuld jag än begråter, lika stor den står dock kvar, men på korset ser jag åter, Jesus fullt den sonat har."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar