Gråt inte!

I Uppenbarelseboken kapitel fem läser vi: "Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."

"Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat."

Herrens tjänare Johannes befinner sig på ön Patmos. Dit är han förvisad för Jesu vittnesbörds skull. 

Men där får han se in i himlen. Och han gråter bittert för att ingen var värdig.

Men han får höra: Gråt inte! Lammet är värdigt. Lejonet av Juda har segrat

I himlen ljuder den nya sången: "Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen."

Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga: "Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter."

Och de fyra väsendena sade: "Amen". Och de äldste föll ner och tillbad."

Här på jorden sjunger vi om Lammets blod. Vi sjunger om kraften i Lammets blod. I himlen samlas vi också till måltid.

Jag tänker på måltiden där på den andra sidan. När alla sigillen är öppnade. När vi i klarhet där ser det som vi här nere i svaghet trodde på.

Abraham är där. Löftessonen Isak. Jakob som haltade. Sakarias som blev stum.

Igår fick jag se en liten som glad kom från söndagsskolan. På kvällen sjöng hon om dagen som Herren gjort. "Låt oss nu tacka Gud"

Vi har mycket att tacka för. Vi har mycket att förundras över. Redan nu. 

Gud är god! Stor är hans trofasthet..